Hoppas på 2016

Nu är det inte många dagar kvar på 2015. Jag ser fram emot ett nytt år, det ska bli spännande att se vad framtiden har att ge just mig och min make. Ser fram emot Januari och ljuset som ligger fram för oss. Dagarna blir längre och så småningom blir det varmare ute också. Naturen väcks till liv igen.
Hoppas och tror att 2016 bär på stor lycka!

Har sökt några jobb som sjuksköterska nu under julhelgen och förhoppningsvis ger något av dem resultat. Bara det är ju en helt ny framtid och mark som ska beträdas av mig..både spännande och läskigt på samma gång. Så jag vet redan nu att 2016 kommer bli ett spännande år med nya möjligheter!


Önskar er alla

Ett Gott Nytt År & Var Rädda Om Er!!!


Kram B

Stressen börjar släppa

Uretriten  har börjar bli bättre, så skönt! Ovesterinen var min räddning och kanske Tranbärskapslarna också. Äntligen kan jag kissa, tömma hela blåsan och det varken bränner eller skaver. Uretrit kan utlösas av stress och jag tror att det var boven i dramat. Har ju varit så mycket den senaste tiden.

Snart är julen förbi och nyårsafton och ett nytt tomt år står framför oss. Som vi hoppas ska fyllas med nya trevliga händelser på bästa tänkbara sätt.

Min summering av 2015 är att det har varit ett kämpigt barnlöst år, men mycket svett, blod och tårar. Senast igår skar det i hjärteroten då min systers barn skulle tacka våra föräldrar (deras mormor & morfar) för julklapparna..då blev mina ögon tårfyllda..å jag tänkte jag kommer aldrig få något barn som kommer säga "Tack mormor o morfar för julklappen!" och ge dem en kram. Usch va orättvist livet är!! Pratade med maken om dessa känslor när vi åkte hem, han förstod men sa "Hallå där, nu ska vi inte kasta in handduken, vi har ju något på gång, ev. en ny donator" Å ja det har han ju rätt i =)

Svärfar han funderar han också på det här med vår äggdonation och frågade idag hur det går på barnfronten om det blir något. När han fick höra att vi ska försöka med ett nytt ÄD som vi själva kommer få kosta på så utbrast han..men de var dyrt!! Men det ska ni väl i varje fall inte göra, det är väl ingen idé då det inte gick bra förra gången. Men både maken och jag svarade i kör, jo det ska vi! Då blev han tyst. Vissa människor är bara så klumpiga när de uttrycker sig..pensionärer som lägger sig i gör mig bara så trött och irriterad!! Usch!! Maken höll med. Visst svärfar menade säkert inget illa,  men va tusan jag blir så less. Å inte nog med detta han hade mage och fråga om jag hade regelbunden mens ännu också och så berättade han hur han och hans fru gjorde för att få min make och hans bror..något pinsamt samtal. Tyckte synd om min man..sådant där vill man väl inte prata med sina föräldrar om. Vi vet väl för tusan hur man gör barn, vi är väl liksom inte 5 år..sjukt pinsamt var det i varje fall. Jag tycker inte att det är svårt att prata om sex och samliv, det är ju naturligt i en människas liv, men med min egen far och svärfar är det jobbigt å pinsamt att diskutera sådant.
Nog om det.

Kram fr B

Tummen upp

Idag är det tummen upp och jag har stort hopp om framtiden =)
För det första så är jag nu klar med min sjuksköterskeutbildning, sista omtentan är fixad!!! Tjoohooo..va lättad och glad jag är!!!! Jag gjorde det..det blev inte min död som jag sa till läraren i läkemedelsberäkning när det var som tyngst. Idag är jag stolt över min prestation.

Å sedan har vi några äggdonations kandidater som jag "raggat" som vill hjälpa oss. Vad gulliga människor det finns alltså!!! Vi hoppas att någon av dem kan bli godkänd av Reproduktionscentrum, så att vi får komma igång med vårt tredje ÄD försök innan tiden är ute.
Så ja just nu känns det hoppfullt...men jag vet vi kan hastigt stöta på trubbel och allt faller pladask! Jag har för tillfället gjort allt som går..för nu är det jul och nyårs stängt på alla IVF & Äggdonations kliniker. Så nu är det bara att försöka andas, landa, slappna av och hoppas =)


Det enda som fortfarande tär på mig mest just nu idag är att jag har tyvärr problem med mitt underliv och "kisseriet". Var till vårdcentralen igår och kollade om jag fått en uvi ändå..men nej det visade inget alls. Så fick tips om att köpa ett receptfritt läkemedel på apoteket för torra slemhinnor och se om det kan hjälpa. Har nu kommit fram till vad det nog är, jag har fått Uretrit. Har troligen haft det tidigare då vissa symtom känns igen.
Vid Uretrit får man en inflammation i urinblåsan och ev. också i urinröret. Det kan då uppstå kramp i urinröret/blåsan vilket gör att man känner sig väldigt kissnödig ofta, svårt att kissa, känsla av att inte kunna tömma blåsan samt att det molvärker i nedre delen av magen pga. dessa symtom. Man kan också ha en svidande/brännande smärta när man kissar eller efteråt. Det samma gäller vis sex.
Det är vanligt att det går i skov och att kvinnor får det som har IBS, Endometrios, Fibromyalgi och andra sjukdomar.

Mycket av det här stämmer verkligen in på mig, så jag har ställt diagnosen själv haha..det kan vara svårt att upptäcka denna sjukdom hos kvinnor.

Hoppas på att det receptfria läkemedlet Ovesterin kommer hjälpa. Ovesterin innehåller östrogen.

Kram från B

Försöker tänka framåt

Vi fick ingen ny behandling subventionerad av vårt landsting, det gör ont..jävligt ont!! Blev väldigt ledsen och besviken =( Men vi har ändå någonstans en förståelse för deras beslut, då vi som sagt redan fått ett extra försök bekostat. Läkaren sa att Akademiska går med på en privat behandling om ni själva har en donator.

Ringde Reproduktionscentrum och berättade det här tunga beskedet och frågade om det här om en ny behandling kunde göras om vi själva hade en donator, och ja det kan det göra. Men den måste påbörjas före jag fyller 40, så lite bråttom är det ju minst sagt. Å helst ska donatorn i så fall vara blodgivare också, så att alla blodproverna är tagna (HIV, Gulsot, Syfilis mm).

Så jag har verkligen försökt skrivit till nästan alla mina vänner och bekanta som är från 23 år och max 36, och frågat om det kan tänka sig att bli vår korsdonator. Har fått positiv respons från flera, men en del är tyvärr inte blodgivare. En del ska tänka på saken och förhoppningsvis har jag inspirerat dem till att hjälpa andra barnlösa. Men två av mina vänner/bekanta svarade ja direkt och ska ta kontakt med Reproduktionscentrum, den ena är dock fyllda 36 å de är på håret för att bli donator..men det kan gå! Jag/vi ger inte upp hoppet än!

Kanske rent ut av är någon av er som läser min blogg som vill bli korsdonator eller känner någon vän som vill hjälpa oss. Det är ett plus om ni bor i eller i närheten av Uppsala, då behandlingen sker på Akademiska! Lämna då gärna er mejladress så hör jag av mig. Så Tacksam för all hjälp jag/vi kan få!

Om vi inte får tag i en donator innan mars, så fortsätter vi vår resa någon annanstans. Det är vi helt överens om jag och min man. Vi försöker vara hoppfulla även om det kommer kosta en hel del ekonomiskt för oss. En ny behandling blir det!

Var till IVF Falun ikväll och fick ljusbehandling, det var så passande nu när det är tungt. Fick höra av mig igen efter nyår så kan jag få mera ljus. De är så gulliga där!


God Jul mina kära blogg-följare!!

Kram fr B

Minus = Lättad

Tog ett grav.test i morse och det visade minus, det gjorde mig mycket lättad..var väl första och enda gången hoppas jag som jag kände så. Alltså betyder det att allt kommit ut efter det jobbiga missfallet, ingen skrapning behöver genomföras. Så skönt!

Jag känner mig fortfarande psykiskt trött och har lite lätt ångest ibland, ångest för allt och inget..hur det ska bli, vilket svar vi ska få från läkaren på måndag. Det är det som håller mig på helspänn och får mig att känna ångest. Jag vet jag är tjatig ang. detta, men ovissheten å att vänta är så drygt tycker jag! Men snart är det måndag..å förhoppningsvis får vi väl ett svar då.

Imorgon är det dags igen för omtenta, så jag ligger i hård träning eller ja, så gott det går. Gör mitt bästa. Ååå va det vore skönt att sätta den där sista tentan imorgon, hoppas hjärncellerna är i tipptopp mellan klockan 9:00-12:00 =) Det värsta är att det är då jag brukar vara som mest trött..suck!
Jaja, jag får gör mitt bästa och hoppas det räcker.

Vi hörs på måndag!

Trevlig Helg & 4:e Advent till er!

Kram B

Efterkontroll

Dagens efterkontroll visade att det antagligen finns gammalt blod kvar, men inget som i dagsläget behöver skrapas. Ska ta ett gravtest nästa fredag och är det positivt måste jag kontakta reproduktionscentrum, för då blir det antagligen skrapning..med vår otur så är det väl den risken stor..lite så känns det just nu!

Vi avbokade hotell övernattningen, vi blev klara så fort på akademiska och hade inga planer på vad vi skulle göra fram tills vi skulle få hotellrummet..så vi käkade och kollade runt lite i stan sedan åkte vi hem..det blev bra det också! Vi får planera lite bättre nästa gång.

Läkaren berättade att de går med på en ny behandling om vårt Landsting betalar, hon sa också att jag själv kunde höra av mig till min remitterande läkare och berätta detta..hihi det har jag redan gjort då jag i onsdags fick veta det här av BM som ringde mig =)
Är allt lite nervös inför telefonkontakten med vår remitterande läkare..tänk om vi får ett nej..kommer bli besviken naturligtvis..men det finns andra vägar att gå för att komma vidare det vet vi OCH vi kommer välja en annan väg i så fall. Men vi hoppas att de betalar en ny behandling för oss!

Kram fr B

Ett steg framåt

Fick igår veta att Reproduktionscentrum i Uppsala går med på en nya äggdonationsbehandling för mig och min man =) Ett steg framåt, nu hoppas vi bara att vårt Landsting går med på detsamma och det får vi veta den 21 december.
Om det blir en ny behandling så blir det uppstart i januari och Uppsala har ev. en nya donator på gång för oss redan. Det blir ett då ett färskt försök. Jag är så tacksam och älskar när det flyter på! Så nu håller vi tummarna hårt, hårt här och hoppas på Landstinget!

Imorgon åker vi till reproduktionscentrum för efter kontroll, att allt kommit ut efter missfallet. Jag blöder inte längre, men tycker att "kisseriet" känns lite uvi varning..så jag dricker en massa citronvatten och tranbärsdryck. Urinodlingen som skickades iväg förra veckan visade inget mer än +3 på blod, vilket inte var så konstigt när jag blödde. Jag kan känna av urinvägarna om jag druckit dålig under någon dag..kroppen är så bra på att säga till om något är fel och jag känner min kropp rätt så bra vid det här laget.

I helgen har vi bokat in en hotell övernattning, bara för att få vara och njuta av en god hotellfrukost dagen där på. Mysa lite på bortaplan och så!

Trevlig 3:e advent & Lucia till er alla!

Kram B

Känner hoppfullhet

BM på reproduktionscentrum som har hand om äggdonationsbehandlingar ringde under förmiddagen. Jag tog upp det där med utseendet och fick då veta att de har specifika riktlinjer ifrån Socialstyrelsen som de måste följa. Så det är väl bra det. BM sa att det är ju inte helt lätt att hitta donatorer som är helt likt utseende mesigt de par som ska få donerade könsceller, men de är ögonfärg, hårfärg och hudfärg som de går främst efter. Inte alltid längd, vikt och kroppsform.

Imorgon tisdag kommer BM ta upp vårat ärende på äggdonationsmötet ang. om vi kan få en ny behandlings möjlighet hos dem. På mötet sitter läkare, labbpersonal, BM och sekreterare med. Den gulliga BM sa att hon skulle ringa mig på onsdag och meddela vad som diskuterats på mötet och vad de kommit fram till. Hoppas, hoppas de går med på ett nytt försök nu!!

Under eftermiddagen fick jag svar på mitt mejl som jag skickade till vår remitterande läkare sent igår, tjoohoo va glad jag/vi blev!! Läkaren hade skrivit att hon hade kontaktat reproduktionscentrum tidigare idag och att de kommer lämna ett besked till henne och att hon därefter kommer ta upp ärendet här i vårt Landsting och så kommer jag få ett besked under telefontiden som är bokat den 21/12. Guud va bra det känns nu!! Hoppfullt!

Är så glad att jag skickade iväg de där mejlet igår. Nu är bollen i rullning, precis som vi ville. Å det bästa av allt, vi kommer få ett svar före jul & nyår så att vi kan gå vidare rätt fort om så blir fallet.
Jag, maken och min familj håller alla våra tummar och tår att det ska bli en ny behandling i Uppsala för oss 2016.

Kram B

Behövde lite tid på sig

Det verkade som att Cytotec behövde lite tid på sig för att ge full effekt och komma igång. Då det under lördagen blödde något mera än vad det gjorde under fredagen då medicinen togs. Ingen syndaflod, men som en rikligare mens med klumpar å allt sådant ni vet. Glad är jag att det kommer ut då det ändå ska ut eftersom de nu blev som det blev.

Stundvis kommer det över mig, varför det blev så här, varför fick det inte gå bra, kanske åt jag något som påverkade embryots kvalité..många varför är det, tyvärr får vi inte några bra svar på det. Min man säger att det kommer snart börja ryka ur mina öron för att jag funderar och funderar så mycket, din hjärna kokar snart över..haha..ja det kan ligga något i det =)
Men jag kan ju inte låta bli att fundera, är det så konstigt kontrar jag med varje gång han säger det här orden till mig. Nä det är det ju inte säger han, han är bara rädd att jag ska bli utbränd och så.

Nu är det ny vecka och nya möjligheter för oss alla!
Jag hoppas att BM som har hand om äggdonationsfrågorna på reproduktionscentrum i Uppsala ska ringa mig, då jag vill ta upp med henne om att jag och min man är överens om att det inte spelar någon roll hur donatorns utseende speglar våra utseenden..det vill säga om vi nu får en ny behandling hos dem. Vi ger dem vårt fulla förtroende att välja en ny donator och att hon inte behöver likna oss..vi vet att äggdonatorer växer inte på träd och att det här kanske därför kan underlätta processen att få fram en donator till oss på kort tid. För om 3,5 månad är tiden ute..nu brinner det i knutarna vill jag lova!!
Därför kunder jag inte låta bli att agera här hemifrån tv-soffan, jag mejlade vår remitterande läkare ang. vårt ärende..så kanske, kanske vi hinner få ett svar före jul/nyår!! Eller redan när jag ska prata med henne den 21 dec. Jag vet att hon inte tycker om att patienterna mejlar henne, men för tusan det är ju bråttom nu..vi är frustrerade här och tiden som sagt den håller på å springer ifrån oss. Vi hoppas att hon kan förstå oss och den situation som vi lever i just nu.

Nu håller vi våra tummar och tår att det går vägen. En sådan här bedömning är väldigt individuell och man utgår från fall till fall, har jag förstått det som. Vilket känns realistiskt. Alla är vi ju olika som individer och har olika förutsättningar. Jag tycker att vi verkar ha goda förutsättningar att lyckas bli föräldrar, med tanke på att det lilla embryot i varje fall lyckades fästa och jag blev gravid..sedan att det blev ett missfall har ju inget med själva implantationen att göra..det var ju något i utvecklingen därefter som blev knas. Jaja nu ska vi inte fördjupa oss i det där. Nu går vi vidare och försöker tänka positivt å se framåt. Det känns bra att vi har skickat iväg mejlet, nu kan vi inget mera göra än att vänta. Å det är ju jätte drygt!!

Jag ska denna vecka och nästa lägga ner allt mitt krut på att öva till omtentan i läkemedelsberäkning som ska skrivas den 18 december, för den här gången ska de väl gå hela vägen hoppas jag. Så att jag sedan kan söka min legitimation som sjuksköterska. Det låter helt sjukt..är jag färdig sjuksköterska då..jisses!! Det känns faktiskt läskigt..men också spännande =)

Hoppas Ni alla får en bra vecka!

Kram B

Mediciner & blödning

Ändrade mig igår kväll och tog Cytotec idag ändå, tog det i morse före kl.8 samt 2 Alvedon + 1 Ipren. Då maken inte kunde vara hemma så kom mina föräldrar hem till oss och var hos mig under dagen..vilket visade sig vara helt onödigt, men det kunde jag ju inte veta i för väg.
Inte fören klockan närmade sig 13:10 så kom blödningen igång mer rikligt och det kom ut lite klumpar och jag fick mensvärk, men fick inte alls så ont som jag fått info om att det kunde göra..Tack för det Moder Natur!!

Senare på eftermiddagen kändes mensvärken något intensivare, men då tog jag fram värmedynan och tog två till Alvedon och en Ipren och sedan dess är det helt lugnt. Blödningen har minskat och förhoppningsvis så avtar den helt om någon dag..guud så skönt att slippa binda :)

Under morgonen så ringde jag och bokade in en tid med vår remitterande läkare, stod på mig och sa att jag måste ha en tid före jul..den lite syrliga BM som jag pratade med frågade om det verkligen var nödvändigt och ja det är det sa jag, då det är väldigt bråttom mitt ärende. Läkaren var helt fulltecknad så fick inte till någon personligt möte som jag helst önskade då det är så lätt att missuppfatta varandra via telefon. Men i varje fall jag fick en tid före jul, den 21 december under förmiddagen kommer läkaren att ringa..vilket jag hoppas att hon gör nu!

Vi kommer antagligen inte hinna få ett utförligt svar innan årets slut, men känns okej ändå att få ställa frågan. Läkaren måste ta upp frågeställningen med sina kollegor då hon inte själv kan ta ett beslut, så var det i våras/somras.

Sedan ringde jag till reproduktionscentrum och frågade vad blodprovet visade som togs igår, HcG låg på 108 och det var fortfarande för högt men inte en chans att jag skulle kunna vara gravid på ett naturligt sätt. Då det ska vara mycket mera, minst över 2000. Så det var inte alls konstigt att jag i morse hade ont i mina bröst. Frågade om det var en hög risk för graviditet i tuborna, men det trodde inte BM, men man strävade efter ett värde under 5 för att allt skulle vara ok men hon sa att läkaren som ni träffade igår kommer kolla på de här värdet och är det något avvikande så hör hon av sig till dig.

Vid 14-tiden ringde läkaren på min mobil, vilket jag missade då jag hade den på ljudlös..men det gick bra ändå..då läkaren var så modern så hon talade in ett meddelande =)
HcG värdet var något högt, men hon trodde att risken får en exgraviditet (heter det så??) var rätt liten, men om jag skulle få väldigt ont och blöda mycket rikligt skulle jag genast åka in till gynakuten.
Men det verkar vara lugnt på den fronten, skönt! Så när vi åker till Uppsala på efter koll nästa fredag så hoppas och tror jag att allt kommit ut. Så vi kan gå vidare utan komplikationer.

Från att skrivit inlägg flera gånger om dagen och till och från spytt galla över den psykiska plågan som nu varit den senaste tiden så blir det nog här en naturligt paus..vilket jag hoppas att ni förstår.
Hör av mig så fort något nytt dyker upp i vår lååånga krokiga resa MEN som absolut inte är över än!

Ha det nu så bra mina goa följare, ni betyder mycket!

Kram fr B

Nu vet vi

Nu har vi ett svar och det var förväntat, jag har ett pågående missfall.
Så enormt skönt att få ett svar, lättnad...men jätte tråkigt att det blev så här då allt såg så bra ut under ruvningen och fram till testdagen..det tog sig i varje fall och som läkaren sa det verkar då inte vara något fel på inplantationen hos dig. Så då var det hos embryot det var fel eller blev fel i kodningen. Känner mig kluven, lättad över svaret men ledsen på samma gång, att det aldrig verkar vara våran tur att lyckas. Men vi ger inte upp, jag är taggad att gå vidare. Tror min man är det också, han ger mig dom signalerna när vi pratar. Vi är överens.

Jag fick med mig 4 st Cytotec å värktabletter som jag ska ta och hjälpa missfallet påvägen, så det kommer ut någon gång. Hade fortfarande en tjock slemhinna å i livmodern fanns det blod, hade kommit ut endel själv men inte allt. Jag fick själv välja om jag ville ha medicin eller vänta ut missfallet. Men jag valde medicin, så jag blir av med eländet när det ändå ska ut. Fick ny tid för efterkontroll för att se så allt är ute, det känns bra!

I natt hade jag ont i magen och det trykte på blåsan, men nu är det bättre för nu har förstoppningen åtgärdas..vilken skön känsla!!! Trycket på blåsan försvann och det onda i magen också :-D

Läkaren ville för sin egen del att  jag skulle ta ett blodprov också för att utesluta en graviditet i tuborna (äggledarna). Hon tittade på tiborna men såg inget misstänkt men ville ändå ha ett blodprov också. Det svaret ska jag ringa å höra efter om imorgon.

Fick ett papper om missfall och hur medicinerna värkar, man ska ta den tidigt på morgonen och efter ett par timmar kommer blödningen igång. Det står att man ska helst ha en anhörig i närheten och eftersom maken måste in till jobbet imorgon så tänker jag ta medicinen på lördag istället för imorgon.

Cytotec  är slidpiller som man tar alla fyra direkt och samtidigt grundar med smärtstillande så som två Alvedon och en Ipren. Fick även med mig Citadon som jag kan ta till natten om det behövs. Känner mig lite orolig för det där..blöder jag väldigt kraftigt i mer än 2 timmar och har ont skulle jag direkt åka in till gynakuten..det känns läskigt :-/
Jag brukar ju inte ha ont i vanliga fall när jag blöder, men det här är ju en kraftigare blödning som framkallas..usch!!
När jag hade praktik på kvinnoklinikens avdelning var det många tjejer/kvinnor som fick komma in på sjukhuset och vara på avdelningen medans de fick Cytotec och sedan fick de gå hem efter att de fått ut missfallet eller aborten om det var därför de var där.
Jaja ska väl ta oss igenom det här också.

Imorgon ska jag jaga vår remitterande läkare eller snarare boka in en tid med henne för att höra mig för om en ny äggdonations behandling. Vi vill ha svar så snart det går, helst före jul. För i mars fyller jag 40 år och vi måste påbörja en ny behandling före det, så nu är det bråttom!!
Har andra alternativ också, men det skriver jag om, om/när de blir aktuellt i så fall.

Tusen Tack för ert stöd, pepp och hållna tummar!!
Än ger vi inte upp hoppet om att lyckas utan vi fortsätter vår tesa och krigar vidare =)
Håll gärna tummarna för att vi får en ny behandling av vårt landsting!

Nu ska jag försöka slappa i soffan & kramas med min älskade man!
Vi hörs nog snart igen!

Kram fr B

Äntligen Onsdag

För då är det Torsdag imorgon..å då ska vi till Uppsala. Har tid 11:30 för ultraljud.
Vi hoppas att vi får ett bra besked, fast än att jag är tveksam. Tycker det känns pinsamt å ofrächt att göra ett vul då jag blöder..men kan liksom inte göra något åt det. Duschar ju naturligtvis innan vi åker, men då jag måste ha binda så blir det instängt å varmt..stackars doktorn. Hoppas det inte osar allt för illa :-/

Imorse var trycket borta, men det har kommit tillbaka. Har nyss läst att om man är förstoppad så kan det ge ett tryck på urinblåsan..kanske det som spökar. Jag är verkligen hård i magen, kan bero på mycket det..IBS, graviditet. Maken ska köpa katrinplommon och fiberhavregryn så kanske det kan bli bättre.

Har även läst om andra otäcka saker som kan orsaka blödning och tryck på urinblåsan när man är gravid...cystor. Det var en bloggvän som tänkte på att jag tidigare ju haft en cysta å tänkte bara om det kunde vara den som gjorde så att jag blöder..så då satte jag igång och googlade på cystor + gravid.  Kom ju upp endel på det ämnet dårå..en del stämmer tycker jag..får väl veta imorgon hur det ser ut eller så ska jag passa på å fråga om det kan vara en cysta som ger mig blödningen om det visar sig att jag fortfarande är gravid.
Maken tror mer än jag på att lilla "fröt" är kvar då det var ett positivt test i fredags som mötte oss. Hoppas han har rätt!!

Kram B

Tryck på urinblåsan, uvi?!

Trycket på urinblåsan kom tillbaka under natten och i morse tog jag ett uvi-hemtest. Fick utslag på proteiner. Ringde då min vårdcentral och berättade om mina symtom och att jag misstänkte en uvi, då jag kände igen trycket ifrån tidigare urininfektioner som jag haft. Fick tid för att komma ut och lämna urinprov under förmiddagen. Som tur var hade jag sparat morgonurinen i en liten burk i kylen. När jag tar ut det från kylen när jag ska bege mig till VC så är urinen helt grumlig, så såg den inte ut när jag satte in den..kanske lite grumlig, men inte alls sådär som den såg ut när jag tog ut den. Så då tänkte jag, så bra att de ska kollas upp då. Urintestet hos VC visade +3 på blod i urinen..vilket inte var så konstigt då jag fortfarande blöder lite. Sköterskan var jätte gullig och hon tyckte själv att de skulle skicka iväg urinen på odling, men då hon inte får avgöra det själv så gick hon till en läkare och frågade. Läkaren undrade om jag tidigare haft njursten, han funderade nämligen på om det kan vara de jag fått. Jag bara kände neeeeej..jag orkar fan inte med mera nu. Samtidigt som jag tycker att det är lite konstig för jag har ingen feber och är inte jätte smärtpåverkad. Lite ont i magen, det drar och molvärker till och från, känner lite ibland att det gör ont mor njurarna..men det kan de ju bero på missfall och blödningen eller att jag ev. är gravid..vilket jag nu tvivlar allt mera på då det blöder så smått. Har inte haft njursten förut.
Berättade naturligtvis om min situation om blödningen och ÄD behandlingen samt att jag ska till Uppsala, så det antecknades. Om odlingen skulle visa något hör de av sig i slutet av veckan.

Under dagen har trycket på urinblåsan varit väldigt påfrestande, men då jag åkte till min syster så har jag inte kunnat dricka stora mängder sura drycker. Men när jag kom hem så satte jag igång och hävde i mig både tranbärsdryck och citronvatten, å följden av det är en massa spring till toaletten.
Det otäcka trycket har lättat, mer tryck för att jag verkligen är super kissnödig, det tråkiga är att jag då ser varje gång att det är blod på toa papperet och lite på bindan..jippi..NOT!!
Fast å andra sidan vore det en lättnad om de kom ut allt nu, då jag ändå små blöder samt tror att det är kört så att vi kan gå vidare och strida för en ny behandling eller få ta till de andra alternativen som vi har. Det här är bara skiit drygt just nu!!

Men snart är det Torsdag, guud va skönt det ska bli att få ett svar ifrån en läkare!



Kram B

Mer pengar till vård för ofrivillig barnlöshet

Usch och fyy va jag är trött på det här nu!! Vill bara veta nu hur det är ställt..tyar inte mycket mera. Ångest laddat att gå på toaletten, tror jag ska sluta titta på toapapperet för jag vet ju redan svaret känns det som.. Igår kväll kom det ut väldigt mycket brunt och klumpar när jag torkade mig..och nu ikväll är det lite rött på papperet..men för faan kan de inte bestämma sig om blödningen ska dra igång så det blir slut på detta elände!!

Visst jag vill vara gravid, det vet ni som läser min blogg..men nu är det olidligt här!! Hoppas verkligen vi får ett svar på torsdag oavsett om det är positivt eller negativt..bara vi får ett svar. Dessvärre tror jag mer och mer på att det är kört, tycker kroppen känns så..men det kan ju också gå upp och ner, liksom allt annat. Men mina bröst ömmar inte lika mycket som före den där stört blödningen som var förra tisdagen, idag har de inte ömmat alls å det gör mig skraj!! Å illamåendet är näst intill helt borta. Men kissnödig är jag hela tiden, trodde tidigare idag att jag fått en UVI. Tryckte jättemycket på blåsan och när jag skulle kissa gick det inte..men det har tack å lov försvunnit efter att jag drack en del citronvatten.  Jag har molvärk och så känns det som att det drar till och från runt naveln och rakt ner mot underlivet, det kommer och går, mest sent på kvällen/natten när jag lägger mig.

Hörde precis på nyheterna att det ska satsa mera pengar på oss som är ofrivilligt barnlösa i hela Europa, det ska startas en massa projekt och forskning i Sverige & Danmark för att förbättra behandlingarna för att de har kommit fram att det födds inte tillräckligt med nya människor. Jiippiii va bra tycker jag!!!
Äntligen har de fått upp ögonen lite mera för oss alla som kämpar..dessvärre hinner väl kanske inte jag/vi få något ut av detta för det lär väl ta något år innan det sker någon förändring..men helt galet bra för er yngre som kämpar. Mer pengar till vården för barnlösheten, de jämförde det hela med våra folksjukdomar som diabetes, cancer och så. Det har jag tyckt länge..de som får cancer (hemsk sjukdom det säger jag inget om) de behöver inte i Sverige betala sina behandlingar, de får hur många behandlingar som helst betalt av landstinget..men vi med ofrivillig barnlöshet som också är en sjukdom, vi rår ju liksom inte heller för att vi blivit drabbade. Vi får 2-3 behandlingar betalda av våra landsting sedan ska vi betala själva. En IVF går på ca 25-30 tusen och en äggdonation på 50-55 tusen i Sverige. Det är faktiskt väldigt dyrt, speciellt om man behöver/vill göra några stycken. Visst cancer kan Du dö av..men jag tycker inte det är någon skillnad för Du kan dö av sorg för att Du förblir barnlös. Det kan även leda till annan vård som Du kanske kommer behöva så som psykiatrisk, vilket kostar mycket pengar för samhället..kanske lika mycket som att kosta på ett ofrivilligt par behandlingar i samma utsträckning som en cancer patient får. Det här är min åsikt, kanske låter jävligt hårt. Men livet är så orättvist, så är det bara! Å ingen av er behöver dela dessa åsikter, tyck vad ni vill för vi lever i ett åsiktsfritt land!

Nu ska jag försöka sova..brukar gå lite si och så med det också nu när tankarna snurrar. Min kropp är nog snart helt sönder stressad =(

Kram B

Ner & upp, ner & upp...

Så känns mitt mående. Men igår kväll fylldes min kroppen med en helt otroligt bra känsla, värsta glädjeruset..så himla skönt!!! Tänk att det sitter kvar lite idag också..men kan ändras på mindre än en minut..verkligen upp och ner. Just nu rider jag på den sköna känslan som infinner sig för tillfället.

Den bruna historien fortsätter, är som en låååång följetång..
Hoppas så att doktorn ska se något litet levande liv på torsdag i min livmoder.
Försöker tänka positivt tills vi vet..å varför skulle jag känna allt det jag känner om det inte är något..bröst som ömmar till å från, drar lite i magen, hjärtklappaning, yr, andfådd, skakig, kissnödig, reagerar starkt på dofter, svängande humör, trött o.s.v
Det borde ju finnas en anledning..tycker jag. Bara å vänta och höra vad doktorn säger på torsdag som sagt.

Tack för era tummar!!! Betyder så mycket ❤️

Kram fr B

Hormoner som svallar

Idag vill jag bara gråta och skrika, är deppigt som faan. Å lättirriterad..maken ligger pyrt till.
Som tur var åkte han iväg en stund nu, så nu är jag själv hemma..vilket också känns dubbelt..tomt men skönt på samma gång..jag skyller på hormonerna, måste ju skylla på något.

Å den bruna historien fortsätter..va kommer allt gammalt blod ifrån?! Det måste ju vara något som står och sipprar längre in..märkligt..jävligt drygt också! För hoppningsvis får vi svar på allt på torsdag.

Lite så har vi det här idag, väldigt mycket neråt =,(


Hoppas ni får en Trevlig Helg & 1:a Advent!

Kram från en deppig B

3:e December

Nytt grav.test är taget och det visade Gravid 2-3..kanske finns det lite hopp om livet än.
Pratade nyss med reproduktionscentrum i Uppsala och jag ska fortsätta med medicinerna och så frågade jag om det fanns någon tid för ett tidigare ultraljud. Nu fick vi tid den 3:e december, det känns väldigt skönt, BM sa att risken finns dock att ni måste komma tillbaka i fall att det är för tidigt..men det gör oss inget. Känns bara bra å bli kontrollerad flera gånger.

Just nu vet jag inte vad jag ska tycka eller känna. Hoppas naturligtvis att de ska se bra ut på ultraljudet och att symtomerna håller i sig nu, nu vill jag inte att de ska avta som jag ville igår.
Ska inte ta något mera test före vi ska till Uppsala.

Jag blöder fortfarande lite, men det är väldigt mörkt brunrött, BM sa att det låter som det är en gammal blödning som tömmer sig. Vilket inte är så konstig då det i tisdags kom mycket färskt.
Hoppas att det avtar snart och inte kommer tillbaka om det är någon liten där inne.

Frågade om mina symtom kunde bero på enbart medicinerna, Lutinus & Progynon, men det trodde hon inte..men det är jättesvårt å säga sa hon. Då det ser ut som det gör, man måste titta hur det ser ut i livmodern.

Så nu tänker jag lita på det jag känner och försöka tänka positivt, å be för att de ser något bra på torsdag i min livmoder.

Snälla håller era tummar för oss, behöver det fortfarande ❤️

Kram fr B

Hur länge ska symtomen vara kvar?!

Nu mår jag sådär jätte illa igen, precis som jag gjorde igår. Å brösten de har både växt och ömmar till och från, jag är väldigt yr när jag ligger på rygg å magen den drar och hugger också till och från..tycker inte om det här..varför avtar det inte?..de är ju i varje fall två dagar sedan missfallet nu.
Blöder lite fortfarande, men det är mer brunrött nu. Jag förstår inte, det var ju så tidigt i graviditeten därför tycker jag att symtomen borde ha försvunnit trots intag av hormoner..det gjorde det ju förra gången.


Kram fr B

Kan inte låta bli...

Att googla runt och söka på "blöder ut klumpar men ändå gravid?" Får upp en massa trevliga solskenshistorier, där personer skriver att det blödigt mycket i v.6-7 och fått ut stora klumpar men ändå är de gravida eller har fött friska barn. Flera skriver också att de var helt säkra på att de fått missfall, men att det sedan visat sig på vul att det fanns en hinnsäck..vilken lycka, låter ju helt ofattbart om ni frågar mig. Nu tror jag ju inte att vi har sådan tur..men man kan ju hoppas!

Blödningen är sparsam idag, kommer inte alls mycket..förra gången 2013 så är jag helt säker på att det blödde mera än jag gör idag dag två. Dessutom undrar jag hur länge grav.symtomerna kan finnas kvar, förra gången försvann de omgående.

Jag är yr, det drar lite i magen, har mått väldigt illa nu på eftermiddagen/kvällen, törstig, brösten är lite ömma och i natt värkte det i dom. Å så är jag fortfarande otroligt trött och har spänningshuvudvärk..kanske bror på allt som snurrar i knoppen.
Antagligen är väl HcG hormonerna kvar och spökar, sedan tar jag ju Lutinus och Progynon fortfarande..men som sagt kan ju inte låta bli å hoppas lite ändå. Tänk om grav.testet på fredag fortfarande visar gravid OCH att det stämmer, att läkaren ser en hinnsäck om vi får göra ett vul nästa vecka. Ja, jag vet det låter ju helt galet..men det bjuder jag på..har nog blivit lite knäpp efter alla försök och misslyckanden.

Just nu vill jag bara att det ska bli fredag, så att jag får ta testet och ringa Uppsala. Som jag skrivit förr att vänta och vänta är inte min starka sida :-/

Kram på er!

Är inte

Jag är inte känslo kall, i natt kom tårarna så kudden blev fuktig. Det enda som snurrar är VARFÖR??!
Å vad händer här näst..det får inte vara slut nu. Mitt förra missfall sommaren 2013 skedde i början av vecka fem då var det visseligen mitt ägg å de har ju urkass kvalite..men den här gången var de någon annans ägg. Ursäkta..men det verkade ju inte heller vara av god kvalite..varför denna otur hela tiden..känns som om någon/något vill att jag & maken verkligen inte ska lyckas bli föräldrar. Att vi inte är värda det, att vi inte passar.
Å så har vi min ålder emot oss + övervikt, två mycket dåliga odds. Det ena kan jag göra något åt, men inte det andra.
Det är ju dumt å slå allt för hårt på sig själv, måendet blir ju inte bättre av det. Men det är lätt gjort när  det händer så här tråkiga saker hela tiden. Bättre att försöka göra det bästa av situationen, ska göra mitt bästa.

Idag skulle vi gått in i v.7, men så blev det inte ='(
Kom längre denna gången än 2013, nästa gång hoppas vi klara av tiden ut.
För det blir ett försök till det är jag/vi rörande överens om. Vi fortsätter kämpa!!

Kram B

Tom, men taggad

Jag känner mig tom, tom på tårar..det finns inga. Maken säger samma sak..har vi blivit för vana av att det bara går åt helvete för oss, stängt av känslorna?!
Vi har pratat och varit nära hela dagen, det känns bra. Jag har också pratat flera gånger med min syster och min mamma. Att prata är ett bra sätt att bearbeta det jobbiga.

Ringde igen till reproduktionscentrum på eftermiddagen innan de skulle stänga telefonväxeln, fick prata med en annan BM då. Jag ringde för jag kände att jag kunde inte ta mina Lutinus, blödde för mycket, meningslöst. Passade på att frågade om vad de kunde göra på gyn.akuten eftersom jag funderade på att ringa Falun då jag blödde så mycket. Fick till svar att det finns inget att göra mot blödningen, det som ska ut ska ut och det är inte så mycket, ser värre ut än vad det är. Finns inga mediciner att få, å jag behövde inte läggas in..som jag blev lite orolig för..många tankar när man är mitt i allt. Så då beslöt jag att inte ringa 1177. Hade varit skillnad om jag hade haft jätteont i magen, har haft ytterst lite mensvärk. De har dragit och huggit, men inte alls farligt.

Efter jag ringt Uppsala andra gången, kom tanken..tänk OM vi skulle få ett plus på fredag ändå och fortfarande vara gravid..äsch jag tar mina mediciner tills vi säkert vet hur det är..men chanserna är oerhört små. Med tanke på att jag blött mycket hela dagen och det har kommit mycket klumpar också. Tack och lov har det avtagit och kommer inte alls lika mycket blod nu. Känner att det drar i magen så som det gjorde tidigare. Har känt mig yr under kvällen, trött, mår illa och brösten ömmar lite lätt..allt är nog bara biverkningar å hormoner som spökar.

På fredag hoppas jag får lite svar på hur vi går vidare, tänker senare försöka ringa min remitterande läkare här i vårt landsting och höra mig för om ett nytt försök.  Annars har vi andra planer. Är taggad att gå vidare, även maken är med på tåget..så det är inte bara jag som vill göra ett nytt försök. Vi vill!

Tack för allt stöd och kramar, ni är helt underbara mina följare!! Det värmer mitt hjärta ska ni veta!

Vi hörs snart igen tror jag nog.

Kram B

Missfall...Varför??

Vet inte vad jag ska skriva..Tack för alla hållna tummar!
Det var något fel på "fröt", det har kommit ut nu.
Jag blöder jättemycket nu och det har kommit en massa klumpar..otäckt!! :-(

Har inga tårar, var så inställd på det här när den bruna historien kom igång förra veckan..är bara tom..men fylld av kämpar glöd att gå vidare. Har ju som jag tidigare skrivit fler alternativ..dags att ta till dem.

Någon stanns trodde jag väl ändå att de kanske skulle gå vägen den här gången eftersom vi plussade och att det sedan steg hcg-värdet. Det kan ju inte vara fel på mig den här gången eller?!
Embryot fäste ju å vi plussade..eller tänker jag fel..borde ju varit embryots komosomer som var avvikande eller spermien..frågorna å funderingarna är många som vanligt.

Är så trött, vill bara sova och hoppas att allt är bättre när jag vaknar. Har lite ont i magen. Men usch va de blöder.

Har pratat med reprotionscentrum i Uppsala, BM sa att jag skulle fortsätta med medicinen och ta ett nytt gravtest i slutet av veckan och ringa dem då. Så får vi se om vi ska dit på en gyn.undersökning.

Nu ska jag försöka sova lite. Min man kommer hem snart från jobbet, vill att han ska vara nära. Tycker det är lite jobbigt att vara ensam hemma nu när jag blöder rätt mycket. Svårt att veta vad som är mycket blod å om man ska ringa 1177 för att ev. åka in till gyn.akuten.
Ligger i sängen i varjr fall.

Kram B

5+5

Jag har beslutat mig för att försöka sluta vara så nojig, det blir liksom inte bättre av det. Orkar inte, kommer bli galen på riktigt! Kommer det lilla "fröt" ut så är/var det något fel på det, och det är kroppens eget försvar att stöta bort det i så fall.

Söndagen var också en brun historia..men nu är det måndag och det bruna har minskat i omfattning..det är positivt! Fortsätter hoppas att det minskar tills det inte syns mera =)

Övriga symtom håller i sig så som ömma bröst, illa mående som kommer å går i vågor, trötthet, dofter som är skit jobbiga och triggar illamåendet, hunger och kissnödig. I dag tycker jag att det smakar metall i munnen, det är något nytt..kan inte säga att det smakar rent järn som när man typ biter sig och får blod i munnen..men något åt det hållet...kanske inbillar mig. Har tyckt tidigare att det smakat surt på något vis, kan inte förklara hur.

Nu i graviditets vecka 6 ser embryot ut så här:

Tycker det här är jättespännande! Så här står det i graviditets appen om embryot:

"Embryot är nu 4 veckor gammalt och har huvud och bål. Från huvud till stjärt mäter det ca 2 - 4 mm. Ett anlag till hjärnan börjar växa fram. 22-23 dagar efter befruktningen börjar hjärtat, som inte är större än ett vallmofrö, att slå för egen kraft. Små arm- och benanlag börjar att växa fram. I slutet av den sjätte veckan börjar blodomloppet att fungera. Käken och munnen utvecklas och det finns 10 tandanlag i båda käkarna. Det går nu att urskilja ögon, mun och näsa".

Guud vilken utveckling och va fort det går, fast det är sååå pytte litet..tänk att vi alla människor har gått igenom detta stadium..då var vi inte så uppkäftiga *fniss* ;)

Alltså har vårt lilla "frö" (om de lever än, vilket jag tror) nu ett eget litet hjärta som slår, då det är ca 27-28 dagar sedan befruktningen.

I natt hade jag ont i magen, men det var inte i "tjej magen" utan i "vanliga" magen, tarmarna. Hade fruktansvärda gaser, måste ha ätit något olämpligt, det var jobbigt. Vågade knappt massera magen, var lite rädd att "fröet" skulle slå bakut..jag vet det kan inte skadas, de sitter så väl skyddat inne i livmodern ännu..men ni vet va nojig man kan bli.

Tusen Tack för alla era kommentarer, de har gett mig hopp om att det kan komma och gå bra trots den brun rosa historien!!

Ha de gott!

Kram B

Brunt, brunt mera brunt

Varje gång jag går på toaletten och trokar mig så blir papperet brunt..hur länge ska detta hålla på tro?!
I bland kommer det lite rinnande ut på bindan också..usch!! Vet inte om jag ska ringa sjukvårdsupplysningen och råd fråga, men jag har ju inte ont i magen och det är ju brunt det som kommer ut..alltså gammalt blod med andra ord. Men fyy faan va oroande det här är. Vill veta vad händer..har hcg sjunkigt, är det lilla embryot dött..Det värsta är ju att åker man in till akuten, får man ju vänta så himla länge innan något händer..antagligen får jag inte komma in heller, då jag inte har ont eller blöder kraftigt. Men det kan ju kännas lite lugnande om man får prata med någon.
Hur skulle ni har gjort i min situation??

Måste vänta till maken kommer hem innan jag ringer, i fall att de skulle säga att jag ska åka in. Vill ju ha han med mig.

Snälla, snälla kan det inte sluta komma brunt blod nu..så trött på det här!!

Förövrigt är jag yr när jag ligger ner, trött, ytterst lite öm i brösten och mår lite illa till och från.

Kram fr B

???

Kom på en sak, om jag fattade BM rätt så skulle jag kunna ta ett test hemma om jag ville innan jag ev. åker in till gyn.akuten om jag skulle få en kraftigare blödning och ont i magen, testet skulle då visa om jag hade fått ett tidigt missfall, alltså hcg skulle ha sjunkigt. Jag trodde att det inte gick så fort..men tydligen gör de det när det är så tidigt i graviditeten. Så det känns lite lugnande.

Nu har jag och maken testat igen och det digitalatestet visade Gravid 3+ så nu får vi försöka tro på det och att blödningen avtar snart. Å lita på vad BM sa igår.
Inte så lätt, men jag ska försöka. Maken sa att han inte sovit bra i natt, orolig för mig å fröt. Tycker det är lite gulligt på något sätt, med tanke på att han är lite dålig på att visa känslor och prata känslor rent allmänt.

Kram B

Suck!!!

Hann inte mer än slå av datorn igår kväll så var det dags igen då för bakslag :( Den här gången kom det lite klarrött blod..då var jag helt säker på att nu är det kört. Kände lite i magen, att det drog liksom, men jag lyckades somna å sov hela natten i princip.

Bävade för att gå på toaletten när jag vaknade..låg ett bra tag och funderade, men till slut var jag bara tvungen. Åter igen tänkte jag, jag kan inte påverka det som sker. Väl på toa så droppar det bruntrosa ner i toan..usch..när jag torkade mig var det lite på papperet. Det ser ut lite sådär när mensen är på slutet..förlåt för dessa detaljer..ni blir väl trötta på mina inlägg. Men det är ju valfritt att läsa ;)

Applikatorn för införandet av Lutinus blev helt brun geggig, levrat blod..bättre det än rött å färskt.
Nu har jag skickat maken till apoteket för att köpa fler grav.test..måste bara kolla.
Brösten ömmar inte lika mycket å det skrämmer mig..är lilla fröt påväg bort från oss?!

Kommer nog inte uppdatera så mycket här som jag gjort de senaste dagarna..vill inte tråka ut er med min oro. Men det är skönt å skriva av sig också..jaja vi får se.

Kram B

v.6 (5+2)

Lite upp, lite ner. Pratade med reproduktionscentrum i Uppsala i morse och det var skönt, känner mig tryggare nu. BM var så gullig, hon tyckte det lät jättebra när jag berättade att jag igår gjorde ett nytt grav.test och att det visade 3+, hon tyckte att det lät mycket lovande. Själv tycker jag att det inte känns så då det kom brunrosa blödning..men då sa BM att det är oerhört vanlig så här i början..precis som flera av er bloggare har skrivit till mig..men det var så skönt att höra det av någon som är inom vården, de gjorde mig något tryggare. Om jag får ont i magen och en kraftigare blödning ska jag uppsöka gyn.akuten i Falun och bli undersökt ifall att det är ett tidigt missfall, men det behöver verkligen inte vara så. Du kan vara gravid ändå sa BM, det gav mig lite mera hopp i allt som händer nu.

I natt hade det kommit lite mera brunrosa, men under dagen idag har det kommit bruna flytningar med lite rosa i..hoppas det avtar nu. Känns olustigt på något vis, BM hade full förståelse för det, men tyckte inte jag skulle oroa mig. Hon sa Du kan inte påverka det som händer. Så både jag och maken är lite lugnare nu.

Förövrigt är jag yr, det har dragit i magen idag, brösten är lite mindre ömma, mår illa och jättehungrig senare på kvällskvisten, trött och så har jag börjat fått acne i ansiktet jag hoppas att de är goda tecken.

Nu säger jag go'natt så hörs vi en annan dag!

Kram till er alla från mig B

Nu tär det på psyket

Helt plötsligt, drar i magen, hugger, känner hur det är något som rinner..fort in på toa..det kommer rosaflytning..det här tär på vårt psyke. Både mitt och min makes..om de inte ska gå vägen den här gången heller så kan det komma ut nu direkt..så jobbigt det här!! :,(
Försöker hoppas att det inte betyder det värsta, utan att det kommer gå vägen ändå.
Grav.symtomerna är i varje fall kvar än..men jag vet inte vad jag ska tro just nu.

B

3+

Tog ett nytt grav.test i morse och det visade 3+ :)
Vilken känsla, har aldrig tidigare varit med om det. Än så länge har det inte kommit något mer blod, pytte, pytte lite rosa Lutinus rester kom i morse, när jag kissade. Men det kändes inte så oroande, värre igår.

Inatt värkte mina bröst, vaknade av det när jag skulle lägga mig på sidan :) Tänk va tidigt den processen kommer igång alltså, att körtlarna ändrar form å växer till. Fascinerande hur kroppen kan förändras..tycker det är jätte spännande det här.

Var till frissan idag, var lite orolig att jag skulle bli illa mående av alla dofter, men det gick bra. I varje fall tills jag kom hem..då blev jag så illa mående av doften från mitt hår, hårsprayen..blää!!
Så det var bara till å tvätta håret igen, så nu känns det lite bättre. Illa mående kommer och går i vågor, tycker att lakrits är bra att ta till ibland..men de är ju inte så bra för magen å blodtrycket. Annars fungerar det att äta något litet också.

Snart är det helg igen och 1:a advent närmar sig. Tycker det är så mysigt med all advents/ julbelysning, stämnings fullt. Tänk att nästa jul kanske vi är en liten familj..hoppas, hoppas!!!


Kram B

5+0 oroande

Det kommer lite rosaklet när jag tar mina Lutinus, men inget på toapapperet..känns ändå oroande. Hoppas att det stannar här. När jag vaknade i morse men jisses va ont i brösten jag hade..det kändes bra!

Förra gången jag plussade och jag fick ett tidigt missfall 2013 så avtog det ömma i brösten först och då förstod jag att något var fel, sedan kom blödningen igång nästan omgående. Så känns det inte nu, jag mår illa till och från, yr och vansinnigt trött.

Funderar på att ta ett nytt grav.test, få se om de slagit om till +3..för då har hcg värdet höjts..och det är ju det man vill. Kanske väntar till helgen..om jag vågar. Försöker att bara ta det lugnt och avvakta, har inte ringt till reproduktionscentrum, de kan ändå inget göra utan kommer bara säga att jag ska avvakta och se vad som händer.

Jag förstår inte det här med att grav.veckor..skaffade en app och där står det att jag är i vecka 6 (5+0) idag. Varför står det vecka 6 när jag är i vecka 5..för jag ska ju på ultraljud i vecka 7..va rörigt. Kan någon förklara på ett enkelt sätt hur man räknar?
Just nu så spelar det väl egentligen inte så stor roll, huvudsaken är att jag inte blöder nå mera och att BM + läkare har koll på vilken vecka jag är i senare.

Kram fr B

Neeeeej!!!!

Varför har det kommit färskt blod inatt när jag sov??!
Vet att de inte behöver betyda det värsta, att det kan avta och gå vägen ändå. Men just nu känns det väldigt tungt och orättvist att jag hela tiden får ett bakslag. Har tagit mina mediciner som vanligt och hoppas att blödningen avtar bums!!

Nu blir det inte kul att gå på toa..usch!! Ändå vill jag göra det ofta för att se om det kommer färskblod..

Åter kommer senare.

Snälla fortsätt hålla era tummar!

Kram B

V.5 (4+6)

Känns aningen skumt att helt plötsligt skriva grav.vecka istället för ruvare..men jag hoppas så att det ska bli vår vardag och en helt naturlig känsla. Må Du lilla "frö" ha bestämt Dig för att stanna där inne.

Ligger i soffan och lyssnar på julsånger, det gör mig glad, får en skön känsla i kroppen.  Tusan va trött jag är, visst det är november och väldigt grått och mörkt och var eller varannan människa är trött den här årstiden. Hormonerna och oron  i kroppen gör ju inte saken bättre. Men som jag skrivit förr i denna blogg allt detta mående är värt det..speciellt nu =)

Väntar på att min syster ska komma, hon ska sova över här i natt..hon är inte bara min syster, hon är min bästa, bästa vän. Vi delar allt. Hon är tio år äldre än mig, vi har en bror också han är också äldre än mig. Vi har inte så bra kontakt. Jag är en "sladdis" så då förstår ni att mina föräldrar är av den äldre generationen, båda är 40-talister och +70. När jag ringde och berättade för min syster + föräldrar att vi plussade i söndags så blev reaktionen inte jiippii direkt, utan mer vi hoppas att de här går bra nu..vilket känns väldigt bra. De tar inte heller ut glädjen fullt ut, för de vet så väl att det är så skört och att inget är säkert än.

Måendet idag då förutom tröttheten..det drar i magen, brösten är hårda och ömma, mår lite illa, lite yr. Inget rosa har synts till, de är alltid glädjande =)

Igår kväll var jag och maken till apoteket och hämtade ut mera Lutinus och Progynon, det går ju åt en del när man ska ta tre stycken av varje sort varje dag. Dyrt med medicin är det också!!
Jag sa till maken att vi köper ett till grav.test för jag vill ha ett hemma..vill testa och se om eller när det slår om från gravid 2-3 veckor till gravid +3..lite knäpp kanske..men det bjuder jag på. Har ju aldrig varit med om det..å nu är jag ju närmare än nånsin ;)

Vi hörs!

Kram fr B

Testdag - RD 18

Tusen Tack för era gratulationer!! Det värmer!! =)

Idag hade vi vår bestämda testdag som reproduktionscentrum gett oss när vi var där för insättning. Så vi tog ett nytt test i morse och det visade också gravid 2-3 veckor =)

Dessvärre så har det kommit rosa flytningar när jag idag tagit mina Lutinus, både i morse och nu under eftermiddagen. Hoppas verkligen inte att det betyder något negativt. Det är som sagt väldigt vanligt att det är så här har jag förstått och det sa BM också nyss när hon ringde. Mer eller mindre alla har rosa flytningar. Det är ju så jättetidigt i graviditeten och allt är super skört.

Vi fick tid för rutin ultraljud den 7:e december hos reproduktionscentrum, Akademiska i Uppsala.
Å vad jag ser fram emot det nu och hoppas att allt går som planerat fram tills dess. Känns dock som det är jätte långt dit.

Dagens status: Trött, skulle kunna stå och sova ;) det drar lite i magen, brösten ömmar mindre. Men mitt humör.. de är taggarna ut direkt, super stingslig..jävla hormoner!!

Nu fortsätter vi hoppas och hålla våra tummar för att det lilla "fröet" fortsätter att växa, att det stannar där inne och riktigt boar in sig.

Tack för er stöd och peppande, ni betyder otroligt mycket!!

Kram fr B

RD 17 & Tjuvtest

Ugglan Du hade helt rätt!!! Wiiiii...!!! Jag är gravida!!! Helt sjukt, är det sant?!! Svävar lite på rosa moln till och från nu  =) Men kan ändå inte glädjas fullt ut, så rädd för allt som kan hända. Det är ju så jävla skört!! Tänk att det som jag känt varje dag hiten tills är inte "bara" biverkningar, det är något som verkligen händer i min kropp på riktigt =)
Ruvardag 17:  brösten ömmar, det drar i magen, jättetrött och kissnödig mest hela tiden.

Imorgon tar vi ett till test och så ska jag ringa reproduktionscentrum i Uppsala och berätta om resultatet.

Kan inte fatta att det är ett positivt test! Är det vårt test?!
Måtte allt gå vägen nu!!

Lova att ni fortsätter hålla era tummar, tår och tassar för oss, vi behöver det mer än nånsin just nu!!


Tusen Kramar till er alla
från en glädjefull B

RD 16

Trött, ömmande bröst och Lutinus klet som rinner ut och så drar det lite i magen, lite illa mående. Inge yrslig. Det går verkligen upp och ner, det gör mig rädd. Rädd att jag faktiskt bara inbillat mig allt eller att det enbart är biverkningar av hormonerna. Å nej, jag har inte tjuvtestat än ;-)
Men jag kan inte påverka något, så allt står upp till naturens krafter och embryots utveckling.

Måste bara få tipsa er om Amerikansk Jätte Cookies, bakade en sådan i eftermiddags och tog med till mina föräldrar. Den var verkligen kals god =) Receptet hittar ni på Jennys Matblogg eller Lindas bakskola, lätt att göra och som sagt super god!! Vi åt den med lättvispad grädde och det passade som handen i handsken.

Det som hände igår i Frankrike är så otäckt, vad är det för värld vi lever i?!
Kommer detta någon gång att ta sluta och kommer det hända här i Sverige?! Så skrämmande!

Kram fr B

RD 15

Tentaskrivningen idag gick mycket bra!! Så skönt att vara av med en av två omtentor..wiii!! Äntligen!! Det har varit väldigt tungt.

Å dagens status som ruvare: lätt illamående, super trött, kissnödig, jätte yr när jag lägger mig ner, bröst som ömmar =)

Nu ska jag njuta av helgen och glädja mig åt det trevliga tentamensresultatet, och imorgon eftermiddag ska vi åka till mina föräldrar. För jag och mina syskon ska bjuda min mamma på fika eftersom hon fyller år till veckan. Jag tar bland annat med mig lite av mina saffransbullar, kanske ska baka något mer imorgon om lusten finns.

Önskar er en skön helg!

Kram fr B

RD 14

Usch nu när jag satte på datorn så kom det upp ett kvällslöp om att en bebis fötts med två huvuden..fyy så otäckt!! Stackars föräldrar!! Men att ingen upptäckt det när mamman varit på kontroller, verkar ju jätte skumt. Jag läste aldrig artikeln, så läskigt!

Dagens status ruvardag 14:
Tack och lov så har jag inte sett skymten av något rosa Lutinus klet än idag!! Tummen upp för det!Tycker däremot att det dragit mindre i magen, brösten ömmar inte lika mycket, men jag är så trött och mår just nu lite illa. Mitt illa mående det kommer på eftermiddagen, kvällen, natten. Det sitter som tur inte i jättelänge ca 15-30 minuter. Men i natt blev jag jättehungrig och fick lov och ta mig lite å äta..brukar jag då aldrig vara annars. Å så är jag yrslig och kinkig för dofter. Kissnödig titt som tätt, det trycker på blåsan.

Under eftermiddagen passade jag på och bakade saffransbullar, och guud så svettig jag blev.
När sista plåten var gräddad la jag mig på soffan och vilade, då blev jag frusen och väldigt yr.

Imorgon som sagt, fredag den 13 ska jag till Högskolan och skriva en omtenta igen då, nu får det väl banne mig vara sista gången för just den här omtentan. Har ju en till rackare som ska skrivas i december, strax före jul. Är så trött på det här, känner mig ur usel som tentar om och tentar om, blir aldrig klar.
Så skämsigt!! =( Jaja, kan inte göra så mycket åt det liksom, det är som det är.
Bara hoppas alla hjärncellerna är vakna och alerta imorgon fm ;)


Kram fr B

RD 13

Har inte varit nå mera rosablandat Lutinus sedan i morse när jag då tog första slidpillret..så skönt!!
Men kan väl inte säga att jag känner mig lättad fullt ut, nu är det analysering på hög nivå av toapapper och trosskydd..vilket säger sig själv.

Förövrigt så har det dragit i magen, mått lite illa efter att jag ätit, brösten är lite ömma, trött och min mage är inte okej. Både trög och lös, antagligen IBS:en som spökar.

Nej, jag har inte tjuvtestat än! Tänker inte göra det före fredag i varje fall. För på fredag har jag en omtenta som jag ska fixa och då vill jag inte sitta där och vara än mer nervös och ledsen för att jag kanske fått ett minus på grav.testet.
När är det testdag då??!  Ja ni, de behåller jag för mig själv, men ett resultat kommer att komma oavsett vad det blir.

Nu ska jag kika på "Bonde söker Fru" =)

Kram fr B

Ingen bra morgon

Det rosa ha kommit, varför??! Känslan i kroppen är tom..suck!!
Åter kommer med uppdatering senare.

Kram B

RD 12

Känner mig lite som en papegoja..men här kommer dagens status över mitt mående =)
Illamående av dofter, det drar lite i magen till och från, trött, varm/svettig, lite öm i brösten. Känner mig lite hoppfull =)

Varför skriver jag då detta? -Jo, för OM det blir en till behandling så har jag lite och jämföra med och om det är biverkningar eller om det är "äkta".

De senaste dygnen har jag haft livliga och knasiga drömmar, så när jag vaknat har jag funderat om det har hänt på riktigt eller var det en dröm, då vissa drömmar varit så verkliga.

Snart är ruvardag 12 över och inget rosa =)


Kram fr B

RD 11

Dagens status: Super trött, lite yr, något öm i brösten och mår väldigt illa till och från utan anledning..alltså ingen doftpåverkan, kommer ändå. Blev värre efter jag åt..tanken på mat kan nästan trigga igång illamåendet. Det drar lite i magen, känner mig svullen...och full med gas haha :-D
Jag hoppas att detta är riktigt goda tecken!!

Igår trodde jag ju att jag såg lite, lite rosa..men de måste ha varit en synvilla..det är bara vitt klet som kommit ut hiten tills..törs nästan inte skriva de för då blir det väl värsta rosa flödet innan dagen är slut.

Tar en dag i taget, nästan timme för timme snarare..känslorna svänger av bara den..ena stunden känns det lite hoppfullt, sedan helt svart, deppigt och omotiverad att ta tag i saker. Inte ens sådant som jag brukar tycka om att göra är kul just nu =(

Min pappa sa igår till mig att ska du gå och oroa dig så där blir det väldigt långa 9 månader. Hmm..jag hoppas väl att det ska bli bättre, bara vi kommer över den värsta risk perioden om det är så att vi är gravida nu.


Jag ska försöka tänka lite mer och oftare på detta citat.

Kram fr B

RD 10

Läste på ett forum igår om att brösten behöver då inte alls ömma eller bli strörre för att man är gravid. Flera tjejer som skrivit samma sak, att de inte haft ont i brösten någon gång under sina 9 månader och vissa av dem hade flera barn. Men som sagt alla graviditeter är olika. Det kändes bara så skönt och hoppfullt att läsa det :-)

Dagens status: Lite lätt illamående speciellt av olika dofter, ev. anades lite rosa på applikations pinnen under em. Idag har det inte dragit lika i magen. Trött, ev. lite öm i brösten när jag står upp (kan vara jag som klämt för mycket på dem tidigare åxå..*fniss*)

Har pratat med maken om hur jag vill att vi ska gå vidare om lilla "fröet" inte tagit sig, vi har en plan a & en plan b å en c. Plan a har jag delgett er, fråga om ett nytt betalt försök hos vårt landsting, om det nu inte är så att det faller sig naturligt ändå..jag menar Dr Johannes sa ju själv att det var oturligt att det blev så här dåligt med upptinade ägg vilket han även skrivit i min journal. Så han kanske ev. anser att det här var en dålig behandlings omgång. Men de tar vi senare.
Nu hoppas vi å ber för att det lilla "fröet" mår bra å stannar hos oss.

Jag brukar faktiskt prata och sjunga lite för hen och lägga mina händer på magen å blunda, det känns bra och jag hoppas att det ger ett gott resultat.

Kram fr B

RD 9

Kollade tillbaka i min kalender och såg att jag i våras hade skrivit att på ruvardag 12-13 hade jag fått  rosa Lutinus klet och RD 20 kom blödningen..usch och fyy!!
Bävar för de närmaste dagarna/veckan om allt hade varit som vanligt  hade min mens kommit snart..vilket den faktiskt kan göra nu också..fyyfyyfyyyy!!!
Som jag skrev till en annan blogg vän, jag är för rädd för att tjuvtesta än..men med stor sannolikhet kommer jag testa om det kommer komma något rosa, då det känns som om loppet är kört =(
Fast jag vet det behöver inte vara så..det kan avta och gå hur bra som helst..fast det har liksom inte gjort det för oss tidigare.

Det som oroar mig mest just nu (om det inte har tagit sig), är vad nästa steg blir på denna krokiga resa eller om vi är framme vid vägens slutände. Det är det som gnager, och gör så förbannat ont i mig. Varken jag, maken eller någon annan kan trösta mig med att vi faktiskt gjort flera försök för att nå vårt mål..det är ingen tröst för mig, inget jag kan landa och känna mig trygg i. Det gör bara så förbannat ont!!! Jag vet ärligt talat inte om jag kommer orka leva mitt liv så!


Dagens status: Lite illa mående, det har dragit mindre i magen, tryck på urinblåsan, ångest & oro till tusen fast det har jag ju haft mer eller mindre varje dag sedan "fröet" flyttade in.

Förlåt för allt negativt som jag spyr ur mig här just nu, men det här är min ventil och jag är så glad för era kommentarer och pepp!!
Min make är inte så bra på att prata känslor..känns som om han inte förstår mig fullt ut..alla är vi ju olika, men det är aningen jobbigt. Jobbigt att inte nå fram liksom. Nog om det!


Kram & Natti natti!

RD 8

Dagens status: yrslig, trött, lätt illamående som kommer som i små svep, drar i magens neder del mest höger sida, kallsvettig/värme vallningar, lite ont i ena bröstet under fm, liksom högg i det och smärtade..men nu helt borta..skit konstigt. Tryck på urinblåsan, känns som jag typ är jätte kissnödig fast jag nyss kissade :-/. Å mina slemhinnor är nog övermättade av Lutinus, för det rinner ut väldigt mycket idag känns det som.

De senaste två veckorna har jag för skojs skull kollat min kroppstemp, och sedan jag började med hormonerna så har jag legat på 37,3 nästan varje dag mitt på dagen. I vanliga fall brukar jag ca 36,6 är låg tempare. Men så idag när jag mätte hade det gått ner till 36,7..det känns oroande..varför skulle jag kolla det här för..nu blev jag ju ännu nojigare. Vid en graviditet brukar ju tempen gå upp en aning har jag läst..attans elända!! =(

Är nu väldigt rädd för att det lilla "fröet" inte längre är vid liv, utan det jag känner är bara en massa biverkningar av alla hormoner som jag tillför kroppen..men jag blöder inte..inte än..men det är väl bara en tidsfråga..snyft!!

Kram från en hormonstint oroande böna

Ruvardag 7 - en vecka

Nu är det precis en vecka sedan "Du" flyttade in i min livmoder. Idag käns det lite mer hoppfullt..vet inte varför, känns bara så.

Sprayade i ett nytt hårspray i mitt hår idag, skulle jag inte gjort för usch vad jag mår illa nu!! Måste tvätta håret, så här kan jag inte ha det.

Gårdagens illamående hade en helt annan orsak, på em/kvällen fick jag ett IBS skov. Så himla ont i magen å diarre. Dumma IBS!! Så har lite ont i magen idag också, speciellt runt naveln som jag brukar ha vid IBS skov. Men det drar också som det gjort tidigare i nedre delen å det är inte IBS känningar.

Har känt mig lite yr de senaste dagarna så igår kväll mätte jag mitt blodtryck, har en egen mättare då jag för ca ett år sedan drabbades av högtblodtryck. Men behövde aldrig någon medicin som tur var.
I varje fall igår hade jag 121/73, väldigt lågt för att vara mig. Läste på nätet att blodtrycket sjunker oftast i början av graviditeten å man kan känna sig yr, såå hoppas, hoppas!!! =)
Å så har jag fått finnar i ansiktet, det brukar jag ofta få inför min mens..usch det känns lite oroande. Vill inte ha någon blödning nu!!

Nä nu måste jag tvätta håret, fyy va de stinker =(

Kram Kram fr B

När är man för gammal

Är jag och maken för gamla för att få adoptera ett barn?!
Har googlat på detta men får inte fram ett exakt svar, på vissa sidor står det max 42 år, på andra 43 år och någon annan sida skriver 50 år..hur otydligt som helst. Nästa fråga är, vems ålder går de efter till största del, kvinnan eller mannens?! Det skiljer fyra år mellan mig och min make.
För att få bästa svar får vi nog ta och ringa vårt socialkontor det är de som har hand om adoptionsutredningar.

Förra veckan skrev jag faktiskt ut en ansökan om medgivande till adoption, bara för att. Det kanske är den vägen vi ska ta här näst, vem vet?! Men vi är nog inte där riktigt än..jag kan inte riktigt släppa tanken på att äggdonation inte är vår möjlighet till att lyckas. Känns som om vi hade extrem otur denna gången också, av hela 10 ägg blev "bara" ett dugligt. Måste väl ha varit dålig kvalité på de där äggen..vår vanliga otur. Vad har jag & maken gjort för ont för att behöva gå igenom allt det här?!
Tyvärr har jag en känslan av att embryot inte lever..men jag hoppas att jag har helt fel!!

Som jag skrivit tidigare, jag tänker strida för att vi får ett till äggdonationsförsök betalt av vårt landsting. Det kan inte vara slut här, det får inte vara slut här!!

Jag går snart sönder av oro och ångest, denna jävla väntan. Hormoner som spelar mig ett spratt, som får mig att känna och säkert inbilla mig en massa saker, så trött på allt detta!!!
MEN jag vägrar ändå ge upp hoppet, hoppet om att en dag lyckas bli mamma!

Ruvardag 6: spänner och drar lite i magen, illamående till och från, trött, ingen känning i brösten =(

Kram B

Inget embryo

Fick äntligen kontakt med reproduktionscentrum under eftermiddagen, tyvärr fick jag/vi ett tråkigt besked. Inget embryo hamnade i frysen, känns skiit jobbigt!! =( Vill bara gråta, men inga tårar kommer.

Idag ruvardag 5, har jag känt mig nedstämd, ensam, spänningshuvudvärk, trött, rastlös och lite illamående till och från.

Sa nyss till maken att det känns nästan värre den här gången, den här jävla väntan på testdagen.
Är rädd för att jag kommer falla väldigt djup om det går åt pipsvängen den här gången också, har ändå byggt upp en förväntan om att lyckas mitt i allt. Det värsta är att det kan vara så att hjärnan bara spelar mig ett spratt, att allt är fejk (biverkningar) som jag upplever, men det jag känner, känner jag så är det bara.

Som jag sa till BM som ringde från Uppsala, så länge jag inte blöder är det väl okej..men önskar att jag kunde slappna av för ett tag och bara vara här och nu. Men nej, så fungerar inte jag. Alltid gå händelserna iförväg, att ha kontroll kallas det visst. Å jag vill inte tjuvtesta..inte än i varje fall, för rädd för att få ett tråkigt resultat. Orkar inte det just nu!

Ang. svamp infektionen av Lutinus så var det helt okej att använda Canesten 1% sa BM, men det känns peppar, peppar bättre. Nått som är positivt!


Kram B

Biverkningar eller?

Dofter har jag nästan alltid varit känslig för, blir lätt och må illa, dåsig och tung i huvudet av tunga dofter som dam/herr parfym, matos. Men jag har aldrig reagerat på vårt sköljmedel som vi använder till tvätten eller mina duschtvålar, men just nu hände det. Skulle hänga upp tvätten, då slog det till, blev illa mående direkt. Eftersom vi måste hänga vår tvätt i vardagsrummet så dofter det nu i hela rummet, nästan hela lägenheten blää!! Duschade nyss och tog en av mina favorit duschtvålar, å det blev lika dant där..det doftade så stark. Så nu mår jag illa och känner mig tung i huvudet =(
Kan kanske vara en biverkan av alla hormoner som finns i kroppen eller törs man tro att det tagit sig?!

Har fått ytterligare en biverkan av Lutinus, en svampinfektion i slidan. Enligt FASS är det en bland några flera biverkningar den vanligaste..kul..NOT!!! Som tur var hade jag Carsten 1% hemma som jag kunde smörja med igår kväll. Jag trodde jag skulle gå åt där ett tag, fyy fanken va det pirrade, kliade och kröp invärtes liksom. Men det lugnade sig när jag smörjde några gånger med salvan.
Har bestämt för mig att IVF-Falun sa att den salvan kunde jag använda då när jag fick svamp av Crinone, vaginal gelén som nu mera inte finns. Försökte ringa reproduktionscentrum idag för att rådfråga om detta samt höra om det blev något i frysen, men deras telefontider var fulla för idag.
Så jag får väl prova ringa i morgon då och hoppas att jag minns rätt ang. svampsalvan..stod på FASS att svamp salvor kunde ha en negativ effekt på progesteronet som Lutinus innehåller. Låter ju inte direkt jättebra..men vad ska man använda dårå?!
Yoghurt, filmjölk..men frågan är om det verkligen stillar klådan?!

Hur är det annars då på ruvar dag 4?
- Jo, det drar fortfarande lite till och från i nedre delen av magen =)
Tröttare än vanligt. Å så tycker jag att jag är mera kissnödig, måste upp på natten och lätta på blåsan, vaknar av att det trycker. I fredags var jag rädd för att det var en UVI på gång så nu försöker jag dricka lite citronvatten varje dag, allt för att förebygga det otäcka.

Vi höres!

Kram fr B

Jodå..

Blir nog en tidig kväll..tröttheten har slagit till. Å det drar i magens nedre del & känns ibland som om jag har håll. Kramp i livmodern också, det kan jag klara mig utan..ingen skön känsla alls. Det är då en biverkning av Lutinus.

Har nyss varit till apoteket och hämtar ut mera mediciner, allt fanns naturligtvis inte. Progynon får jag hämta till veckan. Dyrt blev det också, huua!! Typiskt att högkostnadsskyddet hade gått ut, men men.

Hörs snart igen!

Kram B

Ångest

Har sovit oroligt inatt, vet inte varför. Imorse sköljde ångesten in å över mig att det inte tagit sig den här gången heller. Hatar verkligen den känslan. Varför kommer den?!

Jag kikade runt på olika bloggar igår kväll och lästa hur ni andra kännt när ni var ruvare å vilka "tecken" som ni känt..inte så smart kanske. En hel del känner pirrningar å ömhet i brösten runt ruvardag 3-4. Idag är jag på ruvardag 3, å mina bröst är som två stora gele klumpar, som vanligt med andra ord. Många skriver också att de är trötta..känner inget där heller, är ständigt trött jag. Märker liksom ingen större skillnad. Försöker intala mig om att det är för tidigt att känna något än..men det är svårt.
Under fm så har jag inte kännt lika mycket i magen heller, att det drar å hugger som det gjorde igår.

Nu får jag sluta nojja och tänka på nått annat..men som sagt det är så svårt. Ska sätta mig å pyssla lite, göra julkort och virka tror jag. Det är kul!

Kram fr B

Det draaaaaaaaar...

Hahahaa....som i Morran & Tobias!!! =)

Men det drar verkligen och hugger i nedre delen av magen, kan inte säga att det drar mer åt något specifikt håll. Ser det som en  positivt tecken och gör tummen upp =)
Dessutom tycker jag mig känna skillnad på när det krampar i livmodern, det kommer direkt i samband med när jag tar mina Lutinus och det känns helt annorlunda mot när det hugger & drar. Svårt att beskriva och sätta ord på det hela. Hoppas det fortsätter så här!

Ska verkligen inte analysera så mycket den här gången har jag tänkt mig, men det är ju jättesvårt.
Sitter som inbyggt i hjärnan efter alla turer som vi varit med om.

Tack för alla rara kommentarer, fortsätt gärna hålla era tummar för oss!! Vi behöver alla tummar som vi kan få.

Kram från en ruvare

ET

Idag gick turen till Uppsala och reproduktionscentrum som planerat, och jag/vi fick ett fint embryo insatt. Det hade mycket fin kvalité!! Bättre kvalitet kunde vi inte få sa Dr Johannes!
Jag frågade om det var ett Guldägg, de skrattade lite och sa åter igen att det såg riktigt fint ut. Å vi kan aldrig säga om det är ett guldägg eller inte, sånt vet man inte. Det är ju sant, de är ju inga siare!

Det andra lilla fröet var inte tillräckligt utvecklat för att frysas idag, så det får en dag till på sig att växa till. Hoppas, hoppas det går vägen så att de kommer till frysen!

Dr Johannes tyckte att vi haft otur som bara fick tre ägg av tio som klarade upptiningen och därefter bara två som befruktade sig. Han sa att det brukar inte bli så här dåligt resultat när man tinar upp äggen, han visste inte varför det blev så här. Jag och maken sa senare till varandra, det här är vår vanliga otur bara.

Nu lägger vi allt vårt hopp på att det lilla, lilla fröet som är på plats i min livmoder, att det kommer stannar kvar och växer sig starkt till ett foster och en frisk bebis.

På måndag kan jag ringa reproduktionscentrum och höra om det lilla embryot utvecklade sig och hamnade i frysen. De kommer skicka brev om ca 2-3 veckor om vi fick något i frysen, men det var helt okej att ringa och fråga själv sa både Dr och undersköterskan som var med under insättningen. Det kan vara svårt att vänta innan man får brevsvar sa de =)

Nu kommer den där jobbiga tiden när allt ska analyseras in i minsta detalj, toapapper, applikator och kännas efter till 110%..fyy ogillas!! Men lik förbannat så blir det så.

Nu ska jag njuta av helgen genom att hälsa på min syster, äta gott och gå till kyrkogården och tända ljus för alla våra helgon som inte finns kvar med oss på jorden.

Kram fr B

VARFÖR????

När jag vaknar ser jag att ett dolt nummer ringt min mobil och att jag har ett meddelande i röstbrevlådan, känner paniken och ångesten. Det är reproduktionscentrum som ringt och som vill att jag ringer upp dem..jag känner mig gråtfärdig, tankarna snurrar.

Ringer till Uppsala, får vänta ca 30-40 minuter innan de ringer mig. Det är en annan BM som ringer som inte alls vet om att BM som har hand om äggdonationerna har ringt och sökt mig. Så hon som ringer tar ett meddelande och säger att de ringer senare under dagen. Fortsätta vänta, vad kan de vara som de vill berätta..så orolig.

Strax efter kl.12:00 ringer äntligen BM, hon berättar att 2 ägg befruktat sig av 10 stycken..jag blir förvånad och får bara fram "ojj då, de var inte många". BM säger att jag ska ta mina mediciner, Progynon och Lutinus som planerat och att labbpersonalen kommer inte titta på äggen förens på torsdag morgon igen. Å så säger hon, nu hoppas vi att de här två är era guldägg. Jag känner mig förkrossad och jätteledsen. Men säger inget, utan vi avslutar samtalet med att vi ses förhoppningsvis på torsdag em som planerat.

Efter samtalet, brakar jag ihop, tankarna snurrar och jag ringer min make och berättar. Sedan sms:ar jag till min syster..allt för att finna tröst. Både jag och maken undrar så varför allt ska vara så motigt hela tiden för oss. Visst vi vet båda två att det bara behövs ett befruktat ägg för att bli gravid..men vi tycker båda att det är verkligen ett dåligt utgångsläge. Jag hade hoppats på 4 ägg och maken på 3, men nu blev det bara 2..visst bättre än 0 men kan ända inte finna någon tröst. Det är jävligt tungt nu =.(

Tankar som dyker upp är vad som händer om dessa ägg dör, vad händer då?!
Jag blir så orolig så jag ringer Uppsala igen. Å den gulliga äggdonations BM ringer mig igen, hon tycker att jag tar ut värsta tänkbara scenarion direkt, men kan ändå förstå min oro. Hon säger att om båda äggen går förlorade så får vi göra om denna procedur igen, och vi hjälper er med en ny donator. Det är vårt uppdrag.

Jag frågar också om det nu blir åter isättning och det mot alla odds inte tar sig, kan vi då försöka strida med vårt landsting igen om att få ett nytt betalt försök och Uppsala hjälper oss. Å ja, det är ett alternativ. Men det tror både jag och maken att det kan nog bli tufft, de är nog inte så villiga att ge ett till betalt försök. Men, men man vet ju aldrig. Blir det så, så tänker jag strida för detta igen. Så det så!

Visst håller vi tummarna för dessa två ägg att båda är starka och överlever.

Men är det bara ett ägg som klarar sig hela vägen så kan lika väl de också dö, känner jag & maken..låter säkert helt galet för er som läser min blogg. Men får vi ytterligare en ny donator så har vi ju större chans att få flera ägg befruktade..kanske.
Det känns bara tungt och jävligt nu, VARFÖR????!

VARFÖR detta mörker hela tiden, VAD har vi gjort för att få gå igenom detta gång på gång??!

Kram B

Spermier levererade

Sådär nu är simmarna levererade av maken. Å läkaren har kikat på min slemhinna, han såg ingen slemsäck. Bara lite vätska vid livmodertappen, men det har var eller varannan kvinna så det var helt normalt inget avvikande sa han. Slemhinnan hade vuxit på sig mera också sedan i fredags. Då var den lite tunn, 6 mm. Idag 9,5 mm. Så skönt att allt såg bra ut =)

Det enda som var jobbigt idag var väl att det var med en läkarkandidat under VUL, en ung spjuver..usch!! Tycker det är nog jobbigt ändå att ligga där med skrevet i vädret för en manlig läkare..å så var det två..huua!!
Men det som jag störde mig mest på var att de inte ens frågade om det var okej att han var med..så dålig stil!!
Nu håller vi tummar & tår att äggen och spermierna gifter sig bra, och delar sig som de ska. Att Uppsala inte ringer innan torsdag och säger något tråkigt. Nu vill vi ha lite medvind här i seglen.
Äggen skulle få lite hjälp på traven genom att labbpersonalen gör mikroinjektion. Alltså puttar in spermierna i ägget, det gör så för att äggen har varit frysta.

Kram fr B

Slemsäck

Vid dagens VUL misstänkte läkaren att jag hade fått en slemsäck i livmodern, så för att utesluta att jag var gravid "på fel ställe" fick jag lämna ett urinprov. Gravtestet var negativt som tur var.
Blev både orolig och trött när läkaren blev fundersam under ultraljudet, jag tänkte..men suck..jag orkar inte med mera trassel nu!!
När jag sa att jag blev lite orolig sa läkaren lite syrligt att en slemsäck det var väl inget att oroa sig för..lätt för henne och säga, som inte gått igenom vad jag gjort hitintills. Kändes som hon inte tog mig riktigt på allvar, hon förklarade inte heller riktigt vad som ev. orsakat det hon misstänkte. Fick inget riktigt förtroende för henne tyvärr.

Under eftermiddagen ringde reproduktionscentrum och meddelade att på måndag 26 okt. före kl.08:30 ska min make komma till dem i Uppsala och lämna sina simmare & på torsdag 29 blir det troligen isättning (om äggen + spermierna sköter sig d.v.s.).
Frågade BM som ringde om de där med slemsäcken om det kunde komma att påverka isättningen negativt, och om de tyckte att jag skulle göra ett extra VUL hos dem på måndag eftersom jag ändå kommer var med min make ner. Hon svarade att det trodde hon inte behövdes, de stod inget om det i faxet från gyn i Falun.

Ca 30 minuter efter jag pratat med Uppsala ringde BM upp mig igen, då hade hon pratat med läkaren och han hade efter lite funderande beslutat att jag skulle få ett extra VUL hos dem på måndag morgon, bara för att vara på den säkra sidan då. Det tycker jag känns bra, för jag vill ju att bästa tänkbara förutsättning ska råda i min livmoder inför detta återförande. Vem vill inte det liksom?!

Efter som det tar ca 2,5 timme att åka till Uppsala härifrån vi bor, så behöver vi åka ca 05:30 för att hinna ner före 08:30..det är ju rätt så tidigt tycker jag..jag som är så morgontrött..
Visst jag kan sitta bredvid och sova hela vägen om jag vill, men tycker synd om maken som får köra och som dessutom ska vidare till jobbet när vi kommer hem igen, så jag bokade nyss en hotellnatt för oss. Eftersom jag fortfarande studerar så fick vi studentrabatt på hotellet, sådant gillas skarpt!! =)

Förra helgen började jag virka mormorsrutor, det är första gången jag gör något sådant. Hittade en film på Youtube där en tjej beskrev så bra hur man gå tillväga för att virka mormorsrutor, till å med jag fattade hur man skulle göra och då är det lätt *fniss* Har försökt tidigare att virka, men det har inte gått nå vidare..mest hittat på egna mönster, det är jag en fena på ;-)
Jag köpte garn på Panduro, Soft Cotton i färgerna ljusblått, rosa och grått..har en baktanke med mitt mål..törs jag avslöja månn tro?! Jo, jag har tänkt att det ska bli en liten filt..en liten filt för en liten människa typ att ha i barnvagnen. Annars blir det som maken sa vi har den i hund eller katt bädden..för blir det mot alla odds ingen liten människa..ja då får det bli ett husdjur.

Här är några mormorsrutor som jag gjorde förra helgen. Känner mig stolt över min prestation med tanke på att jag inte tidigare lyckats virka efter ett mönster. Tror att det här kommer bli bra!
Beroende framkallande och superkul att pyssla med är det också =)

Nu så blir det natti natti här!

Kram fr B

Högre dos

Idag höjdes dosen av Progynon från 4 mg till 6 mg, alltså jag tar nu tre tabletter. Två på morgonen och en på kvällen och nu på fredag kl.8:30 blir det VUL i Falun. Sedan hör reproduktionscentrum av sig till mig under dagen på fredag om hur vi går vidare, efter att de fått svaret av VUL faxat till sig ifrån gyn i Falun alltså.

Så nu hoppas jag att VUL ser bra ut, att slemhinnan är tillräckligt tjock och att inga nya polyper har "ploppat" upp typ..det vore mer eller mindre katastrof. Men har svårt att tänka mig att de kommer så fort.

Idag läste jag ett jättefint reportage om Dr Samir på IVF i Falun i Annonsbladet här i Dalarna, ni som inte bor i länet kan också läsa det om vill, går in på www.ivfkliniken.se/falun

Återkommer på fredag.

Hoppas ni får en fin vecka!

Kram fr B

Hiss eller Diss??

Blev så inspirerad av en annan IVF bloggare att förändra min layout här på bloggen. Jag är aningen petig och vill att det ska se fint ut, att färgvalen matchar varandra. Kan sitta i timmar med detta, då jag tycker det är så kul att testa olika varianter.
Vet inte vad ni som brukar besöker min blogg tycker, hissar ni eller dissar ni min nya layout??

Idag har det varit underbart höstväder här, kallt och frostigt i morse men solens strålar värmde så skönt under eftermiddagen mot mitt ansikte när jag var ute. Härligt!

Tycker om alla våra årstider, alla har sin charm. Men jag är verkligen en väder människa, när solen skiner känns allt så lättsamt och när det är grått, regnigt och dimmigt hänger mina mungipor i knävecken typ..usch!! Då är det inte kul, blir lätt rastlös å deppig då. November är ofta en sådan där grå, dimmig och mörk månad..huua!! Men då tänder vi en massa ljus och försöker få upp stämningen en aning..går väl sådär. Men när snön kommer blir det lite ljusare igen.
Ja sån är jag, en väderberoende filur =)

Natti natti!

Kram B

ÄD omgång 2

Blödningen har kommit och imorgon börjar jag med mina 2 st tabletter Progynon. Å nästa vecka blir det VUL för att se om slemhinnan växt till sig som den ska. Så imorgon ska jag ringa gyn och boka in en tid.

I vecka 44 kan det sedan vara dags för maken att leverera och någon dag senare insättning av ett embryo...så pirrigt och spännande. Hoppas så på ett gott resultat, att "guld" ägget/äggen finns där för oss nu =)

Igår kväll var jag till IVF i Falun och fick en ljusbehandling, ringde till dem förra veckan och frågade om jag kunde få en eller ett par behandlingar innan min äggdonationsbehandling och jag var välkommen. Då visste jag inte helt säkert att ÄD 2 skulle köra igång, för att blödningen hade inte kommit igång som förväntat. Men i morse satte de fart och jag ringde reproduktionscentrum i Uppsala och berättade. Så nu kör vi!!!

Tror ljusbehandlingen gett mig en skjuts, känt mig gladare och avslappnare på ett skönt sätt idag, men också trött. Synd bara att jag inte ringde IVF tidigare så hade jag kanske fått möjlighet att fått några fler ljusbehandlingar..men nu blev det så här.

Hör snart av mig igen, blir något mera intensivt bloggande nu när behandlingen kommer igång igen.

Stor Kram till er alla <3

 

 

 

 

Telefonsamtal

Igår tisdag eftermiddag ringde reproduktionscentrun ifrån Uppsala, det var den gulliga BM som har hand om äggdonationer som hörde av sig. Hon berättade att de hade hittat en äggdonator åt oss i deras donatorbank..jag blev helt mållös och väldigt, väldigt glad på samma gång.
Visste inte om att de hade en donatorbank, antagligen tar de ägg därifrån för att tiden börjar bli knapp för vår del.

Så nästa eller nästnästa mens (oktober-november) kör vi igång ÄD behandling 2. Frågade BM om hur många ägg det handlade om och hon sa att det var 10 stycken som var nedfrysta från den här donatorn. Låter toppen, några borde väl klara upptiningen och befrukta sig hoppas vi.
Ååå va spännande det här är!!


Som jag tidigare skrivit så har vi haft en "egen" donator som ville hjälpa oss, men pga. privata omständigheter/skäl så blir det nu så här istället. Men jag vet att vår "egen" donator kommer göra någon/några andra par otroligt lyckliga då hon kommer donerar sina ägg en dag. Å jag hoppas och tror att hon vet att vi är otroligt tacksamma att hon ställde upp på just oss, att hon ville hjälpa oss att få bli föräldrar!! Du är mer än guldvärd J!!! <3

Kram & Go'natt!!