25 mars 2021

Snart 1 år äldre & fortfarande barnlös

 Dags för en uppdatering, snart ett år sedan sist.

2020

  • ERA-Test gjordes. Påbörjades hos Livio Falun men slutfördes hos Sokolova Gynklinik, Göteborg i början av juni 2020.

  • Vikten satte stopp för vidare behandling, mitt BMI var strax över 35 i början av augusti. Dr Samir sa att jag måste ner mera i vikt innan nytt försök.

  • Livio Falun har fått tuffare krav att förhålla sig till ifrån Livio koncernen ang. medicinering. Inga mediciner får ges som inte det finns en vetenskaplig grund för. Samt vikt och blodtryck för patienter över 40 år måste vara bra för att få göra behandling.

  • Bästa gyn.läkaren hos Livio Falun (enligt mig) Dr Samir sa upp sig i slutet av 2020 pga. utbrändhet enligt sköterskorna på Kliniken. Värsta tänkbara för mig/oss då Dr Samir var så mänsklig, förstående och tänkte utan för den fyrkantiga boxen när det gällde IVF och medicinering. Så det har varit väldigt tungt av flera anledningar.
2021
  • Covid-19 fortsätter att hålla världen i ett järngrepp. Allt för många människor har tyvärr strukit med av denna än så länge obotliga pandemi. Vaccineringen har påbörjats i början av året, men nyligen stoppades AstraZenecas vaccin pga. biverkningar som blodpropp o ytterligare dödsfall av detta. Tack o lov har både jag och maken än så länge klarat oss. Det är riktigt, riktigt otäckt och att det nu finns en massa mutationer av viruset som sprider sig snabbt gör inte saken bättre. Tvivlar på om vi någonsin blir av med denna sjukdom.

  • Februari, nya verksamhetschefen/ gyn.läkaren började äntligen jobba hos Livio Falun. Alla hade väntat och en del av oss patienter hade fått skjuta på våra behandlingar pga. detta. Fanns ju bara en läkare till utöver Dr Samir och hen jobbade inte heltid.

  • Viktminskning = lägre BMI och godkänd för behandling. Men mitt blodtryck var tvungen till att behandlas först. Det var på tok för högt när jag mätte hos Livio i januari, så påbörjade då min medicinering igen med Tab. Trandate. Ny tid hos Livio för blodtryckskoll i mitten av februari. Fortfarande för högt. Medans det hemmavid när jag mätte låg helt normalt. Försökte förklara för dem att det kommer alltid att vara högt när det mäts i vården. Har alltid varit så.
    Men de trodde inte på mig, så jag fick lov att kontakta min läkare på VC för att få ett intyg om att jag kan göra ÄD behandling och att jag har vitrockssyndrom. Samt att mitt blodtryck är mer än godkänt (125/74) när jag medicinerar med Tab. Trandate 100 mg. 2ggr/dag. Därefter blev jag godkänd att påbörja behandling vid nästkommande mens.

  • Först bokades ett ultraljud för att checka av att allt såg okej ut inför FET. Hade en cysta på en av äggstockarna (som vanligt typ..har hänt förr. Senast förra året innan ERA-Test gjordes). Nytt VUL bokades för att se om februari mensen tagit med cystan ut.

  • Nytt VUL i början av mars. Träffade då nya läkaren. Cystan var kvar men inte alls lika stor och den skulle inte påverka kommande FET.

  • Behandlingen är igång, för den 8 mars började min mens och då startade även hormonbehandlingen för att bygga upp en mottaglig slemhinna för ägget. Progynon  2mg med doseringen 1+0+2. Nytt vaginalt ultraljud gjordes den 19 mars, slemhinnan var lite för tunn då. Så fick då dosändring till 2+0+2 och nytt VUL några dagar senare.

  • Slemhinnan var den 23 mars fin så fick då börja tillföra slidpiller Lutinus 100 mg 3ggr/dygn. Med start kl: 01:00 den 24 mars. Varför just denna tidpunkten kanske ni undrar nu - jo det har att göra med mitt resultat av ERA-Testet.

Våra nedfrysta 3-dagars embryon från Akademiska måste först klara upptining och sedan ska labbet försöka få dem att utvecklas till blastocyster innan det kan bli återföring. Naturligtvis tas enbart ett embryo upp åtgången, får inte båda insatta samtidigt pga. alla risker som finns för mig. 
Det är många moment som ska klaffa, innan återföring. Jag är så nervös och kan inte låta bli att tänka på allt som kan gå fel. Men jag försöker att koppla bort det, kan inget göra mer än att vänta och se. 

Det är betydligt jobbigare den här gången bara för att jag vet att det mycket troligt är vårt sista försök. Fyller 45 i slutet av mars. Sedan är det länge sedan vi gjorde behandling, pausen blev bra mycket längre än vad vi trott från början. 

Håll en eller två tummar att vår tur är med oss nu 💖👶

Kram från B

27 april 2020

Ett speciellt år

Det nya året som jag verkligen hade hoppats på blev inte riktigt som jag eller för den delen någon annan inne heller hade tänkt sig. Detta året är speciellt och annorlunda. 2020 är ett dystert år för många. Året då Corona pandemin tog greppet om oss alla i hela världen. Ingen är skyddad från detta otäcka virus. Många har dött i Covid-19 och arbetslivet förändras för många då flera tusen blivit utan jobb i Sverige. Allt är upp och ner. Sjukvården sliter och går än mer på knäna. Det sägs att viruset spridit sig ifrån fladdermöss. Det började i Kina med att många blev sjuka med torrhosta, långvarig feber och andningspåverkan och som sedan spridit sig vidare världen över. Italien har blivit hårt drabbat, många har dött där. Även Tyskland och USA.

Vi uppmanas av Folkhälsomyndigheten och Regeringen att tvätta våra händer med tvål och varmt vatten ofta, hosta och nysa i armvecket. Hålla avstånd på 1,5-2 meter ifrån varandra, inte umgås i grupp, stanna hemma och inte resa i onödan i landet. Lands gränser är stängda, tåg,buss och flyg är inställda och/eller indragna. Riskgrupper samt de som är +70 ska helst inte besöka affärer osv.

Jag vet att ni alla vet allt det här redan, men jag skriver detta för att vi ska minnas i framtiden.

I mitten av januari var vi till Göteborg och besökte Dr Sokolova. Hon gjorde då en hystreoskopi.
Hon ville se att polypen verkligen var borta, då hon inte var nöjd med op-berättelsen från dagkirurgin i Falun. Polypen var som tur borta, den hade jag blött ut. Under hyston så såg Sokolova att jag hade en kraftig inflammation i livmodern, antagligen hade jag fått den då de på op hade hamnat i felgång när de skulle in med instrumentet. Fick både antibiotika o penicillin samt tabletter för att motverka svampinfektion då man lätt kunde få det av medicinen. Hade inte märkt något själv mer än att jag hade haft rikligt med gulrosa vattniga flyttningar. De luktade inget. Men de kom när jag började äta medicinen och de höll i sig trots att kuren var slut. Så det blev en till omgång med samma mediciner och ytterligare en kur mot svamp , innan det blev bättre. Fick efter dessa mediciner  problem med magen, alla goda magbakterier slogs nog ut. Fick även efter ca 2 veckor av senaste antibiotika kuren en massa kliande utslag/prickar över hela kroppen. De har nu minskat i omfattning, dyker upp ibland i armvecken och på armarna.

Så i och med detta blev planen om att göra ERA-test förskjuten. Efter hyston har min mens börjat strula, kommer inte i tid och är väldigt sparsam. Jag trodde att jag kanske börjat komma in i klimakteriet, men både Sokolova och Dr Samir trodde inte på det. Fick en liten blödning i början av april, startade då med tab. Letrozol 2,5 mg x 2 för att göra ERA-testet. Men tyvärr så missade jag att ta rätt dos 1:a & 2:a dagen så då trodde Samir att min slemhinna behövde mer tid på sig att bli tjock.
För vid första ultraljudet 17 april var den bara 6 mm så jag bokades in för ytterligare ett ultraljud till idag 27. Men tyvärr hade inte slemhinnan blivit tjockare, Samir sa att jag nog var på väg in i klimakteriet ändå. Då min kropp inte svarat på Letrezolen. I och med detta avbröts testet.

Har fått en ny tid till Livio Falun i slutet av maj för att starta upp med annan medicinering typ Progynon/Feminest inför ERA-testet.
Samir frågade om mitt BMI (som är på tok för högt som jag själv är väl medveten om) och uppmanade mig att  försöka gå ner i vikt.
Vilket jag har tagit tag i, gick med i ViktVäktarna i mitten av april. Har redan gått ner ett par kilon, jag känner mig på G. Kommer inte göra någon isättning före sommaren, får inte heller för Livio då jag tillhör två riskgrupper i och med Corona pandemin. Högt blodtryck samt högt BMI.

Så ser det ut här just nu. Har kikat på några olika webinarier som Olga kliniken från St. Petersburg håller i nu under Corona. De sänds på onsdagar kl.18:00 man registrerar sig via deras webbsida.
De har olika teman varje gång. Kika in på deras sida om du inte redan gjort det vet ja! =)

Kram från B

31 december 2019

Nyårsafton

Ytterligare ett år som ofrivilligt barnlös med mycket kämpande och jobbigheter lider mot sitt slut. Skönt!!!Kommer inte sakna detta år.

Nej, nu ser jag fram emot 2020 och att det blir året då allt det jobbiga vänder & att lyckan kommer.




GOTT NYTT ÅR!!!


20 oktober 2019

Efter Op

Nu efter operationen så är vårt nästa steg att göra ett nytt vul hos Livio Falun för att ta reda på om det finns vätska i äggledarna och/eller äggstockarna. Om det gör det måste jag få en ny remiss från Dr Sokolova skickad till KK för ny op, bränning av äggledare/äggstock. Sedan ska vi göra ERA-test och det gör vi troligen hos Livio Falun.

Glömde ju berätta i förra långa inlägget att vi valt att flytta våra två frysta embryon från Akademiska till Livio Falun. Vet inte än om det är gjort, men det är på g. Detta valde vi att göra då RPC inte tar någon hänsyn till ett resultat av ett ERA-test. Då blev beslutet enkelt helt plötsligt för oss, vi vill ju göra allt i vår makt. Att vi provat allt typ innan vi stänger dörren och går vidare.

Ni vet väl om att ni kan skicka en förfrågan om att få följa mig på instagram, där jag uppdaterat  oftare än här nu mera.


Kram från B

6 månader senare

Det har gått sex månader sedan senaste uppdateringen här och nej, vi har inte blivit gravida. Det står rätt still eller nja det händer saker det gör det. Men det blir ingen mer återföring detta år.

I våras fick jag tips av en följare om att ta kontakt med Sokolova Gynklinik i Göteborg för att försöka finna svaret till varför vi inte lyckats ännu. Tjejen som tipsade hade likt mig gjort flera behandlingar utan att lyckats, hon hade själv blivit tipsat om Dr Sokolovas Gynklinik att läkaren tänkte och aggerade utanför boxen. Att hon var mycket bra. Just då tänkte jag, hmm..det här låter intressant värt att prova och något jag måste prata med maken om. Efter som vi inte lyckades med vårt sista IVF med eget embryo så var det dags att lämna Livio Umeå, de kunde inte hjälpa oss mera pga att jag fyllt 43 år. Läkaren i Umeå rekommenderade oss att söka oss vidare till Finland för fortsatt ÄD behandling.
Men innan det steget skulle tas så ville vi ju trots allt försöka med de två embryona som fanns i frysen hos Akademiska, RPC. I maj tog jag kontakt med RPC, vi fick en tid i början av juni för läkarsamtal och ultraljud. Vi skulle hinna göra FET innan sommarstängningen. Vi fick träffa
Dr Gudmundsson på Akademiska och jag blev jag väldigt illa bemött pga att jag gått upp i vikt då jag varit sjuk i en utmattningsdepression. Detta har att sina spår, det förnekar jag icke, jag har tröstätit. Läkaren lyssnade inte alls på vad jag sa utan bara körde över mig totalt och undrade flera gånger om jag tappat gnistan för att gå ner i vikt. Samt att jag skulle inte få någon behandling fören efter sommaren, så att jag kunde försöka tappa några kilon.

Jag blev så jävla irriterad, ledsen, besviken och fick ångest när vi åkte därifrån, efter hans dåliga attityd och påhopp. Har aldrig blivit bemött så  som patient i vården innan. Å ja, jag vet att jag är fet MEN det finns en förklaring till det. Som jag dessutom berättade innan han körde igång med sitt.
Jag mår inte så jävla bra och det är inte bara att vara ofrivilligt barnlös, det får ens psykiska mående att skena o storma kan vi väl lugnt säga. Det är så mycket som händer i dessa IVF/ÄD resor, det kan ingen som inte gått igenom detta någonsin förstå. Tyvärr!

Hur som helst detta fick mig att känna att vi skiter i Akademiska och de där embryona. Jag vill aldrig mer träffa denna läkare! Maken tyckte att läkaren var väldigt hård mot mig och förstod min frustration, men han tyckte först ändå att vi skulle ge embryona en chans. Vi kunde ju begära en annan läkare.

Nu kände vi att nu är det läge att vi tar kontakt med Kliniken i Göteborg. Sagt och gjort, fick svar omgående på mitt mejl och de erbjöd ett första möte nästan omgående. Den 7 augusti, kl.15:15 fick vi tid. Så nervöst men också spännande, skulle Dr Sokolova kunna ge oss något svar.
Vi hyrde en privat stuga utanför Kungälv och så valde vi att ta tåget in till Göteborg. Det var typ då när värsta ovädret i hela Sverige var, kvavt, regn, blåst och väldigt kraftig åska som kom och gick.
Så det var ett regnigt och åskigt Göteborg som vi kom till efter lite tågförsening. Vi fick halv sprang till Kliniken efter gps:en för att ta oss till Kliniken som ligger på Västra Hamngatan. Vi kom fram precis klockan 15:15 (jag hade skickat mejl om att vi tyvärr satt fast i Ytterby då taget var försenat, så de visste om att vi kunde bli något sena). Tjejen i receptionen var vänlig och hon frågade om det gick bra att hitta till dem.
Jag minns så väl det första besöket, jag var sjöblöt av svett det verkligen rann av mig och jag kände mig så ofräsch. Men jag kunde inget göra mer än att torka svetten med typ 100 näsdukar och försöka andas. Jisses alltså vilken syn! Dr Sokolova hade under tiden hunnit tagit in en annan patient då hon trodde att vi skulle bli sena, så vi fick sitta och vänta i ca 20 minuter innan det blev vår tur. Det gjorde verkligen inget. Sokolova var mycket bra, hon frågade om hur vår resa sett ut fram till idag. Hon hade fått tagit del av våra journaler då vi hade hunnit skickat ned dem till henne innan besöket. Men hon ville ändå att vi själva skulle berätta om vår längtan och hur det sett ut och vilken hjälp vi fått. Hon skrev ner en punktlista på saker som hon tyckte att vi skulle ta ställning till för att kanske lyckas bli gravida. Hon var mycket vänlig och förstående, en sådan där person som man lätt får förtroende för.

På listan hon skrev till oss stod 1) Hysteroskopi (hur ser livmoderhålan ut finns det cystor, polyper, ärrvävnad, sammanväxtningar osv.), 2) Operation av typ polyp, cysta 3) Vul efter op för att kolla om det finns vätska i äggledare/äggstock om det gör det ny op för att bränna äggledare 4) ERA-test för att få fram ett implantations fönster när min livmoder är som bäst mottaglig för ett embryo eller få svar på om det ens är möjligt för min livmoder att bära ett barn 5) PGS (Preimplantatorisk genetisk screening) hos IVF-Riga. De här punkterna plus några medicinförslag fick vi med oss att fundera på.

Både jag och maken var rörande överens om att en hysteroskopi skulle vi göra, och den skulle vi göra hos Dr Sokolova. Den 22 augusti åkte vi åter till Kungälv och bodde då på ett sunkigt B&B på en Folkhögskola för fredag den 23/8 kl.13:10 hade vi tid hos Dr Sokolova i Göteborg. Den här gången tog vi ett tidigare tåg in för att inte hamna i samma situation igen med förseningar. Innan vi åkte hade jag tagit två cytotec som jag hade fått ordination om att föra högt upp i slidan, för att underlätta undersökningen. Livmordermunnen behöver vidgas så att kameran kan komma in.

Å vet ni, det regnade den gången också..men vi strosade runt och såg oss omkring på allt det fina från pampiga hus, hotellbyggnader, domkyrka, fontäner, blommor och spårvagnar. Otroligt fin stad må jag säga!

Nervös var jag också om det skulle göra ont att göra undersökningen och skulle det finns något där inne som behövdes op bort. Fick bedövning, det sved och spände för Sokolova sprayade med ett bedövningsspray före innan hon la själva bedövningen. Jag blödde mer än normalt också sa hon så hon undrade om jag var lätt blödande..inget som jag vet något om. Kanske är de mediciner som jag tar för blodtrycket eller så har jag tänk på såhär efteråt. Hur som helst väl inne med instrumentet (kameran) i livmodern så såg hon en riktigt stor Polyp som tog upp hela livmoderhålan. Hon sa att det var en av de större hon hade sett. Hon visade oss den, den var verkligen stor. Den satt så illa till att hon inte kunde komma förbi den och se bakom hur den såg ut, det var tätt. Förövrigt var slemhinnan fin. Sokolova försökte suga ut polypen men den ville inte släppa så då satte de på en större sug och försökte igen men Ajjj va ont det gjorde =( Så då slutade hon och sa att hon skulle remittera mig till Kvinnokliniken i Falun för operation.

Då fick jag lite smått panik..och tänkte neej inte op igen. Tog ju bort små polyper hösten 2015 där i Falun. Sokolova gick in på sitt kontor och sa att hon skulle skicka remissen på måndagen. Jag fick ta det lugnt efter undersökningen och sitta i väntrummet ca 20-30 min. Fick dricka ett glas saft för att få upp blodsockret, både sköterskan och doktor Sokolova var ut flera gånger och frågade hur jag mådde. Jag var lite öm i magen, men annars så kände jag inget alls fysiskt. Men ojj va tankarna drog igång, tänk om det var cancer jag fått av alla jävla hormoner?!
Jag frågade sköterskan om jag fick gå in till Dr Sokolova och prata med henne, måste få veta om hon trodde att det var cancer i polypen. Fick gå in och ställa mina frågor, det kändes skönt. Hon sa att cancer var det inte, det ser inte ut sådär. Det är mer likt keso,gryniga liksom. Hon ritade även upp och förklarade noggrant vad hon sett. Hon var inte alls stressad utan tog sig verkligen tid för just mig. Hon sa att jag inte skulle oroa mig, för det var onödigt. Hon skulle skicka remissen och efter op kunde vi boka ett uppföljningssamtal via telefonkontakt om vi ville. Eller höras av på något annat sätt.

Den 28 augusti hade remissen kommit in till Falun, det kunde jag se i min journal via 1177. Den blev bedömd i början av september och jag sattes upp på väntelista till Dagkirurgin för op om ca 1-3 månader. Jag försökte själv skynda på det hela genom att skicka ett meddelande om att min tid var knapp, då jag som sagt fyllt 43 år och fortfarande höll på med ÄD behandling. Fick till svar att de kunde inget göra mer än att sätta upp mig på återbudslistan för op med kortvarsel. Jag höll själv sten koll via in logg i 1177 för att se om någon tid bokats. En kväll såg jag att jag fått en tid i början av oktober, tyvärr var det datumet precis när jag skulle få min mens så jag hörde av mig till KK och frågade om det ändå gick att utföra op under blödningen, Men nej, fick då flytta op ett par dagar framåt, samt att operationskoordinatorn skulle ringa mig ca 1 vecka innan och checka av läget så att op kunde göras som planerat. Måndag den 7 oktober ringde hon, jag hade fortfarande inte fått någon blödning då och kände mig oroad ang detta. Hon sa att jag skulle ringa henne i slutet av veckan så skulle de kolla med doktorerna om det gick att utföra op trots riklig blödning. Min blödning var sen, men det kom pytte lite på onsdagen, så då kände jag jiippi nu kommer den igång. Men nä så var inte fallet, månaden före hade jag värsta synda floden och det höll på längre än vanligt. Men varför ville den inte komma nu då, allt för att det ska krångla. Jag ringde op koordinatorn och sa som de va, jag har en väldigt sparsam blödning, men tänk om den sätter fart under helgen och jag som har första tiden för op på måndag 14 oktober. Hur gör jag då? Hon sa bara kom in som planerat, de ska nog gå bra. Sedan frågade hon en kollega som var i bakgrunden. Hon mumlade också något om att det är bara att komma. Men jag kände mig ändå oroad, så hon sa att hon skulle kolla med doktorerna och om de sa nej så skulle hon ringa tillbaka till mig. Men som tur var fick jag aldrig något samtal.

Så blev det äntligen måndag 14:e oktober och det var dags för op, jag ville absolut inte bli sövd men hade fått info från Sokolova redan där i augusti att det var jag tvungen att vara, det skulle göra allt för ont att vara vaken under op. De skulle behöva hyvla bort polypen då den var så stor.
Grejen var att jag hade aldrig blivit sövd och jag tyckte att det verkade läskigt, tänk om jag skulle få en panikattack där på operationsbordet..fyy!
Jag sa det till alla både läkaren, operationsteamet och narkosläkaren att måste jag verkligen bli sövd, jag vill inte det. Jag är smärttålig. Men inte hjälpte det, vips så var jag inne i dimman. Men guud va fort det gick å bra gick det också, för jag vaknade till liv igen. Då har jag checkat av det på min oros lista typ ;-)
Inte mådde jag så dåligt efteråt heller, inget illamående eller spyor. Bara rejält lullig i huvudet, det var läskigt..som att jag inte var med. Trött. Å senare hemma på kvällen, lite huvudvärk.

När läkaren kom och pratade inför utskrivningssamtalet efter någon timme så blev jag mycket förvånad liksom även hon och hennes assisterande kollega blivit under op. Det fanns ingen jätte polyp, det fanns inget alls!! Mer än en slät fin slemhinna. Den var borta.
Hon frågade om jag hade haft någon kraftig blödning för typ en månad sedan och ja det hade ja ju haft. Så hon sa att jag mycket troligt hade blött ut polypen då, kan vara så att Dr Sokolova faktiskt drog lös polypen när hon försökte avlägsna den också sa hon. Skönt att kroppen fixat det själv då, men lite galet också!

Kikade in i min journal under em när jag kommit hem från sjukan och blev då fundersam över vad läkaren antecknat ang. op. Det står något om att hon orsakat en felgång med ett stift och att assisterande läkare fick ta över och åtgärdar problemet. Sedan händer samma sak igen med kameran...det här gav hon ingen info om till mig muntligt innan jag blev utskriven. Har därför hört av mig till KK och vill ha en förklaring av läkaren vad hon menar och om detta sätter käppar i hjulet för mig för fortsatt ÄD behandling. Varför skriver hon en sak och inte säger något om det?! Fegt gjort!

Fick i torsdags veta av en trevligt BM som ringde mig från KK i Falun om att läkaren var inte i tjänst förens 21 oktober och att jag därför inte fått något svar ännu. BM tyckte också att anteckningen var oklar med vad läkaren menade. Hon tyckte att jag absolut skulle ha ett svar på mina funderingar, det skulle hon också ha velat ha om hon varit mig. Det kändes skönt att höra tyckte jag.

Så det ska bli intressant att höra förklaringen om hon nu hör av sig. Annars hör jag av mig igen, var så säker!

Kraam B

15 april 2019

Det här är ju hopplöst

Sent i fredags kväll utan minsta förvarning så möttes jag av rosa Lutinus blandade flyningar när jag var på toaletten, en stor pöl på bindan. Hade inte fått något tecken på det tidigare under dagen då jag tagit mina Lutinus. Annars brukar alltid "pinnen" bli lite rosa först innan blödningen drar igång.
Men inte den här gången. Tog ett grav.test, det visade minus. Men nu var det ju rätt så tidigt, en hel vecka innan den riktiga testdagen. Så det var ju inte helt säkert kände jag. Å dessutom med utspädd kvällsurin. Det kom färskt klarrött blod på toapapperet efter jag kissat, små, små levrade flagor kom också ut.

Under lördags morgonen kom det mera mörkrött blod, så pass att det kom i bindan. Fortsatte att tog mina Lutinus som vanligt, tre stycken fördelat på min vakna tid som de sagt i Umeå. Blödningen fortsatte under dagen och när jag tog sista Lutinus pillret ca 23:30 så var det ingen tveckan om att det var kört. Nu var blödningen i full gång, syndafloden var här. Så beslutade mig för att det var sista Lutinus pillret som jag tagit för den här gången.

Började söndagen med att ta ett nytt grav.test men även det var helt blankt och den rikliga blödningen höll i sig. Nu började det komma ut levrade klumpar som det brukar göra för mig vid mens.

Faaaaaaan!!! Varför går det inte?? Vad är det för jävla fel på min kropp..vi som fick ett så fint
8-celligt embryo insatt..visst det var vårat eget och det var en ren chansning med denna behandlings omgång. Men när de såg så bra ut så hoppades vi lite extra trots allt.
Visst vi är äldre nu och jag är otroligt kraftigt överviktig så de var inte det bästa förutsättningarna.
Har aldrig börjat blöda så här tidigt före TD i varje fall, det var något nytt.

Jag trodde verkligen att det jag skulle få ett plus på grav.testet då jag kände att det drog, högg i magen, och som om jag hade håll. Samt att brösten var riktigt ömma och värkte. Jag drömde även livliga drömmar unden den första veckan som ruvare. Kändes som ganska tydliga tecken, men ruvardag 7-8 avtog det ömmande brösten och livliga drömmarna. De var helt borta. Å så kom den rosaflytningen ruvardag 11 och allt var över igen. Känns helt hopplöst för oss. Ska det vara så här?

Pratade med Livio Umeå under förmiddagen idag måndag och berättade eländet. Sjuksyrran som jag pratade med ville ändå att jag skulle ta ett nytt grav.test på skärtorsdagen så att vi var helt säkra på resultatet. Jag frågade också om jag kunde få göra ett VUL efter att blödningen avtagit, eftersom jag hade en cysta vid äggplocket. Dr Samir, Livio Falun sa till mig att kommer det en blödning så ska man helst ta en koll efteråt så att man ser att resterna av cystan följt med blödningen ut. Å eftersom det nu kom en blödning så känns det bra att få det kontrollerat.

Livio Umeå ringde nyss och berättade att de skulle boka in mig till Falun för ett VUL den 23 april.

Vår nästa plan är att jag ska ta våren & sommaren till att fokusera på min hälsa och försöka koppla bort tankarna på nästa ÄD behandling. Kanske kommer vi köpa oss en hund, vi får se. Har pratat om det flertalet gånger, kanske är det dags nu.

Ha en skön vår!

Kram B



3 april 2019

Ruvare igen

Hejhopp..nu har det hänt en del sedan jag sist skrev något här. Blödningen kom 7 dagar efter sista Provera tabletten var tagen. En BM vid Livio Umeå tyckre att jag skulle börja med injektionerna fast jag inte fått någon blödning. Men då sa jag ifrån, hade ju inte haft mens sedan 13 januari och jag ville att den skulle få komma igång innan jag tänkte börja med några sprutor inför vårt egna IVF försök. Läkaren höll med mig och vi väntade.

Andra blödningsdagen 14 mars så började jag med sprutorna Fostimon 300 IE och Menopur 150 ml. Dag 6 bokades jag in för VUL + blodprov hos Livio Falun. Hade då två fina små äggblåsor på höger sida och en större ojämn blåsa på vänster sida. Östrodiolprovet visade 350 mmol, ingen jätte höjning. Så blev nytt VUL + blodprov två dagar senare. Då hade äggblåsorna på höger sida växt på sig och ytterligare en mindre var pågång. Den på vänster sida syntes nu att det troligen var en cysta, då den var ojämn och lite taggig i ena nederkanten. Endometrier var fint och mätte 8 mm. Blodprovet hade stigigt till 450, det gick sakta men de steg och det kändes bra. För Dr Samir sa att om de inte stiger mera utan stannar av och/eller börjar sjukna så är det läge för att avbryta.
Men det är Umeå som bestämmer det, då ni är deras patienter.

Då blev jag väldigt orolig och frågade Samir om de inte måste vara minst 3 äggblåsor för att det ska bli äggutttag..Samir var tyst ett par sekunder och sa sedan tänk inte på det nu, men OM Umeå inte tänker göra något ägguttag så lovar jag Er att jag ska själv plocka ut dina ägg här hos oss i Falun.
Jag blev mycket lättad av hennes fina gest. Hon är ju bara helt underbar den läkaren!!
Har sagt det till henne också flera gånger.

Livio Umeå ringde under em och ville ha ytterligare ett VUL efter två dagar. Så blev ett till VUL + blodprov i Falun. Den gången träffade vi Dr Staffan, men ojj så förvirrad han var då. Han ropade in mig men när jag kommer in var det helt fel patientn han hade tagit in. Vi var nämligen två med samma namn men olika gamla. Vi märkte det när han började fråga om jag tog Gonal-f...ööö..nej, jag tar Fostimon, Menopur och Fyremadel sa jag. Då har jag tagit in fel person sa Staffan. Jaha okej, men då går vi ut i väntrummet igen då sa jag och maken. Nej, vänta sa Staffan. Å så kom en sköterska och föklarade att den andra patienten med samma namn ska komma senare under fm, men då förstod inte Staffan alls vad sköterskan menade och blev aningen sinnu på sköterskan och höjde rösten åt henne. Staffan frågade vad jag skulle göra där hos dem idag och vilken tid jag hade...så ja något förvirrande blev hela situationen men till slut blev det rätt och Staffan bad om ursäkt för att det hade blivit så rörigt. Det jag och maken var mest förvånade över var att det samma dag skulle komma en till patient med exakt samma förnamn. Det har aldrig hänt mig då jag inte har så vanligt förnamn.

Hur som helst så såg Dr Staffan två fina äggblåsor och en mindre samt att cystan var kvar. Endometriumet var då 11 mm och blodprovet hade stigigt till 650. Allt var bara bra.

Livio Umeå ringde under em  samma dag (25 mars) och gav nu ordination om att jag skulle ta Ovitrelle sprutan den 27 mars prick klockan 20:00 och sedan vara hos dem för ägguttag Fredag 29 mars 07:30.

Maken uppmanades till att ha en utlösning några dagar innan för att spermierna skulle vara så pigga och färska som möjligt inför befruktningen om det skulle bli några ägg utplockade ifrån mig.
Detta har vi aldrig hört något om tidigare förens vi kom till Umeå.

Äggplocket gick fort och rätt så smidigt, äggstockarna hade dock gömt sig lite men läkaren tröck på magen min å vipps så syntes det. Läkaren tömde också cystan på vätska, den hade redan börjat falla ihop innan. Syntes på ultraljudet.

Jag valde att inte ta någon större mängd morfinliknande preparat via katetern i armen. Visst kändes det när läkaren sög ut äggen men det gick fort över och jag mådde bra efteråt. Lite, lite öm i magen var jag, men konstigt vore det väl annars.

Vi fick veta innan hemgång att vi hade fått 2 ägg. Kunde liksom inte fått mera med tanke på att jag inte bildat några fler äggblåsor. Embryologen som hade helgjour skulle ringa upp under lördagen och berätta hur det gått med befruktningen.

Strax efter klockan 9 på lördags morgonen ringde embryologen upp mig och berättade att ett ägg ser fint ut, de har befruktat sig helt normalt och har två kärnor, det andra ägget är befruktat men har bara en kärna så de är inte normalt. Men det kan bara vara lite försenat och kommer att utvecklas. Vi får vänta och se. Jag frågade om den trevliga unga embryologen kunde ringa mig under söndagen före kl.12 då vi hade fått en tid för isättning tills på Måndagen 1 april och måste därmed åka upp till Umeå redan under söndagen. Det tar oss med bil ca 7-8 timmar att åka inklusive två raster.  Å naturligtvis kunde hon göra det.

Söndag 31 mars, på min födelsedag, ca 10:20 åkte jag och maken iväg upp mot Umeå igen. Vi har ca 57 mil enkel resa. Strax före 11:00 ringde embryologen och berättade att vårt fina embryo delat sig och var nu 4-celligt precis som det ska vara enligt delningsschemat. Jag frågade om de kunde tänka sig att rugga upp ytan (hatching) på embryot inför isättningen under måndags em. Men embryologen ville kolla upp det med sina kollegor och läkarna innan hon kunde ge mig ett svar. Hon sa att ert embryo ser bra ut och då brukar vi inte göra så, men jag ska som sagt höra mig för så får ni besked innan isättningen.

Den hemska väntan och skräcken för att mobilen ska ringa innan isättningen är verkligen jobbig, usch! Var så glad och tacksam för varje timme som gick utan att mobilen ringde, ett steg närmare isättningen. Som tur var ringde de aldrig.

Vi kom till Livio ca 14:00 och hade tid 14:15. Så fort in på rum B för att byta om, jag fick ta på mig vit lång skjorta, gråa op strumpor med blå skoskydd på och blå op mössa på huvudet. Maken fick ta på en blå op mössa och en blå pappersrock samt låna innertofflor. Sedan var det dags att hoppa upp i gyn-stolen.

Embryoligen berättade att vårt embryo såg väldigt fint ut, det hade fortsatt delat sig som planerat och var vid isättningen 8-celligt som de skulle vara dag 3. De hade inte ruggat upp ytan, för de ville inte störa embryots naturliga process. Men de hade valt att lägga embryot i Embryo Glue innan isättning, allt för att öka på chanserna för inplantationen.

Själva isättningen tog knappt 10 minuter, jag fick själv vara med och föra ultraljuds manicken över  magens nedre del så att läkaren kunde se vart hon skulle lägga in embryot. Jag skötte uppgiften mycket bra enligt läkaren, hon sa att jag hade handlag för detta =)

Efteråt så ställde jag lite frågor och vi småpratade rent allmänt, tror att vi var sista paret för dagen. Läkaren var mycket trevlig och förstående. Det vara samma unga läkare som gjorde plocket under fredagen. Tror hon är rätt så ny på Livio Umeå det står så på deras webbsida. Kristina hette hon i varje fall.

Så nu är jag ruvare igen, vilket är både spännande och hoppfullt men också enormt psykiskt påfrestande. Fördelen med denna ruvningsomgång är att brösten redan ömmar efter alla hormonsprutor samt att Lutinus pinnen redan är lite brunaktig då det följer med bruna flagor ut eftersom jag fick en mindre blödning vid ägguttaget..då kan jag försöka låta bli att överanalysera dessa känslor och händelser nu direkt såhär i början.

Igår valde jag att boka in en tid hos Harmonica (Marie) för akupunktur i Falun. Läste på nätet på www.akupunktur.se att det är bra att gå på akupunktur under och efter IVF behandling. Så igår kväll fick jag några nålar men på helt andra ställen än vad jag tidigare fått så som i öronen bland annat.
Jag tror på akupunktur och allt är värt att testa.

Idag är det dag 5 och om "hen" fortfarande lever så har "hen" nu utvecklats till en Blastocyst och från dag 6  kläcks skalet runt cellen. Under dag 10 till 12 sker själva inplantationen i livmodern.

Jag har bestämt mig för att "bara vara" och inte känna efter så himla mycket. Det blir som det blir, det här var ju en ren chansning att vi skulle få prova IVF en sista gång med mina egna ägg. Det har vi fått göra och bara de är hur stort som helst med tanke på att vi sökte till Livio Umeå 2017 för att få göra äggdonation. Vilket inte alls gått bra, då vi fortsatt haft maximal otur med de ägg som vi fått donerade till oss. Men som jag tidigare skrivit så ger vi inte upp riktigt än OM inte denna ruvning nu ger oss vårt kärleks barn. Vilken lycka det vore!
Vi har ställt upp oss på VL (väntelista) för äggdonation hos Livio Falun när de kommer igång om x antal månader. Än finns några år kvar att försöka på.


Kram från B