Sista behandlingen

Igår var jag till Falun och fick min 17:e akupunkturbehandling. Beslutade mig för att det fick bli min sista, nu tar jag en paus och hoppas på det bästa framöver.
Små tecken på förändring har jag allt fått sedan jag gjorde första behandlingen i våras, så som att fötter och händer är inte kalla längre. Tidigare frös jag nästan jämt om fossingarna, de var som isbitar och min mage är i mycket bättre form =)
Varje morgon börjar jag dagen med att dricka ingefärste och det tycks bli starkare och starkare för varje dag också haha. Jag river färsk ingefära och kokar med vatten, nu tycker jag det är helt okej att dricka. Det sätter fart på matsmältningen och förbränningen, är bra för immunförsvaret och mycket mer. Maken dricker också en kopp, han tycker det är gott.

Annars då, jo det går upp och ner. Ena dagen känner jag mig stark och vill inget annat än att ut och jobba, träffa människor. Andra dagen är jag helt slut, jättetrött och kan sova hur mycket som helst och orken är helt bortblåst. Om jag gör något kul, spännande, må bra sak ena dagen så dagen efter är jag helt slut..att det liksom blir för många intryck att min kropp å hjärna blir för trött av det. Konstigt!
Men har läst att det är en vanlig reaktion vid långvarig stress =(

Har inte märkt någon större skillnad av att jag fick järninfusionen, så min trötthet är nog psykisk.
Ska ta nya blodprover nästa vecka, för att se att allt står rätt till med mina järnvärden.
Jag ska också träffa samtalsterapeuten på VC och så har jag bokat en tid hos BM för cellprovstagning som inte blivit av tidigare då jag varit under äggdonationbehandling, arbetat eller haft min blödning. Men nu är det tame tusan dags ;-)

Å vikten då, kanske ni tänker..tjaa den ska vi inte orda så mycket om i denna stund. Vågen står still, har slarvats här..jag spottar i näven och tar nya tag. Varje dag är en utmaning när man är sockerberoende..men det ska gå på något jävla vis..någon gång!!

Vissa dagar ser jag fram emot att börja med nästa äggdonationsbehandling, men jag är också väldigt, väldigt rädd för att vi inte ska lyckas och att alla embryona som vi har i frysen ska behöva tinas upp. Alltså att alla dör så vi inte får mer än kanske en chans till..vi har 6 st fina embryon. Det vore verkligen katastrof om alla dör..då dör nog jag också =.(

Kram från B