Missfall...Varför??

Vet inte vad jag ska skriva..Tack för alla hållna tummar!
Det var något fel på "fröt", det har kommit ut nu.
Jag blöder jättemycket nu och det har kommit en massa klumpar..otäckt!! :-(

Har inga tårar, var så inställd på det här när den bruna historien kom igång förra veckan..är bara tom..men fylld av kämpar glöd att gå vidare. Har ju som jag tidigare skrivit fler alternativ..dags att ta till dem.

Någon stanns trodde jag väl ändå att de kanske skulle gå vägen den här gången eftersom vi plussade och att det sedan steg hcg-värdet. Det kan ju inte vara fel på mig den här gången eller?!
Embryot fäste ju å vi plussade..eller tänker jag fel..borde ju varit embryots komosomer som var avvikande eller spermien..frågorna å funderingarna är många som vanligt.

Är så trött, vill bara sova och hoppas att allt är bättre när jag vaknar. Har lite ont i magen. Men usch va de blöder.

Har pratat med reprotionscentrum i Uppsala, BM sa att jag skulle fortsätta med medicinen och ta ett nytt gravtest i slutet av veckan och ringa dem då. Så får vi se om vi ska dit på en gyn.undersökning.

Nu ska jag försöka sova lite. Min man kommer hem snart från jobbet, vill att han ska vara nära. Tycker det är lite jobbigt att vara ensam hemma nu när jag blöder rätt mycket. Svårt att veta vad som är mycket blod å om man ska ringa 1177 för att ev. åka in till gyn.akuten.
Ligger i sängen i varjr fall.

Kram B

När är man för gammal

Är jag och maken för gamla för att få adoptera ett barn?!
Har googlat på detta men får inte fram ett exakt svar, på vissa sidor står det max 42 år, på andra 43 år och någon annan sida skriver 50 år..hur otydligt som helst. Nästa fråga är, vems ålder går de efter till största del, kvinnan eller mannens?! Det skiljer fyra år mellan mig och min make.
För att få bästa svar får vi nog ta och ringa vårt socialkontor det är de som har hand om adoptionsutredningar.

Förra veckan skrev jag faktiskt ut en ansökan om medgivande till adoption, bara för att. Det kanske är den vägen vi ska ta här näst, vem vet?! Men vi är nog inte där riktigt än..jag kan inte riktigt släppa tanken på att äggdonation inte är vår möjlighet till att lyckas. Känns som om vi hade extrem otur denna gången också, av hela 10 ägg blev "bara" ett dugligt. Måste väl ha varit dålig kvalité på de där äggen..vår vanliga otur. Vad har jag & maken gjort för ont för att behöva gå igenom allt det här?!
Tyvärr har jag en känslan av att embryot inte lever..men jag hoppas att jag har helt fel!!

Som jag skrivit tidigare, jag tänker strida för att vi får ett till äggdonationsförsök betalt av vårt landsting. Det kan inte vara slut här, det får inte vara slut här!!

Jag går snart sönder av oro och ångest, denna jävla väntan. Hormoner som spelar mig ett spratt, som får mig att känna och säkert inbilla mig en massa saker, så trött på allt detta!!!
MEN jag vägrar ändå ge upp hoppet, hoppet om att en dag lyckas bli mamma!

Ruvardag 6: spänner och drar lite i magen, illamående till och från, trött, ingen känning i brösten =(

Kram B

Tankar D-vitaminer

Hej hopp!

Har haft en underbar vecka på Gotland, sol, bad och besökt ön kors och tvärs. Har varit så härligt!!
Har tankat en massa D-vitaminer. Längtar redan tillbaka till denna ljuvliga ö, hoppas få möjlighet att bo där någon gång i framtiden, kanske som pensionär men gärna tidigare =)

Är en stor älskare av havet, att va vid havet inte på..blir så lätt åksjuk..blää!!
Det gungade en del när vi åkte hem i lördags, men som alltid tar jag en Postafen som förebyggande. Vill inte bli grön i fejan och lägga en pizza..men jag blir ju så dåsig av tabletten, men det får jag ta.

Under semesterveckan har mina tankat på barn funnits mer närvarande, började redan på båtresan från Nynäs till öjn. Många barnfamiljer med sina små prinsar & prinsessor..barn som skrattade, gnydde, grät och trotsade i en salig blandning. Blev väl så där "stirrig" igen som jag lätt kan bli när jag ser barn..och så svävar tankarna iväg..tänk om det var mitt barn, hur skulle vi ha gjort, hur skulle vi underhålla barnet på den 3 timmar långa båtresan o.s.v.
Jag var i varje fall syssel satt haha...även om jag var aningen "stirrig" ;)

På ön var det lika dant speciellt på stranden..mammor och pappor som byggde sandslott och badade med sina barn, mor och farföräldrar som lekte och busade med barnbarnen...när ska vi få leka på stranden och bada med en liten prins eller prinsessa???!
Våra föräldrar är gamla och kommer inte kunna leka och busa med vårt barn, de kommer inte orka. De kommer inte kunna vara barnvakt, vilket vi inte vill heller med tanke på deras åldrar.
Men vi har syskon och syskon barn som vill och det räcker långt =)

Så lite små jobbigt var det allt på semestern men mest helt underbart!!!

Kraam på er fr B

3 blev 1

7:30 ringde väckarklockan i morse, tidig uppstigning på en lördagsmorgon hemma hos oss. Är riktiga sjusovare, och jag är ständigt trött. Dock värre än tidigare, sedan hormonbehandlingarna drog igång ska tilläggas.

Väl uppe så satt jag i köket och väntade på att telefonen skulle ringa, att IVF-klinikens labb personal skulle komma med domen, hur det gått med äggen över natten. Jag väntade och väntade. Under tiden åt jag frukost och försökte plugga lite, gick ju sådär, höll på att somnade å slå näsan i bordet hahahaa ;) Det hade varit tjusigt det, med en blå näsa *asg*

Kl.9:05 ringde de äntligen, och domen löd: 1 embryo har befruktat sig under natten så ni är hjärtligt välkomna till kliniken på måndag 4/11 på eftermiddagen för återsättning!

Jag är lite skeptisk, känns inte så hoppfullt, att det verkligen blir något besök på måndag. Så många steg kvar, de ska dela sig si och så många gånger och orka växa vidare. Har ju som sagt varit en krokig väg den här omgången, blodvärden som inte varit tipptopp och så. Men försöker att inte tänka på det nu, det blir som det bli. Den som lever får se helt enkelt!

Har tack och lov inte så väldigt ont i magen idag, visst är jag öm konstigt vore det väl annars. Blöder inte, vilket jag tycker att lite konstigt, har jag alltid gjort tidigare efter ÄP. Tarmarna är lite i uppror istället, av antibiotika kuren, men det tar jag med en klackspark.

I morgon söndag ska jag börja med vagiatorerna, Progesteron MIC, tycker att det fungerar riktigt bra. Inga svamp symtom, vilket är så skönt! Ska ta 1 vag. två gånger om dagen, morgon och kväll.

Hörs snart! Kraam fr B

Deppigt

Här går det lååångsamt framåt med äggblåsorna, ingen större förändring idag mot i måndags..vad är det som händer (inte händer) med min kropp. Fyy va jag mår dåligt över det här nu :(
Försöker fokusera på studierna men det är verkligen inte lätt, tankarna snurrar svårt å koncentrera sig. Ska i varje fall fortsätta med injektionerna fram till måndagkväll, för på tisdag 29/10 ska jag till kliniken igen och ta blodprov och göra nytt Vulj.
Fick veta i em när kliniken ringde att läkarna hade inte gett upp hoppet ännu, skönt det då. MEN jag kan ju inte låta bli å tänka OM det inte stiger mera till tisdag vad händer då??? Är hoppet ute då, eller får vi fortsätta med ett nytt försök?!
Måste nog kollas upp, annars blir det en jobbig helg, känner jag på mig. Kliniken är nog urless på alla mina frågor och funderingar, men va tusan har så svårt med det här å bara försöka slappna av och tänka förnuftigt här och nu.

Nä nu blir det gos med kudden!

Kraam fr B

På torsdag..nervöst

Ringde IVF-kliniken i Falun i förmiddags, ville höra efter så att de har tid över för ett läkarsamtal efter ev. ultraljud på torsdag med mig och maken. Jag vill inte gå över sommaren och fundera på vad som kommer hända med vår IVF-resa, alltså hur allt blir. Vill ha det klart innan kliniken stänger för semester.

Är nu rädd för att domen blir att de kommer säga att de vill skicka oss vidare för äggdonation, att de inte kan göra mera..ååå jag vill verkligen försöka en gång till med mina egna ägg, de fäste ju å det visade ju att jag var gravid, började ju inte blöda förens efter 1-2 veckor, inte direkt efter jag gjort testet vilket också sköterska sa som jag pratade med idag. Hon sa också att det ska vi lägga till på plus sidan.

Frågade även vad som skiljer Trombyl tabletter mot Fragminsprutor, och de angriper olika celler i koagulations apparaten i kroppen. Så nästa gång, OM det nu blir så, vill jag eller hoppas jag att de överväger att jag får testa både och, tab. + sprutor.

Jag kommer att strida på torsdag för att få få föreöka med ytterligare ett IVF försök vid klinken i Falun med mina egna ägg!!
Det är min kropp och dessutom ska vi ju nu börja betala, så jag hoppas & ber för att det ska bli ett bra samtal på torsdag.
Snälla ni håll tummarna för att det går vägen!!! =)

Kraam fr B

Kämpar vidare

Jag och maken kämpar vidare på vår IVF-resa, än är den inte slut. Även om det gick åt fanders denna gången också..men skam den som ger sig!!!
Den här gången kom vi som sagt riktigt långt, vi har aldrig tidigare plussat, bara det var ett stort steg för oss =)

Min pappa hade en teori om att jag kanske stärks för varje motgång eftersom jag inte bryter ihop..han tycker jag är starka som orkar gå igenom det här, gång på gång.

Det jag tycker är alldravärst med våran IVF-resa är när vi varit på äggplock på en fredag och sedan den långa väntan innan embryologerna ringer dagen där på för att berätta hur det gått med befruktning, om de små äggen lever och om de har delat sig som de ska. Den väntan är hemsk & oerhört jobbig. Sedan är det ju inte så kul med alla hormoner som ska tas, men det upplever jag inte alls på samma besvärande sätt.

Vad tycker ni är det värsta med er IVF-resa?


Varma Kramar fr B