VARFÖR????

När jag vaknar ser jag att ett dolt nummer ringt min mobil och att jag har ett meddelande i röstbrevlådan, känner paniken och ångesten. Det är reproduktionscentrum som ringt och som vill att jag ringer upp dem..jag känner mig gråtfärdig, tankarna snurrar.

Ringer till Uppsala, får vänta ca 30-40 minuter innan de ringer mig. Det är en annan BM som ringer som inte alls vet om att BM som har hand om äggdonationerna har ringt och sökt mig. Så hon som ringer tar ett meddelande och säger att de ringer senare under dagen. Fortsätta vänta, vad kan de vara som de vill berätta..så orolig.

Strax efter kl.12:00 ringer äntligen BM, hon berättar att 2 ägg befruktat sig av 10 stycken..jag blir förvånad och får bara fram "ojj då, de var inte många". BM säger att jag ska ta mina mediciner, Progynon och Lutinus som planerat och att labbpersonalen kommer inte titta på äggen förens på torsdag morgon igen. Å så säger hon, nu hoppas vi att de här två är era guldägg. Jag känner mig förkrossad och jätteledsen. Men säger inget, utan vi avslutar samtalet med att vi ses förhoppningsvis på torsdag em som planerat.

Efter samtalet, brakar jag ihop, tankarna snurrar och jag ringer min make och berättar. Sedan sms:ar jag till min syster..allt för att finna tröst. Både jag och maken undrar så varför allt ska vara så motigt hela tiden för oss. Visst vi vet båda två att det bara behövs ett befruktat ägg för att bli gravid..men vi tycker båda att det är verkligen ett dåligt utgångsläge. Jag hade hoppats på 4 ägg och maken på 3, men nu blev det bara 2..visst bättre än 0 men kan ända inte finna någon tröst. Det är jävligt tungt nu =.(

Tankar som dyker upp är vad som händer om dessa ägg dör, vad händer då?!
Jag blir så orolig så jag ringer Uppsala igen. Å den gulliga äggdonations BM ringer mig igen, hon tycker att jag tar ut värsta tänkbara scenarion direkt, men kan ändå förstå min oro. Hon säger att om båda äggen går förlorade så får vi göra om denna procedur igen, och vi hjälper er med en ny donator. Det är vårt uppdrag.

Jag frågar också om det nu blir åter isättning och det mot alla odds inte tar sig, kan vi då försöka strida med vårt landsting igen om att få ett nytt betalt försök och Uppsala hjälper oss. Å ja, det är ett alternativ. Men det tror både jag och maken att det kan nog bli tufft, de är nog inte så villiga att ge ett till betalt försök. Men, men man vet ju aldrig. Blir det så, så tänker jag strida för detta igen. Så det så!

Visst håller vi tummarna för dessa två ägg att båda är starka och överlever.

Men är det bara ett ägg som klarar sig hela vägen så kan lika väl de också dö, känner jag & maken..låter säkert helt galet för er som läser min blogg. Men får vi ytterligare en ny donator så har vi ju större chans att få flera ägg befruktade..kanske.
Det känns bara tungt och jävligt nu, VARFÖR????!

VARFÖR detta mörker hela tiden, VAD har vi gjort för att få gå igenom detta gång på gång??!

Kram B