2 0 1 9

Ojj, vad länge sedan jag var här inne och gjorde en uppdatering nu. Men nu är det dags =)

Vad har hänt & Vad är vi idag i planeringen?

Jo vi har fått tag i en helt underbar ny-gammal direktdonator, både hon och jag är faktiskt igång med hormonstimuleringen redan. Så ett nytt äggdonations försök kommer förhoppningsvis att bli aktuellt om ca 1- 2 veckor hos Livio Umeå.

Det är spännande att vara igång igen..men den här gången känner jag mig liksom likgiltig..troligen har det med den psykofarmaka jag idag tyvärr tar. Har nyss bytt medicin och jag har troligen inte hunnit fått full effekt än. Som jag skrivit här förut så insjuknade jag 2016 i en utmattningsdepression. Å jag mår fortfarande inte bra, kämpar med trötthet, utmattning, smärta i kroppen (fibromyalgi), övervikt och hopplöshetstankar som kommer och går. Ångesten har tack o lov blivit mycket bättre, det är så skönt!

Jag började denna behandlingsomgång med att ta Provera i 10 dagar med start den 23 dec. -18. Läkaren ville att en blödning skulle framkallas före start med Femanest och isättning. Men skulle jag inte ha fått någon blödning före 4 januari -19 skulle jag trots allt börja med Femanest 1 + 0 + 2 den 4 jan. Jag tog Enanton sprutan den 30 dec, för att stänga av produktionen av mina egna äggstockar.
Fick ingen blödning innan 4 jan. så började med Femanest som jag blivit ordinerad. Ringde Livio Umeå den 7 jan. första dagen efter deras julstängning och blev uppring av en BM (samma som jag brukar prata med) hon sa nu att de inte gjorde något att jag inte fått någon blödning, att det troligen bara berodde på att slemhinnan varit för tunn så att det inte fanns något att blöda ut. Hmm..varför säger de olika saker när man pratar med dem..känns olustigt på något vis. De ville ju helst att jag skulle ha haft en blödning innan isättning, så sa de ju före jul.
Så nu hoppas jag att jag kommer bygga upp en fin 3 skiktad slemhinna tills det är dags för en ev. isättning. Jag ska till Livio Falun på måndag 14 jan. och mäta slemhinnan.

Vi håller nu våra tummar hårt för att vår donator ska bilda många fina mogna äggblåsor som kan tas ut vid äggplocket i nästa vecka. Å att makens spermier orkar befrukta dem, så att vi får några fina embryon som kan frysas.

Den här gången ska spermierna få lite hjälp av embryologerna i befruktningssyfte, då det gick så galet fel sist trots fint spermaprov. Läkaren sa att det finns inte några garantier för att det blir befruktade trots att de får hjälp, men chanserna är större i varje fall än att låta dem simma själva.

Men hallå det är ju ett under att det föds så många nya människor!! Det krävs enormt många små steg i utvecklingen och som dessutom måste ske i exakt rätt tidpunkt för att det ska kunna bilda en ny människa. Jag tycker det är jätte facinerande och spännande.

Kram från B