Ruvare igen

Hejhopp..nu har det hänt en del sedan jag sist skrev något här. Blödningen kom 7 dagar efter sista Provera tabletten var tagen. En BM vid Livio Umeå tyckre att jag skulle börja med injektionerna fast jag inte fått någon blödning. Men då sa jag ifrån, hade ju inte haft mens sedan 13 januari och jag ville att den skulle få komma igång innan jag tänkte börja med några sprutor inför vårt egna IVF försök. Läkaren höll med mig och vi väntade.

Andra blödningsdagen 14 mars så började jag med sprutorna Fostimon 300 IE och Menopur 150 ml. Dag 6 bokades jag in för VUL + blodprov hos Livio Falun. Hade då två fina små äggblåsor på höger sida och en större ojämn blåsa på vänster sida. Östrodiolprovet visade 350 mmol, ingen jätte höjning. Så blev nytt VUL + blodprov två dagar senare. Då hade äggblåsorna på höger sida växt på sig och ytterligare en mindre var pågång. Den på vänster sida syntes nu att det troligen var en cysta, då den var ojämn och lite taggig i ena nederkanten. Endometrier var fint och mätte 8 mm. Blodprovet hade stigigt till 450, det gick sakta men de steg och det kändes bra. För Dr Samir sa att om de inte stiger mera utan stannar av och/eller börjar sjukna så är det läge för att avbryta.
Men det är Umeå som bestämmer det, då ni är deras patienter.

Då blev jag väldigt orolig och frågade Samir om de inte måste vara minst 3 äggblåsor för att det ska bli äggutttag..Samir var tyst ett par sekunder och sa sedan tänk inte på det nu, men OM Umeå inte tänker göra något ägguttag så lovar jag Er att jag ska själv plocka ut dina ägg här hos oss i Falun.
Jag blev mycket lättad av hennes fina gest. Hon är ju bara helt underbar den läkaren!!
Har sagt det till henne också flera gånger.

Livio Umeå ringde under em och ville ha ytterligare ett VUL efter två dagar. Så blev ett till VUL + blodprov i Falun. Den gången träffade vi Dr Staffan, men ojj så förvirrad han var då. Han ropade in mig men när jag kommer in var det helt fel patientn han hade tagit in. Vi var nämligen två med samma namn men olika gamla. Vi märkte det när han började fråga om jag tog Gonal-f...ööö..nej, jag tar Fostimon, Menopur och Fyremadel sa jag. Då har jag tagit in fel person sa Staffan. Jaha okej, men då går vi ut i väntrummet igen då sa jag och maken. Nej, vänta sa Staffan. Å så kom en sköterska och föklarade att den andra patienten med samma namn ska komma senare under fm, men då förstod inte Staffan alls vad sköterskan menade och blev aningen sinnu på sköterskan och höjde rösten åt henne. Staffan frågade vad jag skulle göra där hos dem idag och vilken tid jag hade...så ja något förvirrande blev hela situationen men till slut blev det rätt och Staffan bad om ursäkt för att det hade blivit så rörigt. Det jag och maken var mest förvånade över var att det samma dag skulle komma en till patient med exakt samma förnamn. Det har aldrig hänt mig då jag inte har så vanligt förnamn.

Hur som helst så såg Dr Staffan två fina äggblåsor och en mindre samt att cystan var kvar. Endometriumet var då 11 mm och blodprovet hade stigigt till 650. Allt var bara bra.

Livio Umeå ringde under em  samma dag (25 mars) och gav nu ordination om att jag skulle ta Ovitrelle sprutan den 27 mars prick klockan 20:00 och sedan vara hos dem för ägguttag Fredag 29 mars 07:30.

Maken uppmanades till att ha en utlösning några dagar innan för att spermierna skulle vara så pigga och färska som möjligt inför befruktningen om det skulle bli några ägg utplockade ifrån mig.
Detta har vi aldrig hört något om tidigare förens vi kom till Umeå.

Äggplocket gick fort och rätt så smidigt, äggstockarna hade dock gömt sig lite men läkaren tröck på magen min å vipps så syntes det. Läkaren tömde också cystan på vätska, den hade redan börjat falla ihop innan. Syntes på ultraljudet.

Jag valde att inte ta någon större mängd morfinliknande preparat via katetern i armen. Visst kändes det när läkaren sög ut äggen men det gick fort över och jag mådde bra efteråt. Lite, lite öm i magen var jag, men konstigt vore det väl annars.

Vi fick veta innan hemgång att vi hade fått 2 ägg. Kunde liksom inte fått mera med tanke på att jag inte bildat några fler äggblåsor. Embryologen som hade helgjour skulle ringa upp under lördagen och berätta hur det gått med befruktningen.

Strax efter klockan 9 på lördags morgonen ringde embryologen upp mig och berättade att ett ägg ser fint ut, de har befruktat sig helt normalt och har två kärnor, det andra ägget är befruktat men har bara en kärna så de är inte normalt. Men det kan bara vara lite försenat och kommer att utvecklas. Vi får vänta och se. Jag frågade om den trevliga unga embryologen kunde ringa mig under söndagen före kl.12 då vi hade fått en tid för isättning tills på Måndagen 1 april och måste därmed åka upp till Umeå redan under söndagen. Det tar oss med bil ca 7-8 timmar att åka inklusive två raster.  Å naturligtvis kunde hon göra det.

Söndag 31 mars, på min födelsedag, ca 10:20 åkte jag och maken iväg upp mot Umeå igen. Vi har ca 57 mil enkel resa. Strax före 11:00 ringde embryologen och berättade att vårt fina embryo delat sig och var nu 4-celligt precis som det ska vara enligt delningsschemat. Jag frågade om de kunde tänka sig att rugga upp ytan (hatching) på embryot inför isättningen under måndags em. Men embryologen ville kolla upp det med sina kollegor och läkarna innan hon kunde ge mig ett svar. Hon sa att ert embryo ser bra ut och då brukar vi inte göra så, men jag ska som sagt höra mig för så får ni besked innan isättningen.

Den hemska väntan och skräcken för att mobilen ska ringa innan isättningen är verkligen jobbig, usch! Var så glad och tacksam för varje timme som gick utan att mobilen ringde, ett steg närmare isättningen. Som tur var ringde de aldrig.

Vi kom till Livio ca 14:00 och hade tid 14:15. Så fort in på rum B för att byta om, jag fick ta på mig vit lång skjorta, gråa op strumpor med blå skoskydd på och blå op mössa på huvudet. Maken fick ta på en blå op mössa och en blå pappersrock samt låna innertofflor. Sedan var det dags att hoppa upp i gyn-stolen.

Embryoligen berättade att vårt embryo såg väldigt fint ut, det hade fortsatt delat sig som planerat och var vid isättningen 8-celligt som de skulle vara dag 3. De hade inte ruggat upp ytan, för de ville inte störa embryots naturliga process. Men de hade valt att lägga embryot i Embryo Glue innan isättning, allt för att öka på chanserna för inplantationen.

Själva isättningen tog knappt 10 minuter, jag fick själv vara med och föra ultraljuds manicken över  magens nedre del så att läkaren kunde se vart hon skulle lägga in embryot. Jag skötte uppgiften mycket bra enligt läkaren, hon sa att jag hade handlag för detta =)

Efteråt så ställde jag lite frågor och vi småpratade rent allmänt, tror att vi var sista paret för dagen. Läkaren var mycket trevlig och förstående. Det vara samma unga läkare som gjorde plocket under fredagen. Tror hon är rätt så ny på Livio Umeå det står så på deras webbsida. Kristina hette hon i varje fall.

Så nu är jag ruvare igen, vilket är både spännande och hoppfullt men också enormt psykiskt påfrestande. Fördelen med denna ruvningsomgång är att brösten redan ömmar efter alla hormonsprutor samt att Lutinus pinnen redan är lite brunaktig då det följer med bruna flagor ut eftersom jag fick en mindre blödning vid ägguttaget..då kan jag försöka låta bli att överanalysera dessa känslor och händelser nu direkt såhär i början.

Igår valde jag att boka in en tid hos Harmonica (Marie) för akupunktur i Falun. Läste på nätet på www.akupunktur.se att det är bra att gå på akupunktur under och efter IVF behandling. Så igår kväll fick jag några nålar men på helt andra ställen än vad jag tidigare fått så som i öronen bland annat.
Jag tror på akupunktur och allt är värt att testa.

Idag är det dag 5 och om "hen" fortfarande lever så har "hen" nu utvecklats till en Blastocyst och från dag 6  kläcks skalet runt cellen. Under dag 10 till 12 sker själva inplantationen i livmodern.

Jag har bestämt mig för att "bara vara" och inte känna efter så himla mycket. Det blir som det blir, det här var ju en ren chansning att vi skulle få prova IVF en sista gång med mina egna ägg. Det har vi fått göra och bara de är hur stort som helst med tanke på att vi sökte till Livio Umeå 2017 för att få göra äggdonation. Vilket inte alls gått bra, då vi fortsatt haft maximal otur med de ägg som vi fått donerade till oss. Men som jag tidigare skrivit så ger vi inte upp riktigt än OM inte denna ruvning nu ger oss vårt kärleks barn. Vilken lycka det vore!
Vi har ställt upp oss på VL (väntelista) för äggdonation hos Livio Falun när de kommer igång om x antal månader. Än finns några år kvar att försöka på.


Kram från B

2 0 1 9

Ojj, vad länge sedan jag var här inne och gjorde en uppdatering nu. Men nu är det dags =)

Vad har hänt & Vad är vi idag i planeringen?

Jo vi har fått tag i en helt underbar ny-gammal direktdonator, både hon och jag är faktiskt igång med hormonstimuleringen redan. Så ett nytt äggdonations försök kommer förhoppningsvis att bli aktuellt om ca 1- 2 veckor hos Livio Umeå.

Det är spännande att vara igång igen..men den här gången känner jag mig liksom likgiltig..troligen har det med den psykofarmaka jag idag tyvärr tar. Har nyss bytt medicin och jag har troligen inte hunnit fått full effekt än. Som jag skrivit här förut så insjuknade jag 2016 i en utmattningsdepression. Å jag mår fortfarande inte bra, kämpar med trötthet, utmattning, smärta i kroppen (fibromyalgi), övervikt och hopplöshetstankar som kommer och går. Ångesten har tack o lov blivit mycket bättre, det är så skönt!

Jag började denna behandlingsomgång med att ta Provera i 10 dagar med start den 23 dec. -18. Läkaren ville att en blödning skulle framkallas före start med Femanest och isättning. Men skulle jag inte ha fått någon blödning före 4 januari -19 skulle jag trots allt börja med Femanest 1 + 0 + 2 den 4 jan. Jag tog Enanton sprutan den 30 dec, för att stänga av produktionen av mina egna äggstockar.
Fick ingen blödning innan 4 jan. så började med Femanest som jag blivit ordinerad. Ringde Livio Umeå den 7 jan. första dagen efter deras julstängning och blev uppring av en BM (samma som jag brukar prata med) hon sa nu att de inte gjorde något att jag inte fått någon blödning, att det troligen bara berodde på att slemhinnan varit för tunn så att det inte fanns något att blöda ut. Hmm..varför säger de olika saker när man pratar med dem..känns olustigt på något vis. De ville ju helst att jag skulle ha haft en blödning innan isättning, så sa de ju före jul.
Så nu hoppas jag att jag kommer bygga upp en fin 3 skiktad slemhinna tills det är dags för en ev. isättning. Jag ska till Livio Falun på måndag 14 jan. och mäta slemhinnan.

Vi håller nu våra tummar hårt för att vår donator ska bilda många fina mogna äggblåsor som kan tas ut vid äggplocket i nästa vecka. Å att makens spermier orkar befrukta dem, så att vi får några fina embryon som kan frysas.

Den här gången ska spermierna få lite hjälp av embryologerna i befruktningssyfte, då det gick så galet fel sist trots fint spermaprov. Läkaren sa att det finns inte några garantier för att det blir befruktade trots att de får hjälp, men chanserna är större i varje fall än att låta dem simma själva.

Men hallå det är ju ett under att det föds så många nya människor!! Det krävs enormt många små steg i utvecklingen och som dessutom måste ske i exakt rätt tidpunkt för att det ska kunna bilda en ny människa. Jag tycker det är jätte facinerande och spännande.

Kram från B

Fortsatt strul

Jaha ja då blev det en längre paus igen då från behandling. Som jag tidigare skrev så var min slemhinna redo för ett litet guldägg, men så långt kom vi inte i behandlingen. För donatorn svarade inte något bra på hormonbehandlingen, så äggplocket sköts upp men tillslut meddelade Livio Umeå att de inte fick fram det önskade resultatet av donatorn, så allt avbröts. Men precis när det avbröts så öppnades en ny dörr och det hade en annan donator till oss. Men då hade min slemhinna get upp för det är inte optimalt att stå på tablett Femanest i sex hela veckor. Man ska bara ta det i högst 2 veckor och sedan kombinera med Lutinus/Crinone. Så i fredags bestämdes det efter ultraljudet som jag var på hos Livio Falun att jag skulle sluta med Femanest och invänta blödning. Därför kunde det tidigast bli isättning i höst om nu donatorn fick fram många bra ägg som kunde frysas, annars skulle det inte bli någon behandling.

Men efter samtalet med barnmorskan i fredags em så började tankarna snurra, kunde inte tänka klart, ältade och kände mig uppgiven, ledsen..Bm sa att "Då blir det ingen behandling här.." Vilket jag tolkade som att då får ni inte göra någon behandling här hos oss.

Fredagskvällen var fruktansvärt jobbig..kunde inte tänka på något annat. Tog ut alla katastroftankar direkt..sökte info om andra kliniker utomlands, åldersgränser, kostnader osv. Chattade till och med. med en Klinik i Helsingfors de hade 3 månaders väntetid där och en åldersgräns på under 47 år, vilket gjorde mig lugnare. Det finns andra vägar att gå tänkte jag, allt är inte över än. OM man har orken och ekonomi förstås. Lördagen gick något lättare, men visst fanns tanken där att det inte skulle bli någon behandling i Umeå och igår söndag längtade jag till att det skulle bli måndag. Så att jag kunde ringa Livio Umeå och fråga om det verkligen var så här de menade eller om vi kunde få göra behandling i höst istället med en ny donator och med färskförsök som var planerat från början.

Ringde Kliniken prick 07:45 och de skulle ringa upp ca 10:10. Klockan blev närmare 10:30 när de tillslut ringde det var samma Bm som jag pratade med i fredags, de kändes bra. Jag fick svar på mina funderingar och vi kommer få göra behandling i höst, så det blir färskförsök som planerat. Wiiii!!!
Känner enorm lättnad trots att det blev som det blev, med behandling tidigast i höst. Men det känns ändå bra trots allt.

Jag ska fokusera på mitt mående och ladda batterierna under sommaren. Ska även börja plugga igen, jag har bestämt mig för att skola om mig från Sjuksköterska till Medicinsk Sekreterare. Det känns som det kommer passa mig mycket bättre yrkesmässigt, jag har funderat länge på detta och nu är det dags att gå vidare. Ska börja med att läsa på komvux för att förbättra betygen i engelska, börjar 4 juni med distansstudier. Det känns spännande! Jag kan, Jag vill och Jag vågar!! =)

Ha en skön sommar!

Kram från B

Telefonsamtal

Sent igår eftermiddag ringde doktor Nils-Gunnar Solensten från Livio Fertilitetscentrum i Umeå och berättade att det mycket snart är dags för vår behandling hos dem. Vår donator börjar bli färdig med alla utredningar. Nu ska vi bara passa ihop våra cyklar.
Jag fick e-recept på mediciner som jag åkte direkt och hämtade ut. Å som tur var fanns allt hemma på apoteket. Jag fick Feminest, Lutinus och en spruta som ska stoppa mina äggstockars produktion under behandlingen. Kommer tyvärr inte ihåg namnet på sprutan.

Så snart är vi igång igen, nytt försök, spännande men också oroande.

Hörs snart igen!

Kram från B