Slutar aldrig förundras

Denna vecka har jag fått bekräftat att "rötägg" finns det överallt och dessvärre råkade jag träffa på en. Personen i fråga har kränkt och förolämpat mig som person mer än någon annan någonsin har gjort inom mina år som arbetande skötare inom psykiatrin..har aldrig varit med om liknande. Nog om detta..gjort är gjort och det ska bli enormt skönt att inte behöva träffa denna person något mera!!
Då jag valde att avbryta mitt sem.vikariat och lägga all tid och fokus på mig själv.
Säger som Grynet.. "Ta aldrig någon skit.." behandla andra med respekt och värdighet, känn in och prata med personen själv innan Du gör värsta stora grejen av en liten sak, lös problem/problemet så smidigt som Du kan på egen hand utan att gå till chefen direkt!! För det går att lösa problem på många olika sätt!!! ;(


Igår torsdag var jag till vår remitterande läkare och hon kollade upp om det var en polyp och om den fanns kvar. Dessvärre gjorde den det..men den var inte stor och det blev ingen sköljning av äggledarna. Istället förklarade läkaren att hon skulle gå in med en tunn kateter och spola med koksaltlösning samtidigt som hon gjorde ultraljud för att se efter hur polypen såg ut, hur/var den satt och mäta den. Hon sa att den var 12 mm men det var svårt att säga då den saknade skarpa kanter och den satt väldigt långt ner i livmodern.
Hon sa också att detta var inget farligt och att det är ett vanligt problem bland kvinnor. Men att man bör ta bort det, då de inte hör hemma där. Läkaren sa också att hon skulle kontakta Reproduktionscentrum i Uppsala och berätta detta, så fick de läkarna där avgöra om det var behövligt att ta bort polypen nu innan nytt äggdonationsförsök eller om det kan göras senare.
Det som är, är ju att nu är det sommar och semester och inga operationer görs, så då kommer detta dra ut ännu mera på tiden. Å det känner jag att det har jag ingen lust till.

Så var nyss i kontakt med Uppsala själv för att höra mig för och framföra min mening om detta, men den som jag tidigare pratat med var inte på plats, så hon ringer mig i nästa vecka.
Den BM som jag pratar med undrar om min remitterande läkare har bekräftat att vi får göra ett nytt äggdonationsförsök, de vill ha en ny remiss från dem..jag sa att jag frågade om det igår och läkaren sa då att "Det är ju sommar & semester nu och så..så kör på ni. Uppsala har ju redan förberett för ett nytt försök för er.." Lite luddigt svar. BM skrattar och förstår inget och säger att de väntar på en bekräftelse från mitt landsting. Meen suck känner jag bara!! Så nu har jag ringt gynmottagningen och hoppas att läkaren jobbar idag och kan skicka en remiss-bekräftelse innan hon går på semester.

Som tur var jobbade läkaren idag och sekreteraren skulle höra sig för om mitt ärende. Jag sa till om att de i Uppsala väntar på svar inom en kort tid ifrån mitt landsting, för att kunna hjälpa oss. Ska bli intressant och se om landstinget får iväg en remiss innan hösten...vänta å vänta..är inte min starka sida inte när det handlar om min egen vård och tiden som går..fyller 40 år om ca 8 månader och då är möjligheten för donation inte aktuell längre..så ja stressigt är det minst sagt!!

Men nu har jag gjort vad jag kan göra för tillfället i ärendet. Nu ska jag försöka släppa allt och bara fokusera på mig och mitt mående, ta en dag i taget och bara vara. Det har och är bara för mycket stress just nu, inte bra, inte alls bra känner jag :(
Men det kan bara bli bättre eller hur?!


Kraam fr B