15 april 2019

Det här är ju hopplöst

Sent i fredags kväll utan minsta förvarning så möttes jag av rosa Lutinus blandade flyningar när jag var på toaletten, en stor pöl på bindan. Hade inte fått något tecken på det tidigare under dagen då jag tagit mina Lutinus. Annars brukar alltid "pinnen" bli lite rosa först innan blödningen drar igång.
Men inte den här gången. Tog ett grav.test, det visade minus. Men nu var det ju rätt så tidigt, en hel vecka innan den riktiga testdagen. Så det var ju inte helt säkert kände jag. Å dessutom med utspädd kvällsurin. Det kom färskt klarrött blod på toapapperet efter jag kissat, små, små levrade flagor kom också ut.

Under lördags morgonen kom det mera mörkrött blod, så pass att det kom i bindan. Fortsatte att tog mina Lutinus som vanligt, tre stycken fördelat på min vakna tid som de sagt i Umeå. Blödningen fortsatte under dagen och när jag tog sista Lutinus pillret ca 23:30 så var det ingen tveckan om att det var kört. Nu var blödningen i full gång, syndafloden var här. Så beslutade mig för att det var sista Lutinus pillret som jag tagit för den här gången.

Började söndagen med att ta ett nytt grav.test men även det var helt blankt och den rikliga blödningen höll i sig. Nu började det komma ut levrade klumpar som det brukar göra för mig vid mens.

Faaaaaaan!!! Varför går det inte?? Vad är det för jävla fel på min kropp..vi som fick ett så fint
8-celligt embryo insatt..visst det var vårat eget och det var en ren chansning med denna behandlings omgång. Men när de såg så bra ut så hoppades vi lite extra trots allt.
Visst vi är äldre nu och jag är otroligt kraftigt överviktig så de var inte det bästa förutsättningarna.
Har aldrig börjat blöda så här tidigt före TD i varje fall, det var något nytt.

Jag trodde verkligen att det jag skulle få ett plus på grav.testet då jag kände att det drog, högg i magen, och som om jag hade håll. Samt att brösten var riktigt ömma och värkte. Jag drömde även livliga drömmar unden den första veckan som ruvare. Kändes som ganska tydliga tecken, men ruvardag 7-8 avtog det ömmande brösten och livliga drömmarna. De var helt borta. Å så kom den rosaflytningen ruvardag 11 och allt var över igen. Känns helt hopplöst för oss. Ska det vara så här?

Pratade med Livio Umeå under förmiddagen idag måndag och berättade eländet. Sjuksyrran som jag pratade med ville ändå att jag skulle ta ett nytt grav.test på skärtorsdagen så att vi var helt säkra på resultatet. Jag frågade också om jag kunde få göra ett VUL efter att blödningen avtagit, eftersom jag hade en cysta vid äggplocket. Dr Samir, Livio Falun sa till mig att kommer det en blödning så ska man helst ta en koll efteråt så att man ser att resterna av cystan följt med blödningen ut. Å eftersom det nu kom en blödning så känns det bra att få det kontrollerat.

Livio Umeå ringde nyss och berättade att de skulle boka in mig till Falun för ett VUL den 23 april.

Vår nästa plan är att jag ska ta våren & sommaren till att fokusera på min hälsa och försöka koppla bort tankarna på nästa ÄD behandling. Kanske kommer vi köpa oss en hund, vi får se. Har pratat om det flertalet gånger, kanske är det dags nu.

Ha en skön vår!

Kram B



3 april 2019

Ruvare igen

Hejhopp..nu har det hänt en del sedan jag sist skrev något här. Blödningen kom 7 dagar efter sista Provera tabletten var tagen. En BM vid Livio Umeå tyckre att jag skulle börja med injektionerna fast jag inte fått någon blödning. Men då sa jag ifrån, hade ju inte haft mens sedan 13 januari och jag ville att den skulle få komma igång innan jag tänkte börja med några sprutor inför vårt egna IVF försök. Läkaren höll med mig och vi väntade.

Andra blödningsdagen 14 mars så började jag med sprutorna Fostimon 300 IE och Menopur 150 ml. Dag 6 bokades jag in för VUL + blodprov hos Livio Falun. Hade då två fina små äggblåsor på höger sida och en större ojämn blåsa på vänster sida. Östrodiolprovet visade 350 mmol, ingen jätte höjning. Så blev nytt VUL + blodprov två dagar senare. Då hade äggblåsorna på höger sida växt på sig och ytterligare en mindre var pågång. Den på vänster sida syntes nu att det troligen var en cysta, då den var ojämn och lite taggig i ena nederkanten. Endometrier var fint och mätte 8 mm. Blodprovet hade stigigt till 450, det gick sakta men de steg och det kändes bra. För Dr Samir sa att om de inte stiger mera utan stannar av och/eller börjar sjukna så är det läge för att avbryta.
Men det är Umeå som bestämmer det, då ni är deras patienter.

Då blev jag väldigt orolig och frågade Samir om de inte måste vara minst 3 äggblåsor för att det ska bli äggutttag..Samir var tyst ett par sekunder och sa sedan tänk inte på det nu, men OM Umeå inte tänker göra något ägguttag så lovar jag Er att jag ska själv plocka ut dina ägg här hos oss i Falun.
Jag blev mycket lättad av hennes fina gest. Hon är ju bara helt underbar den läkaren!!
Har sagt det till henne också flera gånger.

Livio Umeå ringde under em och ville ha ytterligare ett VUL efter två dagar. Så blev ett till VUL + blodprov i Falun. Den gången träffade vi Dr Staffan, men ojj så förvirrad han var då. Han ropade in mig men när jag kommer in var det helt fel patientn han hade tagit in. Vi var nämligen två med samma namn men olika gamla. Vi märkte det när han började fråga om jag tog Gonal-f...ööö..nej, jag tar Fostimon, Menopur och Fyremadel sa jag. Då har jag tagit in fel person sa Staffan. Jaha okej, men då går vi ut i väntrummet igen då sa jag och maken. Nej, vänta sa Staffan. Å så kom en sköterska och föklarade att den andra patienten med samma namn ska komma senare under fm, men då förstod inte Staffan alls vad sköterskan menade och blev aningen sinnu på sköterskan och höjde rösten åt henne. Staffan frågade vad jag skulle göra där hos dem idag och vilken tid jag hade...så ja något förvirrande blev hela situationen men till slut blev det rätt och Staffan bad om ursäkt för att det hade blivit så rörigt. Det jag och maken var mest förvånade över var att det samma dag skulle komma en till patient med exakt samma förnamn. Det har aldrig hänt mig då jag inte har så vanligt förnamn.

Hur som helst så såg Dr Staffan två fina äggblåsor och en mindre samt att cystan var kvar. Endometriumet var då 11 mm och blodprovet hade stigigt till 650. Allt var bara bra.

Livio Umeå ringde under em  samma dag (25 mars) och gav nu ordination om att jag skulle ta Ovitrelle sprutan den 27 mars prick klockan 20:00 och sedan vara hos dem för ägguttag Fredag 29 mars 07:30.

Maken uppmanades till att ha en utlösning några dagar innan för att spermierna skulle vara så pigga och färska som möjligt inför befruktningen om det skulle bli några ägg utplockade ifrån mig.
Detta har vi aldrig hört något om tidigare förens vi kom till Umeå.

Äggplocket gick fort och rätt så smidigt, äggstockarna hade dock gömt sig lite men läkaren tröck på magen min å vipps så syntes det. Läkaren tömde också cystan på vätska, den hade redan börjat falla ihop innan. Syntes på ultraljudet.

Jag valde att inte ta någon större mängd morfinliknande preparat via katetern i armen. Visst kändes det när läkaren sög ut äggen men det gick fort över och jag mådde bra efteråt. Lite, lite öm i magen var jag, men konstigt vore det väl annars.

Vi fick veta innan hemgång att vi hade fått 2 ägg. Kunde liksom inte fått mera med tanke på att jag inte bildat några fler äggblåsor. Embryologen som hade helgjour skulle ringa upp under lördagen och berätta hur det gått med befruktningen.

Strax efter klockan 9 på lördags morgonen ringde embryologen upp mig och berättade att ett ägg ser fint ut, de har befruktat sig helt normalt och har två kärnor, det andra ägget är befruktat men har bara en kärna så de är inte normalt. Men det kan bara vara lite försenat och kommer att utvecklas. Vi får vänta och se. Jag frågade om den trevliga unga embryologen kunde ringa mig under söndagen före kl.12 då vi hade fått en tid för isättning tills på Måndagen 1 april och måste därmed åka upp till Umeå redan under söndagen. Det tar oss med bil ca 7-8 timmar att åka inklusive två raster.  Å naturligtvis kunde hon göra det.

Söndag 31 mars, på min födelsedag, ca 10:20 åkte jag och maken iväg upp mot Umeå igen. Vi har ca 57 mil enkel resa. Strax före 11:00 ringde embryologen och berättade att vårt fina embryo delat sig och var nu 4-celligt precis som det ska vara enligt delningsschemat. Jag frågade om de kunde tänka sig att rugga upp ytan (hatching) på embryot inför isättningen under måndags em. Men embryologen ville kolla upp det med sina kollegor och läkarna innan hon kunde ge mig ett svar. Hon sa att ert embryo ser bra ut och då brukar vi inte göra så, men jag ska som sagt höra mig för så får ni besked innan isättningen.

Den hemska väntan och skräcken för att mobilen ska ringa innan isättningen är verkligen jobbig, usch! Var så glad och tacksam för varje timme som gick utan att mobilen ringde, ett steg närmare isättningen. Som tur var ringde de aldrig.

Vi kom till Livio ca 14:00 och hade tid 14:15. Så fort in på rum B för att byta om, jag fick ta på mig vit lång skjorta, gråa op strumpor med blå skoskydd på och blå op mössa på huvudet. Maken fick ta på en blå op mössa och en blå pappersrock samt låna innertofflor. Sedan var det dags att hoppa upp i gyn-stolen.

Embryoligen berättade att vårt embryo såg väldigt fint ut, det hade fortsatt delat sig som planerat och var vid isättningen 8-celligt som de skulle vara dag 3. De hade inte ruggat upp ytan, för de ville inte störa embryots naturliga process. Men de hade valt att lägga embryot i Embryo Glue innan isättning, allt för att öka på chanserna för inplantationen.

Själva isättningen tog knappt 10 minuter, jag fick själv vara med och föra ultraljuds manicken över  magens nedre del så att läkaren kunde se vart hon skulle lägga in embryot. Jag skötte uppgiften mycket bra enligt läkaren, hon sa att jag hade handlag för detta =)

Efteråt så ställde jag lite frågor och vi småpratade rent allmänt, tror att vi var sista paret för dagen. Läkaren var mycket trevlig och förstående. Det vara samma unga läkare som gjorde plocket under fredagen. Tror hon är rätt så ny på Livio Umeå det står så på deras webbsida. Kristina hette hon i varje fall.

Så nu är jag ruvare igen, vilket är både spännande och hoppfullt men också enormt psykiskt påfrestande. Fördelen med denna ruvningsomgång är att brösten redan ömmar efter alla hormonsprutor samt att Lutinus pinnen redan är lite brunaktig då det följer med bruna flagor ut eftersom jag fick en mindre blödning vid ägguttaget..då kan jag försöka låta bli att överanalysera dessa känslor och händelser nu direkt såhär i början.

Igår valde jag att boka in en tid hos Harmonica (Marie) för akupunktur i Falun. Läste på nätet på www.akupunktur.se att det är bra att gå på akupunktur under och efter IVF behandling. Så igår kväll fick jag några nålar men på helt andra ställen än vad jag tidigare fått så som i öronen bland annat.
Jag tror på akupunktur och allt är värt att testa.

Idag är det dag 5 och om "hen" fortfarande lever så har "hen" nu utvecklats till en Blastocyst och från dag 6  kläcks skalet runt cellen. Under dag 10 till 12 sker själva inplantationen i livmodern.

Jag har bestämt mig för att "bara vara" och inte känna efter så himla mycket. Det blir som det blir, det här var ju en ren chansning att vi skulle få prova IVF en sista gång med mina egna ägg. Det har vi fått göra och bara de är hur stort som helst med tanke på att vi sökte till Livio Umeå 2017 för att få göra äggdonation. Vilket inte alls gått bra, då vi fortsatt haft maximal otur med de ägg som vi fått donerade till oss. Men som jag tidigare skrivit så ger vi inte upp riktigt än OM inte denna ruvning nu ger oss vårt kärleks barn. Vilken lycka det vore!
Vi har ställt upp oss på VL (väntelista) för äggdonation hos Livio Falun när de kommer igång om x antal månader. Än finns några år kvar att försöka på.


Kram från B

2 mars 2019

Dålig kvalité

Då jag fick en blödning mitt under senaste hormondstimuleringen i januari, föll allt.
Jag skulle därmed inte få något embryo tillbaka, totalfrys skulle ske. Jag blev besviken, arg och irriterad över att läkaren satte in Provera då jag var helt säker på att det var orsaken till blödningen.
Direktdonatorn svarade bra på behandlingen  allt såg lovande ut. Vår donator fick ut hela 10 ägg, wow vilken glädjande nyhet!!
Tyvärr varade inte lyckan länge..dagen efter äggplocket hade mer än hälften fallit bort. De blev aldrig befruktade.
Å personalen svamlade och kändes än mer oseriösa tyvärr. Ena gången hade vi 4 ägg som var befruktade, andra gången 3 och vid ett senare samtal hade vi 2..alla sa olika. En av barnmorskorna sa att vi hade tre blastocyst som de skulle odla till dag 6 och sedan frysa..gav oss hopp.. Varpå jag dagen efter fick ett helt annat besked. Det var så rörigt och jag/vi var väldigt irriterad och besvikna åter igen på Livio Umeå.
Allt slutade med att inget embryo kunde frysas då kvalitén var för dålig.

Pratade därefter med vår behandlande läkare och fick då utförlig förklaring om vad som hänt. Av de 10 äggen var det bara 5 som var mogna och tyvärr trodde läkaren att dessa 5 kvarvarande inte hade så god kvalité, därav de tråkiga slutresultatet. Läkaren var mycket bestört, han tyckte verkligen att vi haft maximal otur sedan vi började våra behandlingar hos dem. Jag sa att vi börjar nästan bli vana med detta att oturen förföljer oss. Det är som att "någon" verkligen inte vill att vi ska lyckas känns det som. Det tråkiga är att jag bara fått stått brevid och käkat hormoner, hinner inte ens få något embryo insatt. Det gör fruktansvärt ont. Det är nu tre år sedan jag sist var ruvare känns sorgligt och tungt.

Efter att vi pratat en stund jag och läkaren frågade jag om det fanns någon möjlighet att få göra ett nytt försök med en ny donator, men tyvärr då jag i slutet av mars fyller 43 år och det tar 6 månader minst att få fram en ny donator så var det inget alternativ. De hade inte heller någon passande donator som vi kunde få omgående hjälp av. Läkaren var ledsen och beklagade att det blivit som det blivit han önskade att han verkligen hade kunnat hjälpa oss. Det finns ju inga garantier det vet vi ju alla, över modernatur styr vi inte.
Så jag tog sats och frågade om det skulle vara möjligt att få göra en IVF-behandling, då det idag gått så mycket framåt inom detta område. Det har kommit nya metoder och mediciner sedan vi gjorde vårat sista försök 2015 i Falun. Jag fick ju faktiskt ut hela 6 ägg vid vårt näst sista IVF försök 2014 eller 2015 och blev då också gravid, men slutade i tidigt missfall i v. 6-7. Å vad kan hända, mer än att jag inte kommer kunna bilda några folliklar och vi får avbryta behandlingen. Jag gjorde en chansning var helt säker på svaret innan läkaren svarade. Att det skulle bli NEJ. Jag blev så paff och nästan lite chockad när jag fick svaret i andra änden av telefonen. Läkaren svarade JA. Det kan vi prova, men då behöver jag först få läsa dina journalkopior och sedan återkomma med en behandlingsplan.

Resten av den dagen svävade jag på moln, hade aldrig kunnat tänka mig att vi skulle få detta svar. Jag kände enorm glädje som jag inte hade känt på väldigt länge. Jag var och är så glad även om jag vet om att jag har åldern och tyvärr en överviktig kropp emot mig. Men jag är ändå lite förhoppningsfull.

Fick efter ca 1 vecka utskrivet en massa hormoner i form av sprutor. Två helt nya preparat som jag inte haft tidigare samt två andra som jag haft förut.
Men för att komma igång med behandlingen måste jag ha en blödning å vad tror ni hände?!
Jag fick ingen blödning, vi väntade å väntade men inget hände. Frågade Umeå om jag inte kunde få göra ett VUL, då jag började oroa mig för att jag fått en cysta att det därför inte kom någon blödning.
Så fick tid hos Livio Falun för VUL i början av v. 9. Dr Staffan kikade mycket noggrant och konstaterade att allt var bara bra. Fick också en ny kur med Provera utskrivet från Umeå. Så nu går jag här och väntar på att få en blödning så att jag kan komma igång med vår IVF-behandling.

Kram B

9 januari 2019

2 0 1 9

Ojj, vad länge sedan jag var här inne och gjorde en uppdatering nu. Men nu är det dags =)

Vad har hänt & Vad är vi idag i planeringen?

Jo vi har fått tag i en helt underbar ny-gammal direktdonator, både hon och jag är faktiskt igång med hormonstimuleringen redan. Så ett nytt äggdonations försök kommer förhoppningsvis att bli aktuellt om ca 1- 2 veckor hos Livio Umeå.

Det är spännande att vara igång igen..men den här gången känner jag mig liksom likgiltig..troligen har det med den psykofarmaka jag idag tyvärr tar. Har nyss bytt medicin och jag har troligen inte hunnit fått full effekt än. Som jag skrivit här förut så insjuknade jag 2016 i en utmattningsdepression. Å jag mår fortfarande inte bra, kämpar med trötthet, utmattning, smärta i kroppen (fibromyalgi), övervikt och hopplöshetstankar som kommer och går. Ångesten har tack o lov blivit mycket bättre, det är så skönt!

Jag började denna behandlingsomgång med att ta Provera i 10 dagar med start den 23 dec. -18. Läkaren ville att en blödning skulle framkallas före start med Femanest och isättning. Men skulle jag inte ha fått någon blödning före 4 januari -19 skulle jag trots allt börja med Femanest 1 + 0 + 2 den 4 jan. Jag tog Enanton sprutan den 30 dec, för att stänga av produktionen av mina egna äggstockar.
Fick ingen blödning innan 4 jan. så började med Femanest som jag blivit ordinerad. Ringde Livio Umeå den 7 jan. första dagen efter deras julstängning och blev uppring av en BM (samma som jag brukar prata med) hon sa nu att de inte gjorde något att jag inte fått någon blödning, att det troligen bara berodde på att slemhinnan varit för tunn så att det inte fanns något att blöda ut. Hmm..varför säger de olika saker när man pratar med dem..känns olustigt på något vis. De ville ju helst att jag skulle ha haft en blödning innan isättning, så sa de ju före jul.
Så nu hoppas jag att jag kommer bygga upp en fin 3 skiktad slemhinna tills det är dags för en ev. isättning. Jag ska till Livio Falun på måndag 14 jan. och mäta slemhinnan.

Vi håller nu våra tummar hårt för att vår donator ska bilda många fina mogna äggblåsor som kan tas ut vid äggplocket i nästa vecka. Å att makens spermier orkar befrukta dem, så att vi får några fina embryon som kan frysas.

Den här gången ska spermierna få lite hjälp av embryologerna i befruktningssyfte, då det gick så galet fel sist trots fint spermaprov. Läkaren sa att det finns inte några garantier för att det blir befruktade trots att de får hjälp, men chanserna är större i varje fall än att låta dem simma själva.

Men hallå det är ju ett under att det föds så många nya människor!! Det krävs enormt många små steg i utvecklingen och som dessutom måste ske i exakt rätt tidpunkt för att det ska kunna bilda en ny människa. Jag tycker det är jätte facinerande och spännande.

Kram från B

5 oktober 2018

Äggdonatorer

Som den fajter jag är så ger jag inte upp hoppet!
Så redan på söndagskvällen efter det tråkiga beskedet från Livio Umeå satte min hjärna igång och fundera på hur vi skulle gå vidare med vår resa. Det kändes som vi åter igen var tillbaka på ruta ett.
Skulle det vara slut nu, skulle jag lägga mig ner och dö eller skulle vi åka till en Kennel och köpa oss en hund, skulle vi bara försöka glöma allt och gå vidare i livet, acceptera att vi inte lyckades få det så efterlängtade barnet...

Nej, vi satte oss och pratade egenom hur vi skulle gå vidare och vi kom fram till att vi vill försöka hitta en donator, helst en direktdonator. För att få till ett nytt försök i Umeå.
Det kommer inte att bli lätt. Men vi hoppas att vi hittar en vänlig själ som vill hjälpa just oss 💖🙏


Kram från B

Tillbaka på ruta ett

Nu är det verkligen på sin plats med en uppdatering. Jag glömmer helt av bloggen, kör insta-blogg nu. Så mycket lättare på något sätt.

I slutet av augusti fick vi veta ifrån Livio Umeå att de hade en ny donator på gång åt oss, och att det ev. skulle bli behandling i slutet av september. Så den 14 september körde jag igång med Femanest och tisdag den 25/9 var jag till Falun och kollade slemhinnan som då var 9,5 mm. Dr Samir sa att det såg fint ut även om slemhinnan inte mätte helt optimalt just där och då,men det gick åt helt rätt håll.
Hon sa att slemhinnan skulle hinna växa på sig ännu mer tills det var dags för FET.

På eftermiddagen samma dag ringde Umeå och berättade att donatorn var redo för äggplock på fredagen och att make var välkommen upp till Umeå för att lämna sperma. Å att det skulle bli FET på måndagen 1/10 kl.14:30 för mig, om inte vi skulle höra något under helgen ifrån embrylogerna dvs.

Så då bokade jag och maken boende och på torsdagen åkte vi de ca 60 milen upp till Ume, för att vara på Livio 08:30. Maken kom in omgående efter att han anmält sig i receptionen, embrologen stod redo i väntrummet innan vi hunnit förflyttat oss från receptionen till väntrummet..han var lite lätt stressad tror jag minnsan. Kanske var det många patienter vad vet jag. Själv satte jag mig i väntrummet.

När maken var klar så återvände vi ut till bilen och påbörjade vår långa resa hem över igen. Timmarna gick men vi hörde inget ifrån Livio ang om hur många ägg det blev, vi skulle ju få veta det hade de sagt. Så när klockan var mellan 13-14 stod vi inte ut längre..jag ringde och fick en tid för uppringning. Någon gång eftet 15:30 ringde de äntligen upp, hon som ringde var inte så väldans trevlig kan jag säga..men men fick i varje fall fram att vi blivit tilldelade 7 ägg och att makens spermaprov var normalt. Jag frågade om embrylogerna skulle ringa under lördagen och berätta hur många av äggen som befruktat sig, men det skulle de då missan inte alls göra så jobbade dom inte i Umeå sa kvinnan jag pratade med. Jag blev paff och tyckte att det var konstigt och i fråga sätte det, men fick åter igen bara till svar nej, så brukar vi inte göra om inte läkaren har sagt något.
När vi gick hos Livio i Falun så ringde de minnsan upp och berättade om hur befruktningen gått, lika så vid RPC hos Akademiska. Det skapar ju en trygghet, förstår det inte att man vill ha besked.
Så vi visste bara att ringer de under helgen så är det endra något som hänt eller så vill de odla vidare på embryona. Hörde vi inget så skulle vi vara hos Livio på måndag em.

Så ni kan ju tänka er själva att det skulle bli en lååång väntade. På lördagen var det helt tyst, ingen kontaktade oss..så hoppet växte. Efter lunch på söndagen hade vi fortfarande inte hört något, så vi var än mer hoppfulla att det gått bra med allt eller att vi i varje fall skulle på FET. När klockan var närmare 14:00 så gick jag in på nätet och bokade jag ett boende i Umeå. Hittade ett bra pris på ett hotell, det gick dock inte att avboka om man bokade. Men eftersom vi nu skulle åka trodde jag, så bokade jag det. Hann inte mer än göra klart bokningen så ringer min mobil och jag ser att det är ifrån Livio. Jag hinner tänka nej nej neeej..och så svarar jag. I andra änden är en embryolog som presenterar sig och säger att han har jätte tråkiga nyheter till oss. Han berättar att de ägg vi fått har inte befruktat sig, det är endast en som lever. Men den ser inte normal ut i befruktningen. Han beklgar verkligen det som hänt. Jag blir helt chockad, vad är det du säger..hur har det kunna blivit såhär.
Det kan han ju naturligtvis inte svara på..det vet ju ingen. Men han säger att han aldrig har varit med om något liknande, har aldrig tidigare sett något sådant här hända. Han berättar att donatorn har tidigare lämnat ägg hos dem och att de jämt sett bra ut och att äggen även också denna gången gjorde det. Samt att spermaprovet verkade också ha varit normalt. Embrylogen fråga om makens spermier har kunnat befrukta ägg tidigare på egen hand, och om de har varit normala prov..å ja det har de svarar jag. Det har ju aldrig varit några problem tidigare.

Embrylogen beklagar änn en gång det som inträffat och säger att han ska spara det ägg som är befruktat men som inte ser normalt ur. Han vill se om eller hur det utvecklar sig.
Jag säger, de tyckte helt enkelt inte om varandra..nää de blev ingen matchning där svarar han.
Sedan frågar jag, det här kan väl inte räcknas som ett försök då det inte blev någon isättning. Embryologen säger att han tror tyvärr att detta räcknas som ett försök..var på jag utbristet men va, de låter ju jätte konstigt. Han svarar i andra änden att det möjligen kan vara så att det inte räknas som ett fullföljt försök utan att vi kommer att få tillbaka en del av pengarna. Men han säger jag jobbar ju bara på labb så jag vet inte säkert. Nähä. nä jag får väl ringa upp imorgon säger jag och diskutera vidare.
Jaha vill du ha kontakt med dem får jag till svar?!
Va faan är det för jävla fråga?! Är inte det en självklarhet efter vad som precis hänt?
Fattar han inte att jag vill prata med någon för att höra hur vi går vidare..jag säger inte detta men tänker för mig själv. Han sager jag noterar att du vill bli uppring då..jag bara hmmar och säger jag ringer nog själv jag, så jag inte bara glöms bort. Då ba nej men jag noterar att de ska ringa dig.

Kände dock att jag inte kunde lita på den där embryologen så jag ringde själv i måndags fm. Och blir uppring av en gullig yngre BM som säger att Dr Solensten kommer att ringa till dig efter lunch så får ni prata. Hon beklagar också det som hänt och frågar hur jag mår.

Efter lunch så ringer äntligen läkaren och han är också ledsen för vad som hänt. Han säger att vi har ingen bra förklaring på vad som skedde då allt såg bra ut samt att den här donatorn har vi tidigare fått ägg ifrån och de har gått bra. Men det finns ju inga garantier som du vet säger han. Å det vet vi ju att det inte gör. Det är liv,levande materia vi pratar om och vad som helst kan ju hända. Jag frågar om vi kan få ett nytt försök av dem. Men nej, han säger att dett försök räknas ju inte som ett helt försök så ni kommer att få endel av pengarna tillbaka. Men vi kan inte ge er ett helt nytt försök då det är så lång kö till äggdonation och mycket stor brist på äggdonatorer. Vi har något som kallas standby-lista som vi kan sätta upp er på, det betyder att ni sätts upp som reserver och kan komma hit med kortvarsel ifall det blir en lucka, att vi har en donator som matchar. Förstår inte riktigt vad han menar, men jag frågar om vi mot alla odds skulle få tag i en egen donator om vi då kan få bekosta en ny behandling hos dem. Å ja det skulle hjälpa oss fram i kön på listan, och skulle vi ha en direktdonator så kan vi få bekosta en ny behandling hos dem. Så det känns som om vi var tillbaka på ruta ett igen.
Dr Solensten föreslog att vi skulle fundera på att söka oss utomlands, han sa att vi skulle få hjälp fortare på så viss då köerna är kortare. Han berättade att Finland hade goda resultat inom ÄD, och att dem kunde han rekommendera även om det tog emot att behöva säga det då han helst av allt önskade att dom skulle kunna hjälpa oss med ett nytt försök. Jag sa jag/vi tänker först försöka "ragga"en ny donator då vi helst vill försöka hos er igen. Men jag tar med mig ditt tips.
Solensten sa vi alla förstår att ni vill göra ett nytt försök hos oss så snart som möjligt, och då får vi försöka hjälpas åt för att det ska kunna bli så.

Jag fick också Provera utskrivat för att ta i kombination med Femanest i 10 dagar, för att få en rejäl blödning då slemhinnan byggts upp för att ta emot ett embryo. Så då blir det väl en synda flod igen då denna månad =(
Prednisolonen skulle jag trappa ut genom att ta 5 mg i en vecka sedan 2,5 mg i en vecka. Stod ju på 10 mg. Blir så skakig i händerna av dem, är kanske lika för alla.

Kram B

28 maj 2018

Fortsatt strul

Jaha ja då blev det en längre paus igen då från behandling. Som jag tidigare skrev så var min slemhinna redo för ett litet guldägg, men så långt kom vi inte i behandlingen. För donatorn svarade inte något bra på hormonbehandlingen, så äggplocket sköts upp men tillslut meddelade Livio Umeå att de inte fick fram det önskade resultatet av donatorn, så allt avbröts. Men precis när det avbröts så öppnades en ny dörr och det hade en annan donator till oss. Men då hade min slemhinna get upp för det är inte optimalt att stå på tablett Femanest i sex hela veckor. Man ska bara ta det i högst 2 veckor och sedan kombinera med Lutinus/Crinone. Så i fredags bestämdes det efter ultraljudet som jag var på hos Livio Falun att jag skulle sluta med Femanest och invänta blödning. Därför kunde det tidigast bli isättning i höst om nu donatorn fick fram många bra ägg som kunde frysas, annars skulle det inte bli någon behandling.

Men efter samtalet med barnmorskan i fredags em så började tankarna snurra, kunde inte tänka klart, ältade och kände mig uppgiven, ledsen..Bm sa att "Då blir det ingen behandling här.." Vilket jag tolkade som att då får ni inte göra någon behandling här hos oss.

Fredagskvällen var fruktansvärt jobbig..kunde inte tänka på något annat. Tog ut alla katastroftankar direkt..sökte info om andra kliniker utomlands, åldersgränser, kostnader osv. Chattade till och med. med en Klinik i Helsingfors de hade 3 månaders väntetid där och en åldersgräns på under 47 år, vilket gjorde mig lugnare. Det finns andra vägar att gå tänkte jag, allt är inte över än. OM man har orken och ekonomi förstås. Lördagen gick något lättare, men visst fanns tanken där att det inte skulle bli någon behandling i Umeå och igår söndag längtade jag till att det skulle bli måndag. Så att jag kunde ringa Livio Umeå och fråga om det verkligen var så här de menade eller om vi kunde få göra behandling i höst istället med en ny donator och med färskförsök som var planerat från början.

Ringde Kliniken prick 07:45 och de skulle ringa upp ca 10:10. Klockan blev närmare 10:30 när de tillslut ringde det var samma Bm som jag pratade med i fredags, de kändes bra. Jag fick svar på mina funderingar och vi kommer få göra behandling i höst, så det blir färskförsök som planerat. Wiiii!!!
Känner enorm lättnad trots att det blev som det blev, med behandling tidigast i höst. Men det känns ändå bra trots allt.

Jag ska fokusera på mitt mående och ladda batterierna under sommaren. Ska även börja plugga igen, jag har bestämt mig för att skola om mig från Sjuksköterska till Medicinsk Sekreterare. Det känns som det kommer passa mig mycket bättre yrkesmässigt, jag har funderat länge på detta och nu är det dags att gå vidare. Ska börja med att läsa på komvux för att förbättra betygen i engelska, börjar 4 juni med distansstudier. Det känns spännande! Jag kan, Jag vill och Jag vågar!! =)

Ha en skön sommar!

Kram från B