Från och med i onsdags är jag helt sjukskriven, det gick inte att jobba heltid..helt slut/utmattad och en massa ångest/oro och en massa jävla tankar som snurrar från att jag vaknar tills jag somnar..faan jag vill inte må så här!! =.(
Har fått en tid hos en samtalsterapeut på VC så jag hoppas att allt ska bli bra mycket bättre. Förbannade jävla ofrivilliga barnlöshetsträsk som utlöst detta mående..stress, stress och åter stress. Kampen att hitta en egen donator, tiden som går, 40 årsgräns, ekonomi, missfall gånger flera, polyp, operation, pressen över att det aldrig lyckas, hormoner som svallar, biverkningar, samtal med vården gånger flera, väntan, viktminskning och fan och hans moster allt i en enda röra och i en väldans fart för att den där tiden bara springer ifrån en..inte alls så konstigt att man går in i väggen tillslut.
I torsdags var jag iväg och styrketräna, det kändes riktigt bra fast jag inte gjort det på väldigt länge. Jag ska försöka att hålla i det så länge jag är sjukskriven och har tid det är bra för kroppen och knoppen, det får igång må-bra-hormonet och dessutom behöver jag det för att lyckas gå ner mer i vikt.
Nu är det nattinatti för länge sedan egentligen!
Så Kram från B
Bra att du tar hand om dig vännen, jag tror att det gör dig gott inför kommande försök i höst. Ta det nu lugnt och sköt om dig. Kram på dig gumman. Genus Longing
SvaraRaderaJa det är verkligen ett mörkt träsk. Hoppas du snart känner dig bättre, ta hand om
SvaraRaderaKropp och själ. Ibland är ju sjukskrivning " vila på recept" det bästa. Önskar dig/ er all lycka inför kommande försök. Jag sitter här med min son efter 4 års kämpande och det tog 1 år med ivf. Det önskar man ju inte någon den där kampen och längtan. Jag har inte glömt fast jag har min son nu ( han är 9 veckor) men det känns alltmer avlägset det där riktigt svarta. Hoppas att du och alla som kämpar snart är i mål. Det är/ var värt det. <3 Men man får ta hand om sig bäst man kan på vägen. Och känna efter vilka vägar som är rätt. Kram/Karin
Usch vad tråkigt läsa att du mår så dåligt. Bra dock att du blivit sjukskriven. Har du gått och pratat med någon om allt ni går igenom? Kanske husläkaren kan ordna en remiss till en kurator eller psykolog. För mig hjälpte det mycket i alla fall. Jag har haft en lite dipp under sommaren och har fått höja min dos antidepressiva och nu börjar det kännas bättre igen. K är snart 3 månader och livet med 2 barn börjar falla på plats. Tänker på dig ofta och hoppas verkligen att ni ska få eran önskan om ett barn uppfylld. Stor kram H
SvaraRadera