Jaha ja då blev det en längre paus igen då från behandling. Som jag tidigare skrev så var min slemhinna redo för ett litet guldägg, men så långt kom vi inte i behandlingen. För donatorn svarade inte något bra på hormonbehandlingen, så äggplocket sköts upp men tillslut meddelade Livio Umeå att de inte fick fram det önskade resultatet av donatorn, så allt avbröts. Men precis när det avbröts så öppnades en ny dörr och det hade en annan donator till oss. Men då hade min slemhinna get upp för det är inte optimalt att stå på tablett Femanest i sex hela veckor. Man ska bara ta det i högst 2 veckor och sedan kombinera med Lutinus/Crinone. Så i fredags bestämdes det efter ultraljudet som jag var på hos Livio Falun att jag skulle sluta med Femanest och invänta blödning. Därför kunde det tidigast bli isättning i höst om nu donatorn fick fram många bra ägg som kunde frysas, annars skulle det inte bli någon behandling.
Men efter samtalet med barnmorskan i fredags em så började tankarna snurra, kunde inte tänka klart, ältade och kände mig uppgiven, ledsen..Bm sa att "Då blir det ingen behandling här.." Vilket jag tolkade som att då får ni inte göra någon behandling här hos oss.
Fredagskvällen var fruktansvärt jobbig..kunde inte tänka på något annat. Tog ut alla katastroftankar direkt..sökte info om andra kliniker utomlands, åldersgränser, kostnader osv. Chattade till och med. med en Klinik i Helsingfors de hade 3 månaders väntetid där och en åldersgräns på under 47 år, vilket gjorde mig lugnare. Det finns andra vägar att gå tänkte jag, allt är inte över än. OM man har orken och ekonomi förstås. Lördagen gick något lättare, men visst fanns tanken där att det inte skulle bli någon behandling i Umeå och igår söndag längtade jag till att det skulle bli måndag. Så att jag kunde ringa Livio Umeå och fråga om det verkligen var så här de menade eller om vi kunde få göra behandling i höst istället med en ny donator och med färskförsök som var planerat från början.
Ringde Kliniken prick 07:45 och de skulle ringa upp ca 10:10. Klockan blev närmare 10:30 när de tillslut ringde det var samma Bm som jag pratade med i fredags, de kändes bra. Jag fick svar på mina funderingar och vi kommer få göra behandling i höst, så det blir färskförsök som planerat. Wiiii!!!
Känner enorm lättnad trots att det blev som det blev, med behandling tidigast i höst. Men det känns ändå bra trots allt.
Jag ska fokusera på mitt mående och ladda batterierna under sommaren. Ska även börja plugga igen, jag har bestämt mig för att skola om mig från Sjuksköterska till Medicinsk Sekreterare. Det känns som det kommer passa mig mycket bättre yrkesmässigt, jag har funderat länge på detta och nu är det dags att gå vidare. Ska börja med att läsa på komvux för att förbättra betygen i engelska, börjar 4 juni med distansstudier. Det känns spännande! Jag kan, Jag vill och Jag vågar!! =)
Ha en skön sommar!
Kram från B
