Snart 1 år äldre & fortfarande barnlös

 Dags för en uppdatering, snart ett år sedan sist.

2020

• ERA-Test gjordes. Påbörjades hos Livio Falun men slutfördes hos Sokolova Gynklinik, Göteborg i början av juni 2020.
  
  
• Vikten satte stopp för vidare behandling, mitt BMI var strax över 35 i början av augusti. Dr Samir sa att jag måste ner mera i vikt innan nytt försök.
  
  
• Livio Falun har fått tuffare krav att förhålla sig till ifrån Livio koncernen ang. medicinering. Inga mediciner får ges som inte det finns en vetenskaplig grund för. Samt vikt och blodtryck för patienter över 40 år måste vara bra för att få göra behandling.
  
  
• Bästa gyn.läkaren hos Livio Falun (enligt mig) Dr Samir sa upp sig i slutet av 2020 pga. utbrändhet enligt sköterskorna på Kliniken. Värsta tänkbara för mig/oss då Dr Samir var så mänsklig, förstående och tänkte utan för den fyrkantiga boxen när det gällde IVF och medicinering. Så det har varit väldigt tungt av flera anledningar.

2021

• Covid-19 fortsätter att hålla världen i ett järngrepp. Allt för många människor har tyvärr strukit med av denna än så länge obotliga pandemi. Vaccineringen har påbörjats i början av året, men nyligen stoppades AstraZenecas vaccin pga. biverkningar som blodpropp o ytterligare dödsfall av detta. Tack o lov har både jag och maken än så länge klarat oss. Det är riktigt, riktigt otäckt och att det nu finns en massa mutationer av viruset som sprider sig snabbt gör inte saken bättre. Tvivlar på om vi någonsin blir av med denna sjukdom.
  
  
• Februari, nya verksamhetschefen/ gyn.läkaren började äntligen jobba hos Livio Falun. Alla hade väntat och en del av oss patienter hade fått skjuta på våra behandlingar pga. detta. Fanns ju bara en läkare till utöver Dr Samir och hen jobbade inte heltid.
  
  
• Viktminskning = lägre BMI och godkänd för behandling. Men mitt blodtryck var tvungen till att behandlas först. Det var på tok för högt när jag mätte hos Livio i januari, så påbörjade då min medicinering igen med Tab. Trandate. Ny tid hos Livio för blodtryckskoll i mitten av februari. Fortfarande för högt. Medans det hemmavid när jag mätte låg helt normalt. Försökte förklara för dem att det kommer alltid att vara högt när det mäts i vården. Har alltid varit så.
  Men de trodde inte på mig, så jag fick lov att kontakta min läkare på VC för att få ett intyg om att jag kan göra ÄD behandling och att jag har vitrockssyndrom. Samt att mitt blodtryck är mer än godkänt (125/74) när jag medicinerar med Tab. Trandate 100 mg. 2ggr/dag. Därefter blev jag godkänd att påbörja behandling vid nästkommande mens.
  
  
• Först bokades ett ultraljud för att checka av att allt såg okej ut inför FET. Hade en cysta på en av äggstockarna (som vanligt typ..har hänt förr. Senast förra året innan ERA-Test gjordes). Nytt VUL bokades för att se om februari mensen tagit med cystan ut.
  
  
• Nytt VUL i början av mars. Träffade då nya läkaren. Cystan var kvar men inte alls lika stor och den skulle inte påverka kommande FET.
  
  
• Behandlingen är igång, för den 8 mars började min mens och då startade även hormonbehandlingen för att bygga upp en mottaglig slemhinna för ägget. Progynon  2mg med doseringen 1+0+2. Nytt vaginalt ultraljud gjordes den 19 mars, slemhinnan var lite för tunn då. Så fick då dosändring till 2+0+2 och nytt VUL några dagar senare.
  
  
• Slemhinnan var den 23 mars fin så fick då börja tillföra slidpiller Lutinus 100 mg 3ggr/dygn. Med start kl: 01:00 den 24 mars. Varför just denna tidpunkten kanske ni undrar nu - jo det har att göra med mitt resultat av ERA-Testet.

Våra nedfrysta 3-dagars embryon från Akademiska måste först klara upptining och sedan ska labbet försöka få dem att utvecklas till blastocyster innan det kan bli återföring. Naturligtvis tas enbart ett embryo upp åtgången, får inte båda insatta samtidigt pga. alla risker som finns för mig. 
Det är många moment som ska klaffa, innan återföring. Jag är så nervös och kan inte låta bli att tänka på allt som kan gå fel. Men jag försöker att koppla bort det, kan inget göra mer än att vänta och se. 

Det är betydligt jobbigare den här gången bara för att jag vet att det mycket troligt är vårt sista försök. Fyller 45 i slutet av mars. Sedan är det länge sedan vi gjorde behandling, pausen blev bra mycket längre än vad vi trott från början. 

Håll en eller två tummar att vår tur är med oss nu 💖👶

Kram från B

6 månader senare

Det har gått sex månader sedan senaste uppdateringen här och nej, vi har inte blivit gravida. Det står rätt still eller nja det händer saker det gör det. Men det blir ingen mer återföring detta år.

I våras fick jag tips av en följare om att ta kontakt med Sokolova Gynklinik i Göteborg för att försöka finna svaret till varför vi inte lyckats ännu. Tjejen som tipsade hade likt mig gjort flera behandlingar utan att lyckats, hon hade själv blivit tipsat om Dr Sokolovas Gynklinik att läkaren tänkte och aggerade utanför boxen. Att hon var mycket bra. Just då tänkte jag, hmm..det här låter intressant värt att prova och något jag måste prata med maken om. Efter som vi inte lyckades med vårt sista IVF med eget embryo så var det dags att lämna Livio Umeå, de kunde inte hjälpa oss mera pga att jag fyllt 43 år. Läkaren i Umeå rekommenderade oss att söka oss vidare till Finland för fortsatt ÄD behandling.
Men innan det steget skulle tas så ville vi ju trots allt försöka med de två embryona som fanns i frysen hos Akademiska, RPC. I maj tog jag kontakt med RPC, vi fick en tid i början av juni för läkarsamtal och ultraljud. Vi skulle hinna göra FET innan sommarstängningen. Vi fick träffa
Dr Gudmundsson på Akademiska och jag blev jag väldigt illa bemött pga att jag gått upp i vikt då jag varit sjuk i en utmattningsdepression. Detta har att sina spår, det förnekar jag icke, jag har tröstätit. Läkaren lyssnade inte alls på vad jag sa utan bara körde över mig totalt och undrade flera gånger om jag tappat gnistan för att gå ner i vikt. Samt att jag skulle inte få någon behandling fören efter sommaren, så att jag kunde försöka tappa några kilon.

Jag blev så jävla irriterad, ledsen, besviken och fick ångest när vi åkte därifrån, efter hans dåliga attityd och påhopp. Har aldrig blivit bemött så  som patient i vården innan. Å ja, jag vet att jag är fet MEN det finns en förklaring till det. Som jag dessutom berättade innan han körde igång med sitt.
Jag mår inte så jävla bra och det är inte bara att vara ofrivilligt barnlös, det får ens psykiska mående att skena o storma kan vi väl lugnt säga. Det är så mycket som händer i dessa IVF/ÄD resor, det kan ingen som inte gått igenom detta någonsin förstå. Tyvärr!

Hur som helst detta fick mig att känna att vi skiter i Akademiska och de där embryona. Jag vill aldrig mer träffa denna läkare! Maken tyckte att läkaren var väldigt hård mot mig och förstod min frustration, men han tyckte först ändå att vi skulle ge embryona en chans. Vi kunde ju begära en annan läkare.

Nu kände vi att nu är det läge att vi tar kontakt med Kliniken i Göteborg. Sagt och gjort, fick svar omgående på mitt mejl och de erbjöd ett första möte nästan omgående. Den 7 augusti, kl.15:15 fick vi tid. Så nervöst men också spännande, skulle Dr Sokolova kunna ge oss något svar.
Vi hyrde en privat stuga utanför Kungälv och så valde vi att ta tåget in till Göteborg. Det var typ då när värsta ovädret i hela Sverige var, kvavt, regn, blåst och väldigt kraftig åska som kom och gick.
Så det var ett regnigt och åskigt Göteborg som vi kom till efter lite tågförsening. Vi fick halv sprang till Kliniken efter gps:en för att ta oss till Kliniken som ligger på Västra Hamngatan. Vi kom fram precis klockan 15:15 (jag hade skickat mejl om att vi tyvärr satt fast i Ytterby då taget var försenat, så de visste om att vi kunde bli något sena). Tjejen i receptionen var vänlig och hon frågade om det gick bra att hitta till dem.
Jag minns så väl det första besöket, jag var sjöblöt av svett det verkligen rann av mig och jag kände mig så ofräsch. Men jag kunde inget göra mer än att torka svetten med typ 100 näsdukar och försöka andas. Jisses alltså vilken syn! Dr Sokolova hade under tiden hunnit tagit in en annan patient då hon trodde att vi skulle bli sena, så vi fick sitta och vänta i ca 20 minuter innan det blev vår tur. Det gjorde verkligen inget. Sokolova var mycket bra, hon frågade om hur vår resa sett ut fram till idag. Hon hade fått tagit del av våra journaler då vi hade hunnit skickat ned dem till henne innan besöket. Men hon ville ändå att vi själva skulle berätta om vår längtan och hur det sett ut och vilken hjälp vi fått. Hon skrev ner en punktlista på saker som hon tyckte att vi skulle ta ställning till för att kanske lyckas bli gravida. Hon var mycket vänlig och förstående, en sådan där person som man lätt får förtroende för.

På listan hon skrev till oss stod 1) Hysteroskopi (hur ser livmoderhålan ut finns det cystor, polyper, ärrvävnad, sammanväxtningar osv.), 2) Operation av typ polyp, cysta 3) Vul efter op för att kolla om det finns vätska i äggledare/äggstock om det gör det ny op för att bränna äggledare 4) ERA-test för att få fram ett implantations fönster när min livmoder är som bäst mottaglig för ett embryo eller få svar på om det ens är möjligt för min livmoder att bära ett barn 5) PGS (Preimplantatorisk genetisk screening) hos IVF-Riga. De här punkterna plus några medicinförslag fick vi med oss att fundera på.

Både jag och maken var rörande överens om att en hysteroskopi skulle vi göra, och den skulle vi göra hos Dr Sokolova. Den 22 augusti åkte vi åter till Kungälv och bodde då på ett sunkigt B&B på en Folkhögskola för fredag den 23/8 kl.13:10 hade vi tid hos Dr Sokolova i Göteborg. Den här gången tog vi ett tidigare tåg in för att inte hamna i samma situation igen med förseningar. Innan vi åkte hade jag tagit två cytotec som jag hade fått ordination om att föra högt upp i slidan, för att underlätta undersökningen. Livmordermunnen behöver vidgas så att kameran kan komma in.

Å vet ni, det regnade den gången också..men vi strosade runt och såg oss omkring på allt det fina från pampiga hus, hotellbyggnader, domkyrka, fontäner, blommor och spårvagnar. Otroligt fin stad må jag säga!

Nervös var jag också om det skulle göra ont att göra undersökningen och skulle det finns något där inne som behövdes op bort. Fick bedövning, det sved och spände för Sokolova sprayade med ett bedövningsspray före innan hon la själva bedövningen. Jag blödde mer än normalt också sa hon så hon undrade om jag var lätt blödande..inget som jag vet något om. Kanske är de mediciner som jag tar för blodtrycket eller så har jag tänk på såhär efteråt. Hur som helst väl inne med instrumentet (kameran) i livmodern så såg hon en riktigt stor Polyp som tog upp hela livmoderhålan. Hon sa att det var en av de större hon hade sett. Hon visade oss den, den var verkligen stor. Den satt så illa till att hon inte kunde komma förbi den och se bakom hur den såg ut, det var tätt. Förövrigt var slemhinnan fin. Sokolova försökte suga ut polypen men den ville inte släppa så då satte de på en större sug och försökte igen men Ajjj va ont det gjorde =( Så då slutade hon och sa att hon skulle remittera mig till Kvinnokliniken i Falun för operation.

Då fick jag lite smått panik..och tänkte neej inte op igen. Tog ju bort små polyper hösten 2015 där i Falun. Sokolova gick in på sitt kontor och sa att hon skulle skicka remissen på måndagen. Jag fick ta det lugnt efter undersökningen och sitta i väntrummet ca 20-30 min. Fick dricka ett glas saft för att få upp blodsockret, både sköterskan och doktor Sokolova var ut flera gånger och frågade hur jag mådde. Jag var lite öm i magen, men annars så kände jag inget alls fysiskt. Men ojj va tankarna drog igång, tänk om det var cancer jag fått av alla jävla hormoner?!
Jag frågade sköterskan om jag fick gå in till Dr Sokolova och prata med henne, måste få veta om hon trodde att det var cancer i polypen. Fick gå in och ställa mina frågor, det kändes skönt. Hon sa att cancer var det inte, det ser inte ut sådär. Det är mer likt keso,gryniga liksom. Hon ritade även upp och förklarade noggrant vad hon sett. Hon var inte alls stressad utan tog sig verkligen tid för just mig. Hon sa att jag inte skulle oroa mig, för det var onödigt. Hon skulle skicka remissen och efter op kunde vi boka ett uppföljningssamtal via telefonkontakt om vi ville. Eller höras av på något annat sätt.

Den 28 augusti hade remissen kommit in till Falun, det kunde jag se i min journal via 1177. Den blev bedömd i början av september och jag sattes upp på väntelista till Dagkirurgin för op om ca 1-3 månader. Jag försökte själv skynda på det hela genom att skicka ett meddelande om att min tid var knapp, då jag som sagt fyllt 43 år och fortfarande höll på med ÄD behandling. Fick till svar att de kunde inget göra mer än att sätta upp mig på återbudslistan för op med kortvarsel. Jag höll själv sten koll via in logg i 1177 för att se om någon tid bokats. En kväll såg jag att jag fått en tid i början av oktober, tyvärr var det datumet precis när jag skulle få min mens så jag hörde av mig till KK och frågade om det ändå gick att utföra op under blödningen, Men nej, fick då flytta op ett par dagar framåt, samt att operationskoordinatorn skulle ringa mig ca 1 vecka innan och checka av läget så att op kunde göras som planerat. Måndag den 7 oktober ringde hon, jag hade fortfarande inte fått någon blödning då och kände mig oroad ang detta. Hon sa att jag skulle ringa henne i slutet av veckan så skulle de kolla med doktorerna om det gick att utföra op trots riklig blödning. Min blödning var sen, men det kom pytte lite på onsdagen, så då kände jag jiippi nu kommer den igång. Men nä så var inte fallet, månaden före hade jag värsta synda floden och det höll på längre än vanligt. Men varför ville den inte komma nu då, allt för att det ska krångla. Jag ringde op koordinatorn och sa som de va, jag har en väldigt sparsam blödning, men tänk om den sätter fart under helgen och jag som har första tiden för op på måndag 14 oktober. Hur gör jag då? Hon sa bara kom in som planerat, de ska nog gå bra. Sedan frågade hon en kollega som var i bakgrunden. Hon mumlade också något om att det är bara att komma. Men jag kände mig ändå oroad, så hon sa att hon skulle kolla med doktorerna och om de sa nej så skulle hon ringa tillbaka till mig. Men som tur var fick jag aldrig något samtal.

Så blev det äntligen måndag 14:e oktober och det var dags för op, jag ville absolut inte bli sövd men hade fått info från Sokolova redan där i augusti att det var jag tvungen att vara, det skulle göra allt för ont att vara vaken under op. De skulle behöva hyvla bort polypen då den var så stor.
Grejen var att jag hade aldrig blivit sövd och jag tyckte att det verkade läskigt, tänk om jag skulle få en panikattack där på operationsbordet..fyy!
Jag sa det till alla både läkaren, operationsteamet och narkosläkaren att måste jag verkligen bli sövd, jag vill inte det. Jag är smärttålig. Men inte hjälpte det, vips så var jag inne i dimman. Men guud va fort det gick å bra gick det också, för jag vaknade till liv igen. Då har jag checkat av det på min oros lista typ ;-)
Inte mådde jag så dåligt efteråt heller, inget illamående eller spyor. Bara rejält lullig i huvudet, det var läskigt..som att jag inte var med. Trött. Å senare hemma på kvällen, lite huvudvärk.

När läkaren kom och pratade inför utskrivningssamtalet efter någon timme så blev jag mycket förvånad liksom även hon och hennes assisterande kollega blivit under op. Det fanns ingen jätte polyp, det fanns inget alls!! Mer än en slät fin slemhinna. Den var borta.
Hon frågade om jag hade haft någon kraftig blödning för typ en månad sedan och ja det hade ja ju haft. Så hon sa att jag mycket troligt hade blött ut polypen då, kan vara så att Dr Sokolova faktiskt drog lös polypen när hon försökte avlägsna den också sa hon. Skönt att kroppen fixat det själv då, men lite galet också!

Kikade in i min journal under em när jag kommit hem från sjukan och blev då fundersam över vad läkaren antecknat ang. op. Det står något om att hon orsakat en felgång med ett stift och att assisterande läkare fick ta över och åtgärdar problemet. Sedan händer samma sak igen med kameran...det här gav hon ingen info om till mig muntligt innan jag blev utskriven. Har därför hört av mig till KK och vill ha en förklaring av läkaren vad hon menar och om detta sätter käppar i hjulet för mig för fortsatt ÄD behandling. Varför skriver hon en sak och inte säger något om det?! Fegt gjort!

Fick i torsdags veta av en trevligt BM som ringde mig från KK i Falun om att läkaren var inte i tjänst förens 21 oktober och att jag därför inte fått något svar ännu. BM tyckte också att anteckningen var oklar med vad läkaren menade. Hon tyckte att jag absolut skulle ha ett svar på mina funderingar, det skulle hon också ha velat ha om hon varit mig. Det kändes skönt att höra tyckte jag.

Så det ska bli intressant att höra förklaringen om hon nu hör av sig. Annars hör jag av mig igen, var så säker!

Kraam B

2 0 1 9

Ojj, vad länge sedan jag var här inne och gjorde en uppdatering nu. Men nu är det dags =)

Vad har hänt & Vad är vi idag i planeringen?

Jo vi har fått tag i en helt underbar ny-gammal direktdonator, både hon och jag är faktiskt igång med hormonstimuleringen redan. Så ett nytt äggdonations försök kommer förhoppningsvis att bli aktuellt om ca 1- 2 veckor hos Livio Umeå.

Det är spännande att vara igång igen..men den här gången känner jag mig liksom likgiltig..troligen har det med den psykofarmaka jag idag tyvärr tar. Har nyss bytt medicin och jag har troligen inte hunnit fått full effekt än. Som jag skrivit här förut så insjuknade jag 2016 i en utmattningsdepression. Å jag mår fortfarande inte bra, kämpar med trötthet, utmattning, smärta i kroppen (fibromyalgi), övervikt och hopplöshetstankar som kommer och går. Ångesten har tack o lov blivit mycket bättre, det är så skönt!

Jag började denna behandlingsomgång med att ta Provera i 10 dagar med start den 23 dec. -18. Läkaren ville att en blödning skulle framkallas före start med Femanest och isättning. Men skulle jag inte ha fått någon blödning före 4 januari -19 skulle jag trots allt börja med Femanest 1 + 0 + 2 den 4 jan. Jag tog Enanton sprutan den 30 dec, för att stänga av produktionen av mina egna äggstockar.
Fick ingen blödning innan 4 jan. så började med Femanest som jag blivit ordinerad. Ringde Livio Umeå den 7 jan. första dagen efter deras julstängning och blev uppring av en BM (samma som jag brukar prata med) hon sa nu att de inte gjorde något att jag inte fått någon blödning, att det troligen bara berodde på att slemhinnan varit för tunn så att det inte fanns något att blöda ut. Hmm..varför säger de olika saker när man pratar med dem..känns olustigt på något vis. De ville ju helst att jag skulle ha haft en blödning innan isättning, så sa de ju före jul.
Så nu hoppas jag att jag kommer bygga upp en fin 3 skiktad slemhinna tills det är dags för en ev. isättning. Jag ska till Livio Falun på måndag 14 jan. och mäta slemhinnan.

Vi håller nu våra tummar hårt för att vår donator ska bilda många fina mogna äggblåsor som kan tas ut vid äggplocket i nästa vecka. Å att makens spermier orkar befrukta dem, så att vi får några fina embryon som kan frysas.

Den här gången ska spermierna få lite hjälp av embryologerna i befruktningssyfte, då det gick så galet fel sist trots fint spermaprov. Läkaren sa att det finns inte några garantier för att det blir befruktade trots att de får hjälp, men chanserna är större i varje fall än att låta dem simma själva.

Men hallå det är ju ett under att det föds så många nya människor!! Det krävs enormt många små steg i utvecklingen och som dessutom måste ske i exakt rätt tidpunkt för att det ska kunna bilda en ny människa. Jag tycker det är jätte facinerande och spännande.

Kram från B

Äggdonatorer

Som den fajter jag är så ger jag inte upp hoppet!
Så redan på söndagskvällen efter det tråkiga beskedet från Livio Umeå satte min hjärna igång och fundera på hur vi skulle gå vidare med vår resa. Det kändes som vi åter igen var tillbaka på ruta ett.
Skulle det vara slut nu, skulle jag lägga mig ner och dö eller skulle vi åka till en Kennel och köpa oss en hund, skulle vi bara försöka glöma allt och gå vidare i livet, acceptera att vi inte lyckades få det så efterlängtade barnet...

Nej, vi satte oss och pratade egenom hur vi skulle gå vidare och vi kom fram till att vi vill försöka hitta en donator, helst en direktdonator. För att få till ett nytt försök i Umeå.
Det kommer inte att bli lätt. Men vi hoppas att vi hittar en vänlig själ som vill hjälpa just oss 💖🙏


Kram från B

Tillbaka på ruta ett

Nu är det verkligen på sin plats med en uppdatering. Jag glömmer helt av bloggen, kör insta-blogg nu. Så mycket lättare på något sätt.

I slutet av augusti fick vi veta ifrån Livio Umeå att de hade en ny donator på gång åt oss, och att det ev. skulle bli behandling i slutet av september. Så den 14 september körde jag igång med Femanest och tisdag den 25/9 var jag till Falun och kollade slemhinnan som då var 9,5 mm. Dr Samir sa att det såg fint ut även om slemhinnan inte mätte helt optimalt just där och då,men det gick åt helt rätt håll.
Hon sa att slemhinnan skulle hinna växa på sig ännu mer tills det var dags för FET.

På eftermiddagen samma dag ringde Umeå och berättade att donatorn var redo för äggplock på fredagen och att make var välkommen upp till Umeå för att lämna sperma. Å att det skulle bli FET på måndagen 1/10 kl.14:30 för mig, om inte vi skulle höra något under helgen ifrån embrylogerna dvs.

Så då bokade jag och maken boende och på torsdagen åkte vi de ca 60 milen upp till Ume, för att vara på Livio 08:30. Maken kom in omgående efter att han anmält sig i receptionen, embrologen stod redo i väntrummet innan vi hunnit förflyttat oss från receptionen till väntrummet..han var lite lätt stressad tror jag minnsan. Kanske var det många patienter vad vet jag. Själv satte jag mig i väntrummet.

När maken var klar så återvände vi ut till bilen och påbörjade vår långa resa hem över igen. Timmarna gick men vi hörde inget ifrån Livio ang om hur många ägg det blev, vi skulle ju få veta det hade de sagt. Så när klockan var mellan 13-14 stod vi inte ut längre..jag ringde och fick en tid för uppringning. Någon gång eftet 15:30 ringde de äntligen upp, hon som ringde var inte så väldans trevlig kan jag säga..men men fick i varje fall fram att vi blivit tilldelade 7 ägg och att makens spermaprov var normalt. Jag frågade om embrylogerna skulle ringa under lördagen och berätta hur många av äggen som befruktat sig, men det skulle de då missan inte alls göra så jobbade dom inte i Umeå sa kvinnan jag pratade med. Jag blev paff och tyckte att det var konstigt och i fråga sätte det, men fick åter igen bara till svar nej, så brukar vi inte göra om inte läkaren har sagt något.
När vi gick hos Livio i Falun så ringde de minnsan upp och berättade om hur befruktningen gått, lika så vid RPC hos Akademiska. Det skapar ju en trygghet, förstår det inte att man vill ha besked.
Så vi visste bara att ringer de under helgen så är det endra något som hänt eller så vill de odla vidare på embryona. Hörde vi inget så skulle vi vara hos Livio på måndag em.

Så ni kan ju tänka er själva att det skulle bli en lååång väntade. På lördagen var det helt tyst, ingen kontaktade oss..så hoppet växte. Efter lunch på söndagen hade vi fortfarande inte hört något, så vi var än mer hoppfulla att det gått bra med allt eller att vi i varje fall skulle på FET. När klockan var närmare 14:00 så gick jag in på nätet och bokade jag ett boende i Umeå. Hittade ett bra pris på ett hotell, det gick dock inte att avboka om man bokade. Men eftersom vi nu skulle åka trodde jag, så bokade jag det. Hann inte mer än göra klart bokningen så ringer min mobil och jag ser att det är ifrån Livio. Jag hinner tänka nej nej neeej..och så svarar jag. I andra änden är en embryolog som presenterar sig och säger att han har jätte tråkiga nyheter till oss. Han berättar att de ägg vi fått har inte befruktat sig, det är endast en som lever. Men den ser inte normal ut i befruktningen. Han beklgar verkligen det som hänt. Jag blir helt chockad, vad är det du säger..hur har det kunna blivit såhär.
Det kan han ju naturligtvis inte svara på..det vet ju ingen. Men han säger att han aldrig har varit med om något liknande, har aldrig tidigare sett något sådant här hända. Han berättar att donatorn har tidigare lämnat ägg hos dem och att de jämt sett bra ut och att äggen även också denna gången gjorde det. Samt att spermaprovet verkade också ha varit normalt. Embrylogen fråga om makens spermier har kunnat befrukta ägg tidigare på egen hand, och om de har varit normala prov..å ja det har de svarar jag. Det har ju aldrig varit några problem tidigare.

Embrylogen beklagar änn en gång det som inträffat och säger att han ska spara det ägg som är befruktat men som inte ser normalt ur. Han vill se om eller hur det utvecklar sig.
Jag säger, de tyckte helt enkelt inte om varandra..nää de blev ingen matchning där svarar han.
Sedan frågar jag, det här kan väl inte räcknas som ett försök då det inte blev någon isättning. Embryologen säger att han tror tyvärr att detta räcknas som ett försök..var på jag utbristet men va, de låter ju jätte konstigt. Han svarar i andra änden att det möjligen kan vara så att det inte räknas som ett fullföljt försök utan att vi kommer att få tillbaka en del av pengarna. Men han säger jag jobbar ju bara på labb så jag vet inte säkert. Nähä. nä jag får väl ringa upp imorgon säger jag och diskutera vidare.
Jaha vill du ha kontakt med dem får jag till svar?!
Va faan är det för jävla fråga?! Är inte det en självklarhet efter vad som precis hänt?
Fattar han inte att jag vill prata med någon för att höra hur vi går vidare..jag säger inte detta men tänker för mig själv. Han sager jag noterar att du vill bli uppring då..jag bara hmmar och säger jag ringer nog själv jag, så jag inte bara glöms bort. Då ba nej men jag noterar att de ska ringa dig.

Kände dock att jag inte kunde lita på den där embryologen så jag ringde själv i måndags fm. Och blir uppring av en gullig yngre BM som säger att Dr Solensten kommer att ringa till dig efter lunch så får ni prata. Hon beklagar också det som hänt och frågar hur jag mår.

Efter lunch så ringer äntligen läkaren och han är också ledsen för vad som hänt. Han säger att vi har ingen bra förklaring på vad som skedde då allt såg bra ut samt att den här donatorn har vi tidigare fått ägg ifrån och de har gått bra. Men det finns ju inga garantier som du vet säger han. Å det vet vi ju att det inte gör. Det är liv,levande materia vi pratar om och vad som helst kan ju hända. Jag frågar om vi kan få ett nytt försök av dem. Men nej, han säger att dett försök räknas ju inte som ett helt försök så ni kommer att få endel av pengarna tillbaka. Men vi kan inte ge er ett helt nytt försök då det är så lång kö till äggdonation och mycket stor brist på äggdonatorer. Vi har något som kallas standby-lista som vi kan sätta upp er på, det betyder att ni sätts upp som reserver och kan komma hit med kortvarsel ifall det blir en lucka, att vi har en donator som matchar. Förstår inte riktigt vad han menar, men jag frågar om vi mot alla odds skulle få tag i en egen donator om vi då kan få bekosta en ny behandling hos dem. Å ja det skulle hjälpa oss fram i kön på listan, och skulle vi ha en direktdonator så kan vi få bekosta en ny behandling hos dem. Så det känns som om vi var tillbaka på ruta ett igen.
Dr Solensten föreslog att vi skulle fundera på att söka oss utomlands, han sa att vi skulle få hjälp fortare på så viss då köerna är kortare. Han berättade att Finland hade goda resultat inom ÄD, och att dem kunde han rekommendera även om det tog emot att behöva säga det då han helst av allt önskade att dom skulle kunna hjälpa oss med ett nytt försök. Jag sa jag/vi tänker först försöka "ragga"en ny donator då vi helst vill försöka hos er igen. Men jag tar med mig ditt tips.
Solensten sa vi alla förstår att ni vill göra ett nytt försök hos oss så snart som möjligt, och då får vi försöka hjälpas åt för att det ska kunna bli så.

Jag fick också Provera utskrivat för att ta i kombination med Femanest i 10 dagar, för att få en rejäl blödning då slemhinnan byggts upp för att ta emot ett embryo. Så då blir det väl en synda flod igen då denna månad =(
Prednisolonen skulle jag trappa ut genom att ta 5 mg i en vecka sedan 2,5 mg i en vecka. Stod ju på 10 mg. Blir så skakig i händerna av dem, är kanske lika för alla.

Kram B

Fortsatt strul

Jaha ja då blev det en längre paus igen då från behandling. Som jag tidigare skrev så var min slemhinna redo för ett litet guldägg, men så långt kom vi inte i behandlingen. För donatorn svarade inte något bra på hormonbehandlingen, så äggplocket sköts upp men tillslut meddelade Livio Umeå att de inte fick fram det önskade resultatet av donatorn, så allt avbröts. Men precis när det avbröts så öppnades en ny dörr och det hade en annan donator till oss. Men då hade min slemhinna get upp för det är inte optimalt att stå på tablett Femanest i sex hela veckor. Man ska bara ta det i högst 2 veckor och sedan kombinera med Lutinus/Crinone. Så i fredags bestämdes det efter ultraljudet som jag var på hos Livio Falun att jag skulle sluta med Femanest och invänta blödning. Därför kunde det tidigast bli isättning i höst om nu donatorn fick fram många bra ägg som kunde frysas, annars skulle det inte bli någon behandling.

Men efter samtalet med barnmorskan i fredags em så började tankarna snurra, kunde inte tänka klart, ältade och kände mig uppgiven, ledsen..Bm sa att "Då blir det ingen behandling här.." Vilket jag tolkade som att då får ni inte göra någon behandling här hos oss.

Fredagskvällen var fruktansvärt jobbig..kunde inte tänka på något annat. Tog ut alla katastroftankar direkt..sökte info om andra kliniker utomlands, åldersgränser, kostnader osv. Chattade till och med. med en Klinik i Helsingfors de hade 3 månaders väntetid där och en åldersgräns på under 47 år, vilket gjorde mig lugnare. Det finns andra vägar att gå tänkte jag, allt är inte över än. OM man har orken och ekonomi förstås. Lördagen gick något lättare, men visst fanns tanken där att det inte skulle bli någon behandling i Umeå och igår söndag längtade jag till att det skulle bli måndag. Så att jag kunde ringa Livio Umeå och fråga om det verkligen var så här de menade eller om vi kunde få göra behandling i höst istället med en ny donator och med färskförsök som var planerat från början.

Ringde Kliniken prick 07:45 och de skulle ringa upp ca 10:10. Klockan blev närmare 10:30 när de tillslut ringde det var samma Bm som jag pratade med i fredags, de kändes bra. Jag fick svar på mina funderingar och vi kommer få göra behandling i höst, så det blir färskförsök som planerat. Wiiii!!!
Känner enorm lättnad trots att det blev som det blev, med behandling tidigast i höst. Men det känns ändå bra trots allt.

Jag ska fokusera på mitt mående och ladda batterierna under sommaren. Ska även börja plugga igen, jag har bestämt mig för att skola om mig från Sjuksköterska till Medicinsk Sekreterare. Det känns som det kommer passa mig mycket bättre yrkesmässigt, jag har funderat länge på detta och nu är det dags att gå vidare. Ska börja med att läsa på komvux för att förbättra betygen i engelska, börjar 4 juni med distansstudier. Det känns spännande! Jag kan, Jag vill och Jag vågar!! =)

Ha en skön sommar!

Kram från B

Uppdatering

Glömmer helt av att uppdatera här på bloggen, lägger mest in på mitt instagram konto nu mera..hur som helst här kommer en färsk uppdatering =)

Jag var idag till Livio Falun och gjorde ett ultraljud då jag intagit Femanest 2 mg x 3st/dag sedan 12 april. Fick träffa Dr Staffan men hjääälp vad förvirrad han var, han har blivit så gammal..han borde nog gå i pension han är ju faktiskt 70+. Han svamlade och så började han dikterade när vi satt kvar i undersökningsrummet, jag och maken. Samt att han sa att han skulle skicka brev till Umeå ang. svaret..jag ba hallå Umeå måste liksom ha svaret idag, ni måste faxa det..öö jaahaa sa Staffan och flinade lite. Jag blev så nervös så jag ringde själv till Livio i Umeå och berättade resultatet, men när de ringde upp så hade det faktiskt fått ett fax från Falun ang. mitt besök..kände mig lättad. Men håller ändå fast vid att Dr Staffan borde överväga att gå i pension faktiskt.

Jag ska i vilket fall fortsätta med mina Femanest och så ringer Livio Umeå upp mig igen på torsdag. Min slemhinna mätte idag 8,7 mm och det var Umeå nöjda med, allt såg bra ut. Skönt!
Det blir ingen behandling denna vecka men nästa vecka är det nog dags att styra kosan mot norr =)

Hörs snart!

Kram från B

Telefonsamtal

Sent igår eftermiddag ringde doktor Nils-Gunnar Solensten från Livio Fertilitetscentrum i Umeå och berättade att det mycket snart är dags för vår behandling hos dem. Vår donator börjar bli färdig med alla utredningar. Nu ska vi bara passa ihop våra cyklar.
Jag fick e-recept på mediciner som jag åkte direkt och hämtade ut. Å som tur var fanns allt hemma på apoteket. Jag fick Feminest, Lutinus och en spruta som ska stoppa mina äggstockars produktion under behandlingen. Kommer tyvärr inte ihåg namnet på sprutan.

Så snart är vi igång igen, nytt försök, spännande men också oroande.

Hörs snart igen!

Kram från B

Test stimulering

Efter mer än två veckors försening så kom äntligen min blödning, men det gjorde att vi inte kunde starta någon test stimulering detta år. Utan jag får vackert vänta tills nästa år och nästa blödning då kör vi igång och testar hur bra min kropp svarar på hormonerna som jag fått utskrivna från Umeå.

God Jul!!!

Kram från B

Första besöket

Vårt första besök i Umeå hos IVF Kliniken gick bra. Vi träffade en äldre läkare vid namn
Nils-Gunnar, han verkade helt okej. Kunnig inom sitt område. Han gick igenom våra journaler fram tills där vi är just nu. Han berättade också att han ville köra en teststimulering för att se hur jag svarar på medicinerna som ska bygga upp min slemhinna i livmodern inför isättning av donerat embryo. Det ville han göra innan årsskiftet, faktiskt på min kommande blödning blev det bestämt.

Han tyckte också att vi ska prova att stänga av mina äggstockar under "riktiga" behandlingen som troligen kommer ske under våren. Allt för att fixa bästa tänkbara utgångsläge. För att jag ska kunna stänga av äggstockarna kommer jag att få ta en subkutan injektion (spruta i magen). Det behövdes bara en spruta och sedan blir det tabletter och ev. plåster.

Så det känns hoppfullt, spännande med ny-tänkande doktor. Ingen har ju tidigare pratat eller testat detta på mig. Jag kommer också att få ta Trombyl (blodförtunnande) samt Predisinol (kortison) i tablettform. Lipid-dropp kunde han inte rekommendera, fanns fortfarande inga tillräckliga bevis på att det hjälpte. Så han tyckte att det skulle vi hoppa över. Även om IVF Falun fortfarande håller på med denna studie.

Så nu inväntar jag min blödning som borde komma i början av nästa vecka sedan ska jag börja medicinera första dagen med en för mig ny tablett som Nils-Gunnar skrev ut i måndags. Den har samma verkan som Progynon, men heter något annan..Femanest. För att sedan få igång blödningen igen fick jag tablett Provera utskriven också.
Jag hoppas att jag svarar bra på stimuleringen och inte behöver något plåster, tänker på alla biverkningar som säkert lär komma som ett brev på posten..jaja har ju varit med förr. Det sa ju läkaren också, "ni är rutinerade, så mycket som ni gått igenom fast vi får inte glömma att ett nytt försök är alltid ett nytt försök för er". Å det stämmer ju.

På återhörande!

Kram från B

13 november

På söndag åker jag och maken till Umeå för på måndag 13 november ska vi träffa en läkare på Norrlands Universitessjukhus vid IVF Kliniken. Vi ska göra en ny äggdonationsbehandling hos denna privata klinik. Spännande och oroande allt på samma gång.

Jag har åter igen "raggat" en egen donator på egen hand..fy faan va jag är bra på sånt känns det som!!!
Å detta har hjälpt oss fram i kön. Kön i Umeå är annars minst 2 år och man får högst vara 43 år som kvinna för att göra en äggdonation hos dem.
Så det brinner lite i knutarna kan vi säga, men det ser ut som det kommer att lösa sig...att vi kommer hinna. Tredje gången gillt med äggdonation!! Tredje å sista gången.

Det är ju inte den närmaste vägen till Umeå direkt därifrån vi bor, ca 53 mil enkel resa, vilket tar omkring 6-7 timmar att köra + att man måste stanna och rasta gånger flera under resans gång.
Vi tänker ta egen bil upp första gången så får vi se om vi tar tåg sedan.

Så där, nu vet ni ni som fortfarande följer min blogg vad som är på gång här =)


Återkommer efter vårt första besök i Umeå.


Kram från B

Sakta men ändå positivt

Hej hallå!!
Det var evigheters evigheter sedan jag skrev något här.

I varje fall Viktväktarna verkar fungera eller ja det beror ju på hur man sköter sig, vissa dagar/veckor fuskar jag men det drabbar ju bara mig och ingen annan att vågen visar + och inte - på min vägningsdag. Därför går viktnedgången sakta, med känns ändå positivt. Jag har tappat 9 kg sedan i våras, och ca 5 kg sedan jag gick med i vikt väktarna.
Här om dagen var jag i väg och köpte ett årskort på ett gym, här där vi bor. Så nu är det bara att köra så att svetten lackar =) I gymkortet ingick det fritt bad i bassängen som finns i sporthallen, så få se kanske ska prova simma lite. Tycker ju om att bada och vara i vatten. Dessvärre har jag för tillfället ont i ryggen och avvaktar lite med styrketräningen, tar lååånga promenader i stället med min syster. Det brukar bli 1 mil å lite till när vi är ute å går, vi går flera gånger i veckan. Å det har hjälpt till att vågen visar minus. Det är skönt att gå långa promenader med sällskap. Bäst att passa på för snart är det väl vinter och då blir det svårare att hitta bra promenad vägar tycker jag.

Äggdonation/IVF:andet ligger på is, kommer inte bli något mera försök detta år. Jag vill fortsätta fokusera på mitt mående som går upp och ner samt vikten. Behöver mera kraft, energi. Är inte på topp ännu, verkar behöva ha lång tid på mig för att återhämta mig. Jag har varit utsatt för långvarig stress i flera år. Men jag har inte gett upp hoppet om att bli gravid, få de där efterlängtade kärleks barnet..nejnej..det ger jag inte upp än!! Har en ny idé/plan för hur vi ska gå vidare jag och maken, jag har faktiskt redan tagit flera steg i denna planering. Bollen är i rullning så att säga. Å just nu kan inte jag/vi göra mera än att vänta..för nästa steg ska tas av andra inblandade.
Å medans jag väntar så lägger jag allt fokus på mig själv, tror att det blir bäst.

Tänker inte avslöja mer än såhär, vill ha mer på fötterna och att det blir som jag/vi tänkt innan jag delar med mig mera av vad vi har pågång.



Kram från B <3

Biokemisk graviditet

Dagens vul visade inget alls mer än en normal slemhinna, livmoder och äggstockar..så så var det med det. Väldigt snopet..jag och maken är som två frågetecken. Vad är det som händer??!

Läkaren konstaterade att det var en biokemisk graviditet, vilket innebär att embryot aldrig blev något, det orkade inte leva och utvecklas. Jag blev gravid, men sedan avtog det direkt. Det blev alltså inte ens ett missfall, då embryot dog så tidigt. Så nu slutar jag med hormonmedicinerna för den här gången och inväntar min mens.

Kommer åter igen att ta en längre paus och fokusera på viktnedgång innan något nytt äggdonationsförsök blir av. Vi har ju två embryon kvar i frysen som vi får hoppas på. Ska även undersöka och ta reda på info om äggdonation utanför Sveriges gränser. Jag ger mig inte!!!


Å ni som har eller håller på och kämpar med viktnedgång vet ju att det inte görs i en handvändning..det tar tid och man måste planera och strukturera om i livet för att lyckas. Det kommer bli tufft men jag är motiverad och mår idag bättre än vad jag gjorde för ca 1 år sedan när jag då också försökte med viktnedgång. Det gick ju inte alls bra då. Men skam den som ger sig, jag spottar i nävarna och gör ett nytt försök för att lyckas.

Efter läkarbesöket på Akkis så åkte jag och maken till XXL och jag köpte nya träningsskor och träningstight de har mellan 14-15 mars 30% på kläder och skor =) Så nu jädrar är jag på G.
Ska köpa gymkort också, så jag kan varva utomhus aktiviteter med gym. Men jag måste tänka mig för och inte stånga mig blodig, min kropp är känslig då jag har fibromyalgi och jag får lätt värk här och var. Ska nog även ta till lite mera akupunktur, tror inte att det skadar liksom.

Vi hörs mina vänner!

Kram från B

BIG NO NO!!!!

Någonting är galet fel..tog ett grav.test i torsdags eftermiddag då jag under dagen känt en oroande känsla i magen, som om att mensen var på väg.Som ett slag i ansiktet, en rak höger möttes jag av ett klart och tydligt fett minus. ???
Men min goda känsla då, å ömmande bröst som dessutom vuxit samt ingen blödning..vad betyder det här???
Tog ytterligare ett test ihop om att det första visade fel, men nej det andra testet gav samma resultat.

Beslutade mig för att vänta och ringa Akkis och ta ett nytt test på morgonurinen på fredagen. Sagt och gjort men även de var minus.Fattar verkligen ingenting. Det som känts så bra och allt. Tjii fick jag. Så under Fredagen ringde jag RPC och BM som jag fick prata med var mäkta förvånad och var iväg och rådfrågade läkare. De fattar verkligen inte heller hur jag kan ha fått ett minus redan men ingen blödning..BM frågade om jag verkligen tagit rätt test så det inte var ett ägglossningstest så lätt att man tar fel sa hon. Men nej det har jag inte gjort. Hon frågade vidare om grav.symtom och om de avtagit..men nej brösten är hårda å ömma samt större..kan förvisso vara av medicinerna sa hon och det kan de ju vara. Har ingen smärta i varken magen eller ryggen. Allt är bara jätte konstigt.
Vet inte vad jag ska tro..oroar mig lite för vad som ska hända här näst och var sitter embryot, blir det skrapning eller operation. Eller finns det ett tickande litet hjärta där inne ändå, fast hcg:t är så lågt att det inte längre ger utslag på grav.testet???!

Konstigt nog finns den där "braiga" känslan i kroppen kvar..varför finns den där om allt har gått åt helvete igen??!

På tisdag får vi nog svar på allt för jag ska då på vul till Akkis på förmiddagen. Hoppas naturligtvis på ett positivt svar!

Jag har redan börjat tänka på reservplaner som alltid. Har förvisso två embryon kvar i frysen, som vi hoppas på, men tanken på att fara utomlands finns.

Återkommer så snart jag vet något.

Kraam från B

Crinone klumpar

Här om dagen kom det en hel del Crinone klumpar ut, ganska stora och brun/gråa i färgen..de gjorde mig nervös. Det var så pass mycket så jag fick lov att ta till fingrarna och "rensa" ur slidmyningen..de liksom skavde, tog emot när jag skulle föra in Crinone applikatorn..vilket inte var så konstig med tanke på det som kom ut. Men jätteskum känsla!!
Sedan blev det bättre, bara kommit något enstaka litet brun/grått korn efter det. Googlade detta och fick svar på min fundering. Det här är väldigt vanligt med just Crinone. Läste om en annan tjej som hade varit på ultraljus vars gynekolog fick "rensa" ut sådana där klumpar för att kunna få in ultraljudsstaven och kunna se embryot..det här är vanlig med Crinone  hade läkaren sagt till henne också vanligt med "spottningar" med just Crinone, därför klumparna är brun/gråa.
Denna info lugnade mig =)

Annars så känns det helt ok, brösten ömmar och spänner, ofta kissnödig, väldigt svettig när jag tar mig för något och glädjeruset kommer och går. Nu vill jag att det ska bli 21:a mars så vi får åka till Akkis och göra ultraljudet och att det ser bra ut förstås!

Ha en bra dag!

Kraam från B

IBS illamående eller?!

Natten som var vaknade jag av att jag mådde illa, lyckades somna om men vaknade igen och mådde då ännu mer illa. Så det blev en date med toastolen..huua!! En liten kräka sedan blev det något bättre, magen var också i uppror, ont av alla gaser. Tror inte att det berodde på graviditet eller magsjuka utan snarare min IBS som spökar. Har fortsatt att må illa till och från under dagen, trodde att jag skulle kunnat åka till min arbetsträning men nää de fick vara idag.

Har istället roat mig med att kollat på senaste delen av tv-serien "Innan vi dör". Tycker den är riktigt bra! Samt målat en byrå och beställt lite kläder från Indiska och ringt Akkis för att förnya hormonpreparaten som tagit slut.

Nu har maken åkt till soptippen, vi håller ju på och flyttar ur vår lägenhet så det blir en del skräp. Galet mycket man samlat på sig under åren..jisses!! Jobbigt med flytt, men skönt att få det rensat och det kommer bli bra när allt är klart. Vi ska flytta till ett litet mysigt rött hus med ljusgråa knutar, vårat fritidshus som från början är makens mormor & morfars hus. Ligger inte jätte långt ifrån där vi bott, så vi rör oss inom samma kommungräns =)

Jag minns att när vi var till Akkis och träffade kuratorn inför utredning för att genomgå äggdonation så sa hon att det var inte praktiskt att hålla på med flytt när man var mitt under behandling. För att det kunde medföra onödig stress o.s.v. Det struntade vi i den här gången..jag sa till maken innan vi bestämde oss för att göra denna behandling att det här kan istället vara praktiskt för mig då jag är en "tänkare". Eftersom vi nu är mitt uppe i flyttandet har jag liksom inte tid att fundera så mycket på "fröet" i min mage om de lever eller inte. Dagarna har rullat på å jag har fullt upp med att packa flyttlådor, planera och arbetsträna. Å det känns bra =)

Å nu är det viss dags för dagen sista Crinone. Så skepp o hojj mina följare. Hörs snart igen!

Kram från B

Andas

Det avtog senare under söndagskvällen det bruna.
Bara sett lite bruna crinone rester sedan dess. Inget som rinner. Så jag djupandas titt som tätt och bävar varje gång jag går på toa och ska torka mig. Tog ett grav.test i söndags och de vissade Gravid 2-3 veckor. Imorgon går vi in i mars månad. Skönt!

Kanske blir ett nytt test till helgen.

Kram från B

"Små lätta moln på min himmel...lalalaalllaa..."

Kan inte beskriva känslan..men jag har känt "DET" sedan dag ett, det känns helt annorlunda mot tidigare isättningar. Det är en underbar känsla inombords, det liksom bubblar och svämmar över av glädje allt känns lätt och så behagligt. Så igår tjuvade jag och fick snabbt en starkt och fint plus på grav.stickan. Sååå himla skön att få denna bekräftelse svart på vitt att det var/är som jag känt/känner. Kroppen är verkligen fantastisk på både gott och ont. Nu hoppas jag att det fortsätter kännas så här bra och att det är vår tur nu!

Ringde Akkis tidigare idag och de ringde upp nyss, så den 21 mars ska vi på ultraljud då är jag i vecka 8 och de kan då se hjärtfrekvens. Måtte allt gå vägen!!

Jag tror starkt på den kinesiska akupunktur och medicinsk yoga..det är ju liksom bara de som är direkt annorlunda sedan förra gången. Min viktnedgång gick ju åt fanders =(  Samt att jag mår bättre och bättre dag för dag, det har stor betydelse och att jag kan sova igen utan att ligga vaken hela nätterna. Visst tar jag insomningsmedicin då å då fortfarande, men det ser jag som helt okej.
Jag tänker fortsätta ta dag för dag och vara här och nu, fokusera på min arbetsträning och det vardagliga livet.

De symtom som jag märkt av är mer kissnödig, ömmande bröst, flytningar och trötthet. Inga tecken på blod när jag tar eller tagit Crinonen =)

Den här gången vet inte mina föräldrar om något, bara min syster. Vi tänker fortsätta hålla det för oss själva ett bra tag till. Eftersom jag redan är en "tjockis" så kommer det ju inte synas på mig så tydligt som hos andra som är normalviktiga om magen börjar puta ;-)

Trevlig Helg!

Kraam från B

Crinone

Tycker att Crinone är så mycket bättre än Lutinus..ger mig knappt några biverkningar alls. Vilken skillnad alltså. I bipacksedeln står ett få tal biverkningar, på Lutinus står det ju en hel radda med åkommor..å allt för många fick jag tyvärr av dem. Nackdelen är att jag känner av  lite svamp, men de överlever jag, finns ju smörjelser mot det ;-)

Annars så försöker jag inte tänka och känna efter så fasligt mycket..vet knappt vilken ruvar dag jag är på. Å det känns helt ok! Har fullt upp med annat som jag lägger mitt fokus på. Kan ju ändå inte göra något, det är upp till kroppen och moder natur att bestämma vad som händer.

Idag ska jag och min syster åka till Västerås och gå på konsert, vi ska på Weeping Willows. Ser verkligen fram emot det, Magnus Carlsson är ju en underbar sångare om ni frågar mig =)
Så det ska bli trevligt!

Imorgon söndag tar vi nog oss en tur på långfärdsskridskorna jag och syrran, säsongen är så kort så bäst att passa på och det ska bli fint vår väder. Älskar att åka långisar, det är så härligt.


Trevlig Helg till Er Alla! <3

Kram från B

Åter igen ruvare

Strax före kl.15:00 idag tisdag sattes ett "riktigt fint" (enligt embryologen) embryo in  =)
Det sorgliga i kråksången var dock att tre embryon klarade inte av den tuffa upptiningen..så nu återstår två stycken i frysen. Men nu är det här och nu som gäller.

Fick recept på Crinone, då jag frågade om det..Lutinus verkligen rinner ur mig. Känns som om jag kissar på mig när jag går å står, obehagligt!  Men på Crinonen så står dock inte utförligt hur jag ska ta dem mer, så får ringa Reproduktionscentrum i morgon å höra efter.

Pratade med IVF i Falun i höstas och frågade om de brukade skriva ut recept på Trombyl och kortison till sina patienter, och ja de kunde de göra. Dessa mediciner ska motverka missfall har jag hört och läst. Så jag frågade om de kunde skriva ut dessa tabletter till mig och ja de fixade Dr Staffan. Så imorgon ska jag börja med kortison enligt ordinationen jag fick av Staffan, två tabletter på förmiddagen och en tab. Trombyl per dag.

Fick också veta förra veckan att det är helt okej att gå på kinesisk akupunktur i samband före samt efter isättning av embryo. Så på torsdag har jag bestämt mig för att ta en sista akupunktur omgång i Falun. Sedan är det bara att vänta och se vad som händer och leva på som vanligt.


Kram från B