9 januari 2019

2 0 1 9

Ojj, vad länge sedan jag var här inne och gjorde en uppdatering nu. Men nu är det dags =)

Vad har hänt & Vad är vi idag i planeringen?

Jo vi har fått tag i en helt underbar ny-gammal direktdonator, både hon och jag är faktiskt igång med hormonstimuleringen redan. Så ett nytt äggdonations försök kommer förhoppningsvis att bli aktuellt om ca 1- 2 veckor hos Livio Umeå.

Det är spännande att vara igång igen..men den här gången känner jag mig liksom likgiltig..troligen har det med den psykofarmaka jag idag tyvärr tar. Har nyss bytt medicin och jag har troligen inte hunnit fått full effekt än. Som jag skrivit här förut så insjuknade jag 2016 i en utmattningsdepression. Å jag mår fortfarande inte bra, kämpar med trötthet, utmattning, smärta i kroppen (fibromyalgi), övervikt och hopplöshetstankar som kommer och går. Ångesten har tack o lov blivit mycket bättre, det är så skönt!

Jag började denna behandlingsomgång med att ta Provera i 10 dagar med start den 23 dec. -18. Läkaren ville att en blödning skulle framkallas före start med Femanest och isättning. Men skulle jag inte ha fått någon blödning före 4 januari -19 skulle jag trots allt börja med Femanest 1 + 0 + 2 den 4 jan. Jag tog Enanton sprutan den 30 dec, för att stänga av produktionen av mina egna äggstockar.
Fick ingen blödning innan 4 jan. så började med Femanest som jag blivit ordinerad. Ringde Livio Umeå den 7 jan. första dagen efter deras julstängning och blev uppring av en BM (samma som jag brukar prata med) hon sa nu att de inte gjorde något att jag inte fått någon blödning, att det troligen bara berodde på att slemhinnan varit för tunn så att det inte fanns något att blöda ut. Hmm..varför säger de olika saker när man pratar med dem..känns olustigt på något vis. De ville ju helst att jag skulle ha haft en blödning innan isättning, så sa de ju före jul.
Så nu hoppas jag att jag kommer bygga upp en fin 3 skiktad slemhinna tills det är dags för en ev. isättning. Jag ska till Livio Falun på måndag 14 jan. och mäta slemhinnan.

Vi håller nu våra tummar hårt för att vår donator ska bilda många fina mogna äggblåsor som kan tas ut vid äggplocket i nästa vecka. Å att makens spermier orkar befrukta dem, så att vi får några fina embryon som kan frysas.

Den här gången ska spermierna få lite hjälp av embryologerna i befruktningssyfte, då det gick så galet fel sist trots fint spermaprov. Läkaren sa att det finns inte några garantier för att det blir befruktade trots att de får hjälp, men chanserna är större i varje fall än att låta dem simma själva.

Men hallå det är ju ett under att det föds så många nya människor!! Det krävs enormt många små steg i utvecklingen och som dessutom måste ske i exakt rätt tidpunkt för att det ska kunna bilda en ny människa. Jag tycker det är jätte facinerande och spännande.

Kram från B

5 oktober 2018

Äggdonatorer

Som den fajter jag är så ger jag inte upp hoppet!
Så redan på söndagskvällen efter det tråkiga beskedet från Livio Umeå satte min hjärna igång och fundera på hur vi skulle gå vidare med vår resa. Det kändes som vi åter igen var tillbaka på ruta ett.
Skulle det vara slut nu, skulle jag lägga mig ner och dö eller skulle vi åka till en Kennel och köpa oss en hund, skulle vi bara försöka glöma allt och gå vidare i livet, acceptera att vi inte lyckades få det så efterlängtade barnet...

Nej, vi satte oss och pratade egenom hur vi skulle gå vidare och vi kom fram till att vi vill försöka hitta en donator, helst en direktdonator. För att få till ett nytt försök i Umeå.
Det kommer inte att bli lätt. Men vi hoppas att vi hittar en vänlig själ som vill hjälpa just oss 💖🙏


Kram från B

Tillbaka på ruta ett

Nu är det verkligen på sin plats med en uppdatering. Jag glömmer helt av bloggen, kör insta-blogg nu. Så mycket lättare på något sätt.

I slutet av augusti fick vi veta ifrån Livio Umeå att de hade en ny donator på gång åt oss, och att det ev. skulle bli behandling i slutet av september. Så den 14 september körde jag igång med Femanest och tisdag den 25/9 var jag till Falun och kollade slemhinnan som då var 9,5 mm. Dr Samir sa att det såg fint ut även om slemhinnan inte mätte helt optimalt just där och då,men det gick åt helt rätt håll.
Hon sa att slemhinnan skulle hinna växa på sig ännu mer tills det var dags för FET.

På eftermiddagen samma dag ringde Umeå och berättade att donatorn var redo för äggplock på fredagen och att make var välkommen upp till Umeå för att lämna sperma. Å att det skulle bli FET på måndagen 1/10 kl.14:30 för mig, om inte vi skulle höra något under helgen ifrån embrylogerna dvs.

Så då bokade jag och maken boende och på torsdagen åkte vi de ca 60 milen upp till Ume, för att vara på Livio 08:30. Maken kom in omgående efter att han anmält sig i receptionen, embrologen stod redo i väntrummet innan vi hunnit förflyttat oss från receptionen till väntrummet..han var lite lätt stressad tror jag minnsan. Kanske var det många patienter vad vet jag. Själv satte jag mig i väntrummet.

När maken var klar så återvände vi ut till bilen och påbörjade vår långa resa hem över igen. Timmarna gick men vi hörde inget ifrån Livio ang om hur många ägg det blev, vi skulle ju få veta det hade de sagt. Så när klockan var mellan 13-14 stod vi inte ut längre..jag ringde och fick en tid för uppringning. Någon gång eftet 15:30 ringde de äntligen upp, hon som ringde var inte så väldans trevlig kan jag säga..men men fick i varje fall fram att vi blivit tilldelade 7 ägg och att makens spermaprov var normalt. Jag frågade om embrylogerna skulle ringa under lördagen och berätta hur många av äggen som befruktat sig, men det skulle de då missan inte alls göra så jobbade dom inte i Umeå sa kvinnan jag pratade med. Jag blev paff och tyckte att det var konstigt och i fråga sätte det, men fick åter igen bara till svar nej, så brukar vi inte göra om inte läkaren har sagt något.
När vi gick hos Livio i Falun så ringde de minnsan upp och berättade om hur befruktningen gått, lika så vid RPC hos Akademiska. Det skapar ju en trygghet, förstår det inte att man vill ha besked.
Så vi visste bara att ringer de under helgen så är det endra något som hänt eller så vill de odla vidare på embryona. Hörde vi inget så skulle vi vara hos Livio på måndag em.

Så ni kan ju tänka er själva att det skulle bli en lååång väntade. På lördagen var det helt tyst, ingen kontaktade oss..så hoppet växte. Efter lunch på söndagen hade vi fortfarande inte hört något, så vi var än mer hoppfulla att det gått bra med allt eller att vi i varje fall skulle på FET. När klockan var närmare 14:00 så gick jag in på nätet och bokade jag ett boende i Umeå. Hittade ett bra pris på ett hotell, det gick dock inte att avboka om man bokade. Men eftersom vi nu skulle åka trodde jag, så bokade jag det. Hann inte mer än göra klart bokningen så ringer min mobil och jag ser att det är ifrån Livio. Jag hinner tänka nej nej neeej..och så svarar jag. I andra änden är en embryolog som presenterar sig och säger att han har jätte tråkiga nyheter till oss. Han berättar att de ägg vi fått har inte befruktat sig, det är endast en som lever. Men den ser inte normal ut i befruktningen. Han beklgar verkligen det som hänt. Jag blir helt chockad, vad är det du säger..hur har det kunna blivit såhär.
Det kan han ju naturligtvis inte svara på..det vet ju ingen. Men han säger att han aldrig har varit med om något liknande, har aldrig tidigare sett något sådant här hända. Han berättar att donatorn har tidigare lämnat ägg hos dem och att de jämt sett bra ut och att äggen även också denna gången gjorde det. Samt att spermaprovet verkade också ha varit normalt. Embrylogen fråga om makens spermier har kunnat befrukta ägg tidigare på egen hand, och om de har varit normala prov..å ja det har de svarar jag. Det har ju aldrig varit några problem tidigare.

Embrylogen beklagar änn en gång det som inträffat och säger att han ska spara det ägg som är befruktat men som inte ser normalt ur. Han vill se om eller hur det utvecklar sig.
Jag säger, de tyckte helt enkelt inte om varandra..nää de blev ingen matchning där svarar han.
Sedan frågar jag, det här kan väl inte räcknas som ett försök då det inte blev någon isättning. Embryologen säger att han tror tyvärr att detta räcknas som ett försök..var på jag utbristet men va, de låter ju jätte konstigt. Han svarar i andra änden att det möjligen kan vara så att det inte räknas som ett fullföljt försök utan att vi kommer att få tillbaka en del av pengarna. Men han säger jag jobbar ju bara på labb så jag vet inte säkert. Nähä. nä jag får väl ringa upp imorgon säger jag och diskutera vidare.
Jaha vill du ha kontakt med dem får jag till svar?!
Va faan är det för jävla fråga?! Är inte det en självklarhet efter vad som precis hänt?
Fattar han inte att jag vill prata med någon för att höra hur vi går vidare..jag säger inte detta men tänker för mig själv. Han sager jag noterar att du vill bli uppring då..jag bara hmmar och säger jag ringer nog själv jag, så jag inte bara glöms bort. Då ba nej men jag noterar att de ska ringa dig.

Kände dock att jag inte kunde lita på den där embryologen så jag ringde själv i måndags fm. Och blir uppring av en gullig yngre BM som säger att Dr Solensten kommer att ringa till dig efter lunch så får ni prata. Hon beklagar också det som hänt och frågar hur jag mår.

Efter lunch så ringer äntligen läkaren och han är också ledsen för vad som hänt. Han säger att vi har ingen bra förklaring på vad som skedde då allt såg bra ut samt att den här donatorn har vi tidigare fått ägg ifrån och de har gått bra. Men det finns ju inga garantier som du vet säger han. Å det vet vi ju att det inte gör. Det är liv,levande materia vi pratar om och vad som helst kan ju hända. Jag frågar om vi kan få ett nytt försök av dem. Men nej, han säger att dett försök räknas ju inte som ett helt försök så ni kommer att få endel av pengarna tillbaka. Men vi kan inte ge er ett helt nytt försök då det är så lång kö till äggdonation och mycket stor brist på äggdonatorer. Vi har något som kallas standby-lista som vi kan sätta upp er på, det betyder att ni sätts upp som reserver och kan komma hit med kortvarsel ifall det blir en lucka, att vi har en donator som matchar. Förstår inte riktigt vad han menar, men jag frågar om vi mot alla odds skulle få tag i en egen donator om vi då kan få bekosta en ny behandling hos dem. Å ja det skulle hjälpa oss fram i kön på listan, och skulle vi ha en direktdonator så kan vi få bekosta en ny behandling hos dem. Så det känns som om vi var tillbaka på ruta ett igen.
Dr Solensten föreslog att vi skulle fundera på att söka oss utomlands, han sa att vi skulle få hjälp fortare på så viss då köerna är kortare. Han berättade att Finland hade goda resultat inom ÄD, och att dem kunde han rekommendera även om det tog emot att behöva säga det då han helst av allt önskade att dom skulle kunna hjälpa oss med ett nytt försök. Jag sa jag/vi tänker först försöka "ragga"en ny donator då vi helst vill försöka hos er igen. Men jag tar med mig ditt tips.
Solensten sa vi alla förstår att ni vill göra ett nytt försök hos oss så snart som möjligt, och då får vi försöka hjälpas åt för att det ska kunna bli så.

Jag fick också Provera utskrivat för att ta i kombination med Femanest i 10 dagar, för att få en rejäl blödning då slemhinnan byggts upp för att ta emot ett embryo. Så då blir det väl en synda flod igen då denna månad =(
Prednisolonen skulle jag trappa ut genom att ta 5 mg i en vecka sedan 2,5 mg i en vecka. Stod ju på 10 mg. Blir så skakig i händerna av dem, är kanske lika för alla.

Kram B

28 maj 2018

Fortsatt strul

Jaha ja då blev det en längre paus igen då från behandling. Som jag tidigare skrev så var min slemhinna redo för ett litet guldägg, men så långt kom vi inte i behandlingen. För donatorn svarade inte något bra på hormonbehandlingen, så äggplocket sköts upp men tillslut meddelade Livio Umeå att de inte fick fram det önskade resultatet av donatorn, så allt avbröts. Men precis när det avbröts så öppnades en ny dörr och det hade en annan donator till oss. Men då hade min slemhinna get upp för det är inte optimalt att stå på tablett Femanest i sex hela veckor. Man ska bara ta det i högst 2 veckor och sedan kombinera med Lutinus/Crinone. Så i fredags bestämdes det efter ultraljudet som jag var på hos Livio Falun att jag skulle sluta med Femanest och invänta blödning. Därför kunde det tidigast bli isättning i höst om nu donatorn fick fram många bra ägg som kunde frysas, annars skulle det inte bli någon behandling.

Men efter samtalet med barnmorskan i fredags em så började tankarna snurra, kunde inte tänka klart, ältade och kände mig uppgiven, ledsen..Bm sa att "Då blir det ingen behandling här.." Vilket jag tolkade som att då får ni inte göra någon behandling här hos oss.

Fredagskvällen var fruktansvärt jobbig..kunde inte tänka på något annat. Tog ut alla katastroftankar direkt..sökte info om andra kliniker utomlands, åldersgränser, kostnader osv. Chattade till och med. med en Klinik i Helsingfors de hade 3 månaders väntetid där och en åldersgräns på under 47 år, vilket gjorde mig lugnare. Det finns andra vägar att gå tänkte jag, allt är inte över än. OM man har orken och ekonomi förstås. Lördagen gick något lättare, men visst fanns tanken där att det inte skulle bli någon behandling i Umeå och igår söndag längtade jag till att det skulle bli måndag. Så att jag kunde ringa Livio Umeå och fråga om det verkligen var så här de menade eller om vi kunde få göra behandling i höst istället med en ny donator och med färskförsök som var planerat från början.

Ringde Kliniken prick 07:45 och de skulle ringa upp ca 10:10. Klockan blev närmare 10:30 när de tillslut ringde det var samma Bm som jag pratade med i fredags, de kändes bra. Jag fick svar på mina funderingar och vi kommer få göra behandling i höst, så det blir färskförsök som planerat. Wiiii!!!
Känner enorm lättnad trots att det blev som det blev, med behandling tidigast i höst. Men det känns ändå bra trots allt.

Jag ska fokusera på mitt mående och ladda batterierna under sommaren. Ska även börja plugga igen, jag har bestämt mig för att skola om mig från Sjuksköterska till Medicinsk Sekreterare. Det känns som det kommer passa mig mycket bättre yrkesmässigt, jag har funderat länge på detta och nu är det dags att gå vidare. Ska börja med att läsa på komvux för att förbättra betygen i engelska, börjar 4 juni med distansstudier. Det känns spännande! Jag kan, Jag vill och Jag vågar!! =)

Ha en skön sommar!

Kram från B


23 april 2018

Uppdatering

Glömmer helt av att uppdatera här på bloggen, lägger mest in på mitt instagram konto nu mera..hur som helst här kommer en färsk uppdatering =)

Jag var idag till Livio Falun och gjorde ett ultraljud då jag intagit Femanest 2 mg x 3st/dag sedan 12 april. Fick träffa Dr Staffan men hjääälp vad förvirrad han var, han har blivit så gammal..han borde nog gå i pension han är ju faktiskt 70+. Han svamlade och så började han dikterade när vi satt kvar i undersökningsrummet, jag och maken. Samt att han sa att han skulle skicka brev till Umeå ang. svaret..jag ba hallå Umeå måste liksom ha svaret idag, ni måste faxa det..öö jaahaa sa Staffan och flinade lite. Jag blev så nervös så jag ringde själv till Livio i Umeå och berättade resultatet, men när de ringde upp så hade det faktiskt fått ett fax från Falun ang. mitt besök..kände mig lättad. Men håller ändå fast vid att Dr Staffan borde överväga att gå i pension faktiskt.

Jag ska i vilket fall fortsätta med mina Femanest och så ringer Livio Umeå upp mig igen på torsdag. Min slemhinna mätte idag 8,7 mm och det var Umeå nöjda med, allt såg bra ut. Skönt!
Det blir ingen behandling denna vecka men nästa vecka är det nog dags att styra kosan mot norr =)

Hörs snart!

Kram från B


23 mars 2018

Telefonsamtal

Sent igår eftermiddag ringde doktor Nils-Gunnar Solensten från Livio Fertilitetscentrum i Umeå och berättade att det mycket snart är dags för vår behandling hos dem. Vår donator börjar bli färdig med alla utredningar. Nu ska vi bara passa ihop våra cyklar.
Jag fick e-recept på mediciner som jag åkte direkt och hämtade ut. Å som tur var fanns allt hemma på apoteket. Jag fick Feminest, Lutinus och en spruta som ska stoppa mina äggstockars produktion under behandlingen. Kommer tyvärr inte ihåg namnet på sprutan.

Så snart är vi igång igen, nytt försök, spännande men också oroande.

Hörs snart igen!

Kram från B

21 januari 2018

Tummen upp

Det blev en bra teststimulering, vul:et i fredags hos IVF Falun visade en fin slemhinna på 9 mm efter 10 dagar med Femanest 1+0+2.  Så från i fredags tar jag nu 1 tab. Femanest + 1 tab. Provera på morgonen, ska äta dessa i tio dagar sedan ska jag få en blödning. Blödningen ska jag rapportera till Umeå. Det kändes lite konstigt att vara tillbaka på IVF i Falun, vi fick träffa Dr Samir. Hon är helt underbar =) Såg även Dr Staffan halta förbi, han är tydligen igång än trots sin ålder. Han är 70+.

Jag passade på och frågade ang. det här med att vi skulle betala 1000:- för ultraljudet, att vi tyckte att det rimmade illa. Samir sa att så ska det nog inte alls vara, hon sa vi brukar fakturera Umeå det ska inte ni betala. Men hon sa att det kanske gjort om detta så hon skulle kolla med sina kollegor och sedan ringa upp oss. Så senare på förmiddagen ringde en sekreterare från IVF Falun och berättade att det gjort fel i Umeå, och att vi inte alls skulle betala ultraljudet själva. Så det lönar sig att stå på sig och kolla med flera om det verkligen stämmer det man själv tycker låter orimligt.

Ha de gott!!

Kram från B