Visar inlägg med etikett IVF Umeå. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett IVF Umeå. Visa alla inlägg

3 april 2019

Ruvare igen

Hejhopp..nu har det hänt en del sedan jag sist skrev något här. Blödningen kom 7 dagar efter sista Provera tabletten var tagen. En BM vid Livio Umeå tyckre att jag skulle börja med injektionerna fast jag inte fått någon blödning. Men då sa jag ifrån, hade ju inte haft mens sedan 13 januari och jag ville att den skulle få komma igång innan jag tänkte börja med några sprutor inför vårt egna IVF försök. Läkaren höll med mig och vi väntade.

Andra blödningsdagen 14 mars så började jag med sprutorna Fostimon 300 IE och Menopur 150 ml. Dag 6 bokades jag in för VUL + blodprov hos Livio Falun. Hade då två fina små äggblåsor på höger sida och en större ojämn blåsa på vänster sida. Östrodiolprovet visade 350 mmol, ingen jätte höjning. Så blev nytt VUL + blodprov två dagar senare. Då hade äggblåsorna på höger sida växt på sig och ytterligare en mindre var pågång. Den på vänster sida syntes nu att det troligen var en cysta, då den var ojämn och lite taggig i ena nederkanten. Endometrier var fint och mätte 8 mm. Blodprovet hade stigigt till 450, det gick sakta men de steg och det kändes bra. För Dr Samir sa att om de inte stiger mera utan stannar av och/eller börjar sjukna så är det läge för att avbryta.
Men det är Umeå som bestämmer det, då ni är deras patienter.

Då blev jag väldigt orolig och frågade Samir om de inte måste vara minst 3 äggblåsor för att det ska bli äggutttag..Samir var tyst ett par sekunder och sa sedan tänk inte på det nu, men OM Umeå inte tänker göra något ägguttag så lovar jag Er att jag ska själv plocka ut dina ägg här hos oss i Falun.
Jag blev mycket lättad av hennes fina gest. Hon är ju bara helt underbar den läkaren!!
Har sagt det till henne också flera gånger.

Livio Umeå ringde under em och ville ha ytterligare ett VUL efter två dagar. Så blev ett till VUL + blodprov i Falun. Den gången träffade vi Dr Staffan, men ojj så förvirrad han var då. Han ropade in mig men när jag kommer in var det helt fel patientn han hade tagit in. Vi var nämligen två med samma namn men olika gamla. Vi märkte det när han började fråga om jag tog Gonal-f...ööö..nej, jag tar Fostimon, Menopur och Fyremadel sa jag. Då har jag tagit in fel person sa Staffan. Jaha okej, men då går vi ut i väntrummet igen då sa jag och maken. Nej, vänta sa Staffan. Å så kom en sköterska och föklarade att den andra patienten med samma namn ska komma senare under fm, men då förstod inte Staffan alls vad sköterskan menade och blev aningen sinnu på sköterskan och höjde rösten åt henne. Staffan frågade vad jag skulle göra där hos dem idag och vilken tid jag hade...så ja något förvirrande blev hela situationen men till slut blev det rätt och Staffan bad om ursäkt för att det hade blivit så rörigt. Det jag och maken var mest förvånade över var att det samma dag skulle komma en till patient med exakt samma förnamn. Det har aldrig hänt mig då jag inte har så vanligt förnamn.

Hur som helst så såg Dr Staffan två fina äggblåsor och en mindre samt att cystan var kvar. Endometriumet var då 11 mm och blodprovet hade stigigt till 650. Allt var bara bra.

Livio Umeå ringde under em  samma dag (25 mars) och gav nu ordination om att jag skulle ta Ovitrelle sprutan den 27 mars prick klockan 20:00 och sedan vara hos dem för ägguttag Fredag 29 mars 07:30.

Maken uppmanades till att ha en utlösning några dagar innan för att spermierna skulle vara så pigga och färska som möjligt inför befruktningen om det skulle bli några ägg utplockade ifrån mig.
Detta har vi aldrig hört något om tidigare förens vi kom till Umeå.

Äggplocket gick fort och rätt så smidigt, äggstockarna hade dock gömt sig lite men läkaren tröck på magen min å vipps så syntes det. Läkaren tömde också cystan på vätska, den hade redan börjat falla ihop innan. Syntes på ultraljudet.

Jag valde att inte ta någon större mängd morfinliknande preparat via katetern i armen. Visst kändes det när läkaren sög ut äggen men det gick fort över och jag mådde bra efteråt. Lite, lite öm i magen var jag, men konstigt vore det väl annars.

Vi fick veta innan hemgång att vi hade fått 2 ägg. Kunde liksom inte fått mera med tanke på att jag inte bildat några fler äggblåsor. Embryologen som hade helgjour skulle ringa upp under lördagen och berätta hur det gått med befruktningen.

Strax efter klockan 9 på lördags morgonen ringde embryologen upp mig och berättade att ett ägg ser fint ut, de har befruktat sig helt normalt och har två kärnor, det andra ägget är befruktat men har bara en kärna så de är inte normalt. Men det kan bara vara lite försenat och kommer att utvecklas. Vi får vänta och se. Jag frågade om den trevliga unga embryologen kunde ringa mig under söndagen före kl.12 då vi hade fått en tid för isättning tills på Måndagen 1 april och måste därmed åka upp till Umeå redan under söndagen. Det tar oss med bil ca 7-8 timmar att åka inklusive två raster.  Å naturligtvis kunde hon göra det.

Söndag 31 mars, på min födelsedag, ca 10:20 åkte jag och maken iväg upp mot Umeå igen. Vi har ca 57 mil enkel resa. Strax före 11:00 ringde embryologen och berättade att vårt fina embryo delat sig och var nu 4-celligt precis som det ska vara enligt delningsschemat. Jag frågade om de kunde tänka sig att rugga upp ytan (hatching) på embryot inför isättningen under måndags em. Men embryologen ville kolla upp det med sina kollegor och läkarna innan hon kunde ge mig ett svar. Hon sa att ert embryo ser bra ut och då brukar vi inte göra så, men jag ska som sagt höra mig för så får ni besked innan isättningen.

Den hemska väntan och skräcken för att mobilen ska ringa innan isättningen är verkligen jobbig, usch! Var så glad och tacksam för varje timme som gick utan att mobilen ringde, ett steg närmare isättningen. Som tur var ringde de aldrig.

Vi kom till Livio ca 14:00 och hade tid 14:15. Så fort in på rum B för att byta om, jag fick ta på mig vit lång skjorta, gråa op strumpor med blå skoskydd på och blå op mössa på huvudet. Maken fick ta på en blå op mössa och en blå pappersrock samt låna innertofflor. Sedan var det dags att hoppa upp i gyn-stolen.

Embryoligen berättade att vårt embryo såg väldigt fint ut, det hade fortsatt delat sig som planerat och var vid isättningen 8-celligt som de skulle vara dag 3. De hade inte ruggat upp ytan, för de ville inte störa embryots naturliga process. Men de hade valt att lägga embryot i Embryo Glue innan isättning, allt för att öka på chanserna för inplantationen.

Själva isättningen tog knappt 10 minuter, jag fick själv vara med och föra ultraljuds manicken över  magens nedre del så att läkaren kunde se vart hon skulle lägga in embryot. Jag skötte uppgiften mycket bra enligt läkaren, hon sa att jag hade handlag för detta =)

Efteråt så ställde jag lite frågor och vi småpratade rent allmänt, tror att vi var sista paret för dagen. Läkaren var mycket trevlig och förstående. Det vara samma unga läkare som gjorde plocket under fredagen. Tror hon är rätt så ny på Livio Umeå det står så på deras webbsida. Kristina hette hon i varje fall.

Så nu är jag ruvare igen, vilket är både spännande och hoppfullt men också enormt psykiskt påfrestande. Fördelen med denna ruvningsomgång är att brösten redan ömmar efter alla hormonsprutor samt att Lutinus pinnen redan är lite brunaktig då det följer med bruna flagor ut eftersom jag fick en mindre blödning vid ägguttaget..då kan jag försöka låta bli att överanalysera dessa känslor och händelser nu direkt såhär i början.

Igår valde jag att boka in en tid hos Harmonica (Marie) för akupunktur i Falun. Läste på nätet på www.akupunktur.se att det är bra att gå på akupunktur under och efter IVF behandling. Så igår kväll fick jag några nålar men på helt andra ställen än vad jag tidigare fått så som i öronen bland annat.
Jag tror på akupunktur och allt är värt att testa.

Idag är det dag 5 och om "hen" fortfarande lever så har "hen" nu utvecklats till en Blastocyst och från dag 6  kläcks skalet runt cellen. Under dag 10 till 12 sker själva inplantationen i livmodern.

Jag har bestämt mig för att "bara vara" och inte känna efter så himla mycket. Det blir som det blir, det här var ju en ren chansning att vi skulle få prova IVF en sista gång med mina egna ägg. Det har vi fått göra och bara de är hur stort som helst med tanke på att vi sökte till Livio Umeå 2017 för att få göra äggdonation. Vilket inte alls gått bra, då vi fortsatt haft maximal otur med de ägg som vi fått donerade till oss. Men som jag tidigare skrivit så ger vi inte upp riktigt än OM inte denna ruvning nu ger oss vårt kärleks barn. Vilken lycka det vore!
Vi har ställt upp oss på VL (väntelista) för äggdonation hos Livio Falun när de kommer igång om x antal månader. Än finns några år kvar att försöka på.


Kram från B

21 januari 2018

Tummen upp

Det blev en bra teststimulering, vul:et i fredags hos IVF Falun visade en fin slemhinna på 9 mm efter 10 dagar med Femanest 1+0+2.  Så från i fredags tar jag nu 1 tab. Femanest + 1 tab. Provera på morgonen, ska äta dessa i tio dagar sedan ska jag få en blödning. Blödningen ska jag rapportera till Umeå. Det kändes lite konstigt att vara tillbaka på IVF i Falun, vi fick träffa Dr Samir. Hon är helt underbar =) Såg även Dr Staffan halta förbi, han är tydligen igång än trots sin ålder. Han är 70+.

Jag passade på och frågade ang. det här med att vi skulle betala 1000:- för ultraljudet, att vi tyckte att det rimmade illa. Samir sa att så ska det nog inte alls vara, hon sa vi brukar fakturera Umeå det ska inte ni betala. Men hon sa att det kanske gjort om detta så hon skulle kolla med sina kollegor och sedan ringa upp oss. Så senare på förmiddagen ringde en sekreterare från IVF Falun och berättade att det gjort fel i Umeå, och att vi inte alls skulle betala ultraljudet själva. Så det lönar sig att stå på sig och kolla med flera om det verkligen stämmer det man själv tycker låter orimligt.

Ha de gott!!

Kram från B

14 januari 2018

Blöding + hormoner

Blödningen kom i veckan och då blev det dags att inta hormoner för att  dra igång teststimuleringen.
Den 19 januari blir det vul på IVF i Falun.

Å detta är så retsamt, irriterande..att vi måste betala ytterligare 1000:- för att göra detta ultraljud. Om vi åkt till IVF Umeå så hade vul:et ingått i behandlingen (alltså i det vi betalar för själva donations behandlingen). Men när vi väljer att göra det hemmavid får vi lov och betala för det. Dessutom fick vi inte gå till vårt landsting då vi gör denna behandling privat nu.

Inte har vi fått någon information om detta heller ifrån IVF Umeå om att vi skulle få betala ultraljuden utöver eftersom vi inte kunde komma till kliniken för enbart dessa undersökningar..dåligt!
Det är ju inte så att vi inte har råd och så med ultraljudet, men information om detta hade ju inte varit fel anser vi, jag och min make. IVF Falun kunde väl ha bjussat på dessa ultraljud, de är ju faktiskt samma koncern som IVF Umeå & IVF Sverige..så tycker jag och maken =(

Femanest gör min mage gasig och så mår jag lite illa ibland eller så är det bara min IBS som spökar svårt att veta.

När det blir "skarpt läge" som läkaren i Umeå sa så kommer jag även att få ta en spruta för att stänga av mina äggstockar helt inför donationen, inget ska få störa. Tror att jag skrivit om det tidigare här.


Kram från B


13 december 2017

Test stimulering

Efter mer än två veckors försening så kom äntligen min blödning, men det gjorde att vi inte kunde starta någon test stimulering detta år. Utan jag får vackert vänta tills nästa år och nästa blödning då kör vi igång och testar hur bra min kropp svarar på hormonerna som jag fått utskrivna från Umeå.

God Jul!!!


Kram från B

15 november 2017

Första besöket

Vårt första besök i Umeå hos IVF Kliniken gick bra. Vi träffade en äldre läkare vid namn
Nils-Gunnar, han verkade helt okej. Kunnig inom sitt område. Han gick igenom våra journaler fram tills där vi är just nu. Han berättade också att han ville köra en teststimulering för att se hur jag svarar på medicinerna som ska bygga upp min slemhinna i livmodern inför isättning av donerat embryo. Det ville han göra innan årsskiftet, faktiskt på min kommande blödning blev det bestämt.

Han tyckte också att vi ska prova att stänga av mina äggstockar under "riktiga" behandlingen som troligen kommer ske under våren. Allt för att fixa bästa tänkbara utgångsläge. För att jag ska kunna stänga av äggstockarna kommer jag att få ta en subkutan injektion (spruta i magen). Det behövdes bara en spruta och sedan blir det tabletter och ev. plåster.

Så det känns hoppfullt, spännande med ny-tänkande doktor. Ingen har ju tidigare pratat eller testat detta på mig. Jag kommer också att få ta Trombyl (blodförtunnande) samt Predisinol (kortison) i tablettform. Lipid-dropp kunde han inte rekommendera, fanns fortfarande inga tillräckliga bevis på att det hjälpte. Så han tyckte att det skulle vi hoppa över. Även om IVF Falun fortfarande håller på med denna studie.

Så nu inväntar jag min blödning som borde komma i början av nästa vecka sedan ska jag börja medicinera första dagen med en för mig ny tablett som Nils-Gunnar skrev ut i måndags. Den har samma verkan som Progynon, men heter något annan..Femanest. För att sedan få igång blödningen igen fick jag tablett Provera utskriven också.
Jag hoppas att jag svarar bra på stimuleringen och inte behöver något plåster, tänker på alla biverkningar som säkert lär komma som ett brev på posten..jaja har ju varit med förr. Det sa ju läkaren också, "ni är rutinerade, så mycket som ni gått igenom fast vi får inte glömma att ett nytt försök är alltid ett nytt försök för er". Å det stämmer ju.

På återhörande!

Kram från B

6 november 2017

13 november

På söndag åker jag och maken till Umeå för på måndag 13 november ska vi träffa en läkare på Norrlands Universitessjukhus vid IVF Kliniken. Vi ska göra en ny äggdonationsbehandling hos denna privata klinik. Spännande och oroande allt på samma gång.

Jag har åter igen "raggat" en egen donator på egen hand..fy faan va jag är bra på sånt känns det som!!!
Å detta har hjälpt oss fram i kön. Kön i Umeå är annars minst 2 år och man får högst vara 43 år som kvinna för att göra en äggdonation hos dem.
Så det brinner lite i knutarna kan vi säga, men det ser ut som det kommer att lösa sig...att vi kommer hinna. Tredje gången gillt med äggdonation!! Tredje å sista gången.

Det är ju inte den närmaste vägen till Umeå direkt därifrån vi bor, ca 53 mil enkel resa, vilket tar omkring 6-7 timmar att köra + att man måste stanna och rasta gånger flera under resans gång.
Vi tänker ta egen bil upp första gången så får vi se om vi tar tåg sedan.

Så där, nu vet ni ni som fortfarande följer min blogg vad som är på gång här =)


Återkommer efter vårt första besök i Umeå.


Kram från B