Min pappa ringde vid lunchtid och var väldigt ledsen, han berättade att allas vår ögonsten hade lämnat oss. Albin, mina föräldrars kisse, han gick bort mycket hastig utan förvarning igår kväll. Han blev 12,5 år. Han fick för en tid sedan diabetes men behövde aldrig någon medicin utan det räckte med special foder. Han var verkligen en ögonsten, speciellt min eftersom det var jag som köpte honom till min mamma.
Albin var innekatt men som fick gå ut själv i band på tomten, pappa hade släppt ut honom som vanligt på kvällen. Efter ca 20 minuter kollade han till honom och undrade om Albin skulle komma in, men de ville han rakt inte. Så en kvart senare kollade pappa till honom igen, han kände att repet var spänt och tänkte att nu har han trasslat in sig i stolparna till trappan så han gick ut och skulle kolla, då ser han Albin liggandes under trappan, helt livlös och det är blod som kommit och kommer ur han nos och mun. Det är blod på marken. Så fruktansvärt otäckt!!! ='(
Pappa tog in Albin, han fick ligga på sin bädd vid elementet i vardagsrummet som han brukade ligga tills i morse då han åkte iväg med honom till veterinären. Veterinären sa att inre organ hade troligen brustit, det kunde hända katter som har diabetes. Men i allt det här hemska så är vi så tacksamma att det gick fort och att han troligen inte hann lida.
Fyy jag saknar honom så mycket, min älskade, älskade lilla Albis!! Vila i frid min fyrbenta vän <3
Idag kom det bruna kuvertet från landstinget, lite pirrigt var det att öppna det..men det var bara positivt. De hade inte hittat några cellförändringar i eller på polyperna..så himla skönt!!!
Hade väl inte tänkt mig något annat heller eftersom läkaren sa att det såg så fint ut och de misstänkte inget konstigt, men man ska aldrig säga aldrig innan allt är grundligt undersökt.
I måndags började jag blöda lite (väntade min mens då), men det kan knappast räknas som mens, det är troligen sviter efter operationen då det är blandat färskt blod å levrat blod som kommer. Få se hur länge det håller på, skriver in det i min kalender så jag har koll på läget.
Nu säger jag Go' Natt och hoppas på en bättre dag imorgon!
Kram fr B
Att mista ett husdjur är alltid lika svårt, man fäster sig så vid dem. Skickar kramar till er! Skönt ändå att det inte visade några förändringar, så nu börjar väl eran resa igen med ivf? Krya på dig gumman! Kram
SvaraRaderaHej GenusLonging!
SvaraRaderaTack för din kommentar, det värmer!
Ja det gör så ont, saknar missen enormt mycket.
Vår IVF-resa är över, nu kämpar vi vidare med äggdonationresan som vi påbörjade i våras.
Kram
Jag räknar öd som ivf kanske så det menade jag. Önskar er lycka till med det. Kram
RaderaSå sorgligt och obehagligt med kissen, djur är verkligen familjemedlemmar och det är alltid tungt och hemskt när de går bort :( Massa kramar <3
SvaraRadera