15 april 2019

Det här är ju hopplöst

Sent i fredags kväll utan minsta förvarning så möttes jag av rosa Lutinus blandade flyningar när jag var på toaletten, en stor pöl på bindan. Hade inte fått något tecken på det tidigare under dagen då jag tagit mina Lutinus. Annars brukar alltid "pinnen" bli lite rosa först innan blödningen drar igång.
Men inte den här gången. Tog ett grav.test, det visade minus. Men nu var det ju rätt så tidigt, en hel vecka innan den riktiga testdagen. Så det var ju inte helt säkert kände jag. Å dessutom med utspädd kvällsurin. Det kom färskt klarrött blod på toapapperet efter jag kissat, små, små levrade flagor kom också ut.

Under lördags morgonen kom det mera mörkrött blod, så pass att det kom i bindan. Fortsatte att tog mina Lutinus som vanligt, tre stycken fördelat på min vakna tid som de sagt i Umeå. Blödningen fortsatte under dagen och när jag tog sista Lutinus pillret ca 23:30 så var det ingen tveckan om att det var kört. Nu var blödningen i full gång, syndafloden var här. Så beslutade mig för att det var sista Lutinus pillret som jag tagit för den här gången.

Började söndagen med att ta ett nytt grav.test men även det var helt blankt och den rikliga blödningen höll i sig. Nu började det komma ut levrade klumpar som det brukar göra för mig vid mens.

Faaaaaaan!!! Varför går det inte?? Vad är det för jävla fel på min kropp..vi som fick ett så fint
8-celligt embryo insatt..visst det var vårat eget och det var en ren chansning med denna behandlings omgång. Men när de såg så bra ut så hoppades vi lite extra trots allt.
Visst vi är äldre nu och jag är otroligt kraftigt överviktig så de var inte det bästa förutsättningarna.
Har aldrig börjat blöda så här tidigt före TD i varje fall, det var något nytt.

Jag trodde verkligen att det jag skulle få ett plus på grav.testet då jag kände att det drog, högg i magen, och som om jag hade håll. Samt att brösten var riktigt ömma och värkte. Jag drömde även livliga drömmar unden den första veckan som ruvare. Kändes som ganska tydliga tecken, men ruvardag 7-8 avtog det ömmande brösten och livliga drömmarna. De var helt borta. Å så kom den rosaflytningen ruvardag 11 och allt var över igen. Känns helt hopplöst för oss. Ska det vara så här?

Pratade med Livio Umeå under förmiddagen idag måndag och berättade eländet. Sjuksyrran som jag pratade med ville ändå att jag skulle ta ett nytt grav.test på skärtorsdagen så att vi var helt säkra på resultatet. Jag frågade också om jag kunde få göra ett VUL efter att blödningen avtagit, eftersom jag hade en cysta vid äggplocket. Dr Samir, Livio Falun sa till mig att kommer det en blödning så ska man helst ta en koll efteråt så att man ser att resterna av cystan följt med blödningen ut. Å eftersom det nu kom en blödning så känns det bra att få det kontrollerat.

Livio Umeå ringde nyss och berättade att de skulle boka in mig till Falun för ett VUL den 23 april.

Vår nästa plan är att jag ska ta våren & sommaren till att fokusera på min hälsa och försöka koppla bort tankarna på nästa ÄD behandling. Kanske kommer vi köpa oss en hund, vi får se. Har pratat om det flertalet gånger, kanske är det dags nu.

Ha en skön vår!

Kram B



3 kommentarer:

  1. Finns inga ord för hur orättvist det är för er, önskar så att jag kunde trolla och ge er det barn som ni så starkt förtjänar. Men jag fortsätter att hålla tummarna för er! Ge inte upp!! Kram Genus Longing

    SvaraRadera
  2. Så himla orättvist!! Det var verkligen er tur nu ju!!! :(

    SvaraRadera
  3. Lider med er, verkligeñ. Är i liknande sits själv, efter ett antal IVF-behandlingar i Danmark. Är nu i valet och kvalet mellan att prova äggdonation eller adoption, men adoption är jag nog för gammal för tyvärr.

    Håller alla tummar för att ni lyckas! ❤

    SvaraRadera