Ja då fungerar inget alls. Tror att jag lider av utmattningssyndrom, för mycket inre stress, stress för allt eller inget. Jag mår faktiskt skit! Har gjort det ganska länge men bara kört på ändå. Trott att det ska bli bättre. Men nu har jag beställt tid hos läkare.
Har läst mycket om just utmattningssyndrom och oerhört mycket av symtomen stämmer in på mitt mående. Det är inte bara jag som lider av denna situation som jag hamnat i, mitt och makens liv tillsammans tar också tyvärr stryk. Vi bråkar inte och så, men jag orkar inte ta mig för med vardagliga saker utan allt för mycket blir min makes uppgifter efter jobbet. Vilket gör att vi blir lättirriterade på varandra. Jag skjuter upp mycket här hemma som egentligen ska göras i veckorna. Så som att städa, diska, handla och laga mat allt känns så tungt och har gjort väldigt länge tyvärr. Jag skiter i nästan allt och så skapas ännu mera stress och måsten på grund av det. Jag är aldrig utvilad när jag vaknar, ständigt trött och har svårt att somna, stressad över att viktnedgången går sakta, stressad över att tiden går med tanke på barnlösheten, oro/ångest, tankar som snurrar, problem med magen, stressad över att inte hinna motionera för att kunna öka på vikt nedgången, stressad över jobbet, svårt att koncentrera mig när jag läser, ser på film/tv. Vill bara vara samtidigt som att jag vet att det skulle inte vara en bra lösning för mig just nu. Självkänslan är usel..usch och fyy för allt just nu!!! Förbannade jävla skit så känns det =(
Jag hoppas att jag får en läkartid inom rimlig tid, fick svar på mina vårdkontakter att det blir i varje fall nu under juli månad. Skönt!
Jag tror jag vet vad som utlöst detta mående..det tror jag att ni som följt/följer mig här också kan räkna ut. IVF, äggdonation, upprepade missfall, övervikt och hela karusellen som snurrar runt detta. Ett liv med denna problematik är tyvärr fyllt av stress och ångest periodvis, vissa kan hantera det rätt skapligt men ibland kommer allt upp till ytan och ikapp en vad man går eller gått igenom under alla dessa år. Har man sedan som jag har extra sårbarhet ja då brister det nog förr eller senare.
Men jag ger inte upp hoppet, men jag måste få hjälp på vägen för att inte gå helt under som människa just nu.
Är det någon av er som kikar in här som också hamnat i denna onda cirkel med stress och ångest som tar över ert liv mer och mer? Å vilken hjälp fick ni?
Kram från B
Så tråkigt att du lider så! Sänder enorma kramar till dig gumman! Kram Genus Longing
SvaraRaderaNi har kämpat i många år nu. Kroppen säger ifrån till slut. Det gjorde min också. Hoppas du får bra hjälp hos läkaren.
SvaraRaderaKramar <3
Kram! Jag gick och pratade med en psykolog på kliniken under mitt år inom ivf. Det hjälpte mig. Utan det hade jag inte klarat mig. Det är ju en livskris att vara ofrivilligt barnlös! Låter bra att du söker hjälp. Psykologen hjälpte mig med vissa " verktyg" och också att inse att under tiden det är så med behandlingar ( som faktiskt kan vara rätt extremt) är man under mkt stor press, minsta lilla kan bli för mkt. Och att sänka kraven på vad man " bör" orka i vardagen! Hennes ledord var " hushåll med den lilla energi du har" visade sig vara mkt kloka ord. Vinkällare i totalt fyra år, ett missfall i bagaget och nu sitter jag äntligen med min son i famnen! Låter så klyschigt men allt var värt det! Sen önskar jag ingen all smärta, svärta, ont i själen som det ibland varit längs vägen. Men nu är han är. Oavsett. Föddes 7 v för tidigt men allt gått ( går bra) som jag tänkt mig? Nej. Men huvudsaken är att allt gått bra :) Han tyckte väl att mamma och pappa väntat länge nog ;) och hade bråttom ut. Vill med dessa rader skicka lite hopp och styrka. Var rädd om dig själv. Ta den hjälp du kan, sänk kraven ( så lätt att säga i know!) och försök att inte glömma bort varann. Kram! / Karin
SvaraRaderaInte vinkällare ;) utan vi kämpade! ( i fyra år) dumma iPhone hehe / Karin
SvaraRaderaStora styrkekramar till dig!
SvaraRaderaDet är fruktansvärt att befinna sig i ivf-karusellen.. så mycket hopp, längtan, förtvivlan och tro!
Jag hoppas att du orkar hålla fast vid jobbet nu när du hittat ett bra ställe.
Det är så enormt viktigt att för en stund tänka på ngt annat.
Ställ inte för höga krav på dig själv.. låt din man avlasta och hjälpa dig. Nästa gång är det du som stöttar honom.
Jag hoppas så att du snart får stiga av ivf-karusellen med en älskad bebis i din famn!
Först då slutar karusellen snurra.
Du är en fighter... men även en fighter har svackor.. och man är ingen dålig människa för det!
Stora varma kramar!
Hanna
Jag skrev ett långt långt inlägg igår, men tydligen något tokigt.
SvaraRaderaJag börjar med att skicka en stor varm kram, jag förstår så väl hur du mår.
Förra veckan tog jag telefonluren två gånger för att ringa VC och be om en läkartid. Av samma anledning som dig, men sedan kändes det bättre och jag förmådde mig inte. Dumt dumt...
Man lever en under en stor press så det är inte så konstigt att man inte alltid klarar den med hälsan i behåll.
Bra att du får en läkartid, helt rätt.
Hoppas du kan fylla på med saker som DU mår bra av.
Stor varm kram
Jag är så oerhört tacksam för att ni finns här och ger mig sådant stöd och värmande ord <3 Tack!!!
SvaraRaderaKram från B
Vad tråkigt att höra att livet behandlar så orättvist. IVF karusellen är en förräderik plats som kan slänga så många känslor på en. Kämpa på!
SvaraRadera