RD 9

Kollade tillbaka i min kalender och såg att jag i våras hade skrivit att på ruvardag 12-13 hade jag fått  rosa Lutinus klet och RD 20 kom blödningen..usch och fyy!!
Bävar för de närmaste dagarna/veckan om allt hade varit som vanligt  hade min mens kommit snart..vilket den faktiskt kan göra nu också..fyyfyyfyyyy!!!
Som jag skrev till en annan blogg vän, jag är för rädd för att tjuvtesta än..men med stor sannolikhet kommer jag testa om det kommer komma något rosa, då det känns som om loppet är kört =(
Fast jag vet det behöver inte vara så..det kan avta och gå hur bra som helst..fast det har liksom inte gjort det för oss tidigare.

Det som oroar mig mest just nu (om det inte har tagit sig), är vad nästa steg blir på denna krokiga resa eller om vi är framme vid vägens slutände. Det är det som gnager, och gör så förbannat ont i mig. Varken jag, maken eller någon annan kan trösta mig med att vi faktiskt gjort flera försök för att nå vårt mål..det är ingen tröst för mig, inget jag kan landa och känna mig trygg i. Det gör bara så förbannat ont!!! Jag vet ärligt talat inte om jag kommer orka leva mitt liv så!


Dagens status: Lite illa mående, det har dragit mindre i magen, tryck på urinblåsan, ångest & oro till tusen fast det har jag ju haft mer eller mindre varje dag sedan "fröet" flyttade in.

Förlåt för allt negativt som jag spyr ur mig här just nu, men det här är min ventil och jag är så glad för era kommentarer och pepp!!
Min make är inte så bra på att prata känslor..känns som om han inte förstår mig fullt ut..alla är vi ju olika, men det är aningen jobbigt. Jobbigt att inte nå fram liksom. Nog om det!


Kram & Natti natti!