Sedan i torsdags har jag haft en fruktansvärd halsbränna, det liksom brinner inuti mitt bröst och mage kan inte förklara det på ett annat sätt än så =(
Inget av de preparat jag tar för magen hjälper..så fruktansvärt jobbigt. Så i morse ringde jag till Vårdcentralen och bokade en akut läkartid, och som tur var fick jag komma kl.10:45.
Dessvärre var det en mycket ung AT läkare som sommarjobbade och som jag inte alls kände att jag fick en bra dialog med och inget förtroende för..men hur som helst så är jag nu sjukskriven på 50 % i fyra veckor pga. stress =(
Fick också insomnings tablett och en annan medicin för magen men som jag haft tidigare och tyckt varit bra. Så hoppas på det bästa nu.
Har pratat med min chef och hon tog det bra, så det var en stor lättnad bara det. Jag kommer fortsätta att jobba måndag till fredag 8:00 - 12:00, det känns som en bra lösning och tid för återhämtning. Jag ska verkligen försöka att vila (inte sova dock) och göra saker som jag mår bra av så som träna, pyssla, träffa syrran, njuta av sommaren å så.
I lördags var jag till Furuviks parken med syrran, vi var på Lasse Winnerbäck. Han är ju bara så himla bra enligt mitt tycke och smak =) Det sattes publikrekord också, 13 777 besökare på konserten, trångt var det kan jag lova..fick lite panikångest..men jag kunde också njuta av Lasses uppträdande.
Dessvärre hade jag ju halsbränna men lagom tills uppträdandet började gick det över..strax före åt jag och syrran Thai mat som vi beställde i Valbo. Det var rätt starkt kryddat men det gjorde tydligen susen för min mage =)
Vågen har börjar röra på sig igen, efter att stått stilla ett tag..sedan om det beror på mina nya matvanor eller om det har och göra med att jag mår dåligt det vet jag inte..känns bra i varje fall -5 kg nu. Bättre än inget =)
Kram B
18 juli 2016
Akut tid
Etiketter:
Oro,
Sjukskrivning,
Stress,
Ångest
11 juli 2016
När livet känns piss..
Ja då fungerar inget alls. Tror att jag lider av utmattningssyndrom, för mycket inre stress, stress för allt eller inget. Jag mår faktiskt skit! Har gjort det ganska länge men bara kört på ändå. Trott att det ska bli bättre. Men nu har jag beställt tid hos läkare.
Har läst mycket om just utmattningssyndrom och oerhört mycket av symtomen stämmer in på mitt mående. Det är inte bara jag som lider av denna situation som jag hamnat i, mitt och makens liv tillsammans tar också tyvärr stryk. Vi bråkar inte och så, men jag orkar inte ta mig för med vardagliga saker utan allt för mycket blir min makes uppgifter efter jobbet. Vilket gör att vi blir lättirriterade på varandra. Jag skjuter upp mycket här hemma som egentligen ska göras i veckorna. Så som att städa, diska, handla och laga mat allt känns så tungt och har gjort väldigt länge tyvärr. Jag skiter i nästan allt och så skapas ännu mera stress och måsten på grund av det. Jag är aldrig utvilad när jag vaknar, ständigt trött och har svårt att somna, stressad över att viktnedgången går sakta, stressad över att tiden går med tanke på barnlösheten, oro/ångest, tankar som snurrar, problem med magen, stressad över att inte hinna motionera för att kunna öka på vikt nedgången, stressad över jobbet, svårt att koncentrera mig när jag läser, ser på film/tv. Vill bara vara samtidigt som att jag vet att det skulle inte vara en bra lösning för mig just nu. Självkänslan är usel..usch och fyy för allt just nu!!! Förbannade jävla skit så känns det =(
Jag hoppas att jag får en läkartid inom rimlig tid, fick svar på mina vårdkontakter att det blir i varje fall nu under juli månad. Skönt!
Jag tror jag vet vad som utlöst detta mående..det tror jag att ni som följt/följer mig här också kan räkna ut. IVF, äggdonation, upprepade missfall, övervikt och hela karusellen som snurrar runt detta. Ett liv med denna problematik är tyvärr fyllt av stress och ångest periodvis, vissa kan hantera det rätt skapligt men ibland kommer allt upp till ytan och ikapp en vad man går eller gått igenom under alla dessa år. Har man sedan som jag har extra sårbarhet ja då brister det nog förr eller senare.
Men jag ger inte upp hoppet, men jag måste få hjälp på vägen för att inte gå helt under som människa just nu.
Är det någon av er som kikar in här som också hamnat i denna onda cirkel med stress och ångest som tar över ert liv mer och mer? Å vilken hjälp fick ni?
Kram från B
Har läst mycket om just utmattningssyndrom och oerhört mycket av symtomen stämmer in på mitt mående. Det är inte bara jag som lider av denna situation som jag hamnat i, mitt och makens liv tillsammans tar också tyvärr stryk. Vi bråkar inte och så, men jag orkar inte ta mig för med vardagliga saker utan allt för mycket blir min makes uppgifter efter jobbet. Vilket gör att vi blir lättirriterade på varandra. Jag skjuter upp mycket här hemma som egentligen ska göras i veckorna. Så som att städa, diska, handla och laga mat allt känns så tungt och har gjort väldigt länge tyvärr. Jag skiter i nästan allt och så skapas ännu mera stress och måsten på grund av det. Jag är aldrig utvilad när jag vaknar, ständigt trött och har svårt att somna, stressad över att viktnedgången går sakta, stressad över att tiden går med tanke på barnlösheten, oro/ångest, tankar som snurrar, problem med magen, stressad över att inte hinna motionera för att kunna öka på vikt nedgången, stressad över jobbet, svårt att koncentrera mig när jag läser, ser på film/tv. Vill bara vara samtidigt som att jag vet att det skulle inte vara en bra lösning för mig just nu. Självkänslan är usel..usch och fyy för allt just nu!!! Förbannade jävla skit så känns det =(
Jag hoppas att jag får en läkartid inom rimlig tid, fick svar på mina vårdkontakter att det blir i varje fall nu under juli månad. Skönt!
Jag tror jag vet vad som utlöst detta mående..det tror jag att ni som följt/följer mig här också kan räkna ut. IVF, äggdonation, upprepade missfall, övervikt och hela karusellen som snurrar runt detta. Ett liv med denna problematik är tyvärr fyllt av stress och ångest periodvis, vissa kan hantera det rätt skapligt men ibland kommer allt upp till ytan och ikapp en vad man går eller gått igenom under alla dessa år. Har man sedan som jag har extra sårbarhet ja då brister det nog förr eller senare.
Men jag ger inte upp hoppet, men jag måste få hjälp på vägen för att inte gå helt under som människa just nu.
Är det någon av er som kikar in här som också hamnat i denna onda cirkel med stress och ångest som tar över ert liv mer och mer? Å vilken hjälp fick ni?
Kram från B
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)