6 månader senare

Det har gått sex månader sedan senaste uppdateringen här och nej, vi har inte blivit gravida. Det står rätt still eller nja det händer saker det gör det. Men det blir ingen mer återföring detta år.

I våras fick jag tips av en följare om att ta kontakt med Sokolova Gynklinik i Göteborg för att försöka finna svaret till varför vi inte lyckats ännu. Tjejen som tipsade hade likt mig gjort flera behandlingar utan att lyckats, hon hade själv blivit tipsat om Dr Sokolovas Gynklinik att läkaren tänkte och aggerade utanför boxen. Att hon var mycket bra. Just då tänkte jag, hmm..det här låter intressant värt att prova och något jag måste prata med maken om. Efter som vi inte lyckades med vårt sista IVF med eget embryo så var det dags att lämna Livio Umeå, de kunde inte hjälpa oss mera pga att jag fyllt 43 år. Läkaren i Umeå rekommenderade oss att söka oss vidare till Finland för fortsatt ÄD behandling.
Men innan det steget skulle tas så ville vi ju trots allt försöka med de två embryona som fanns i frysen hos Akademiska, RPC. I maj tog jag kontakt med RPC, vi fick en tid i början av juni för läkarsamtal och ultraljud. Vi skulle hinna göra FET innan sommarstängningen. Vi fick träffa
Dr Gudmundsson på Akademiska och jag blev jag väldigt illa bemött pga att jag gått upp i vikt då jag varit sjuk i en utmattningsdepression. Detta har att sina spår, det förnekar jag icke, jag har tröstätit. Läkaren lyssnade inte alls på vad jag sa utan bara körde över mig totalt och undrade flera gånger om jag tappat gnistan för att gå ner i vikt. Samt att jag skulle inte få någon behandling fören efter sommaren, så att jag kunde försöka tappa några kilon.

Jag blev så jävla irriterad, ledsen, besviken och fick ångest när vi åkte därifrån, efter hans dåliga attityd och påhopp. Har aldrig blivit bemött så  som patient i vården innan. Å ja, jag vet att jag är fet MEN det finns en förklaring till det. Som jag dessutom berättade innan han körde igång med sitt.
Jag mår inte så jävla bra och det är inte bara att vara ofrivilligt barnlös, det får ens psykiska mående att skena o storma kan vi väl lugnt säga. Det är så mycket som händer i dessa IVF/ÄD resor, det kan ingen som inte gått igenom detta någonsin förstå. Tyvärr!

Hur som helst detta fick mig att känna att vi skiter i Akademiska och de där embryona. Jag vill aldrig mer träffa denna läkare! Maken tyckte att läkaren var väldigt hård mot mig och förstod min frustration, men han tyckte först ändå att vi skulle ge embryona en chans. Vi kunde ju begära en annan läkare.

Nu kände vi att nu är det läge att vi tar kontakt med Kliniken i Göteborg. Sagt och gjort, fick svar omgående på mitt mejl och de erbjöd ett första möte nästan omgående. Den 7 augusti, kl.15:15 fick vi tid. Så nervöst men också spännande, skulle Dr Sokolova kunna ge oss något svar.
Vi hyrde en privat stuga utanför Kungälv och så valde vi att ta tåget in till Göteborg. Det var typ då när värsta ovädret i hela Sverige var, kvavt, regn, blåst och väldigt kraftig åska som kom och gick.
Så det var ett regnigt och åskigt Göteborg som vi kom till efter lite tågförsening. Vi fick halv sprang till Kliniken efter gps:en för att ta oss till Kliniken som ligger på Västra Hamngatan. Vi kom fram precis klockan 15:15 (jag hade skickat mejl om att vi tyvärr satt fast i Ytterby då taget var försenat, så de visste om att vi kunde bli något sena). Tjejen i receptionen var vänlig och hon frågade om det gick bra att hitta till dem.
Jag minns så väl det första besöket, jag var sjöblöt av svett det verkligen rann av mig och jag kände mig så ofräsch. Men jag kunde inget göra mer än att torka svetten med typ 100 näsdukar och försöka andas. Jisses alltså vilken syn! Dr Sokolova hade under tiden hunnit tagit in en annan patient då hon trodde att vi skulle bli sena, så vi fick sitta och vänta i ca 20 minuter innan det blev vår tur. Det gjorde verkligen inget. Sokolova var mycket bra, hon frågade om hur vår resa sett ut fram till idag. Hon hade fått tagit del av våra journaler då vi hade hunnit skickat ned dem till henne innan besöket. Men hon ville ändå att vi själva skulle berätta om vår längtan och hur det sett ut och vilken hjälp vi fått. Hon skrev ner en punktlista på saker som hon tyckte att vi skulle ta ställning till för att kanske lyckas bli gravida. Hon var mycket vänlig och förstående, en sådan där person som man lätt får förtroende för.

På listan hon skrev till oss stod 1) Hysteroskopi (hur ser livmoderhålan ut finns det cystor, polyper, ärrvävnad, sammanväxtningar osv.), 2) Operation av typ polyp, cysta 3) Vul efter op för att kolla om det finns vätska i äggledare/äggstock om det gör det ny op för att bränna äggledare 4) ERA-test för att få fram ett implantations fönster när min livmoder är som bäst mottaglig för ett embryo eller få svar på om det ens är möjligt för min livmoder att bära ett barn 5) PGS (Preimplantatorisk genetisk screening) hos IVF-Riga. De här punkterna plus några medicinförslag fick vi med oss att fundera på.

Både jag och maken var rörande överens om att en hysteroskopi skulle vi göra, och den skulle vi göra hos Dr Sokolova. Den 22 augusti åkte vi åter till Kungälv och bodde då på ett sunkigt B&B på en Folkhögskola för fredag den 23/8 kl.13:10 hade vi tid hos Dr Sokolova i Göteborg. Den här gången tog vi ett tidigare tåg in för att inte hamna i samma situation igen med förseningar. Innan vi åkte hade jag tagit två cytotec som jag hade fått ordination om att föra högt upp i slidan, för att underlätta undersökningen. Livmordermunnen behöver vidgas så att kameran kan komma in.

Å vet ni, det regnade den gången också..men vi strosade runt och såg oss omkring på allt det fina från pampiga hus, hotellbyggnader, domkyrka, fontäner, blommor och spårvagnar. Otroligt fin stad må jag säga!

Nervös var jag också om det skulle göra ont att göra undersökningen och skulle det finns något där inne som behövdes op bort. Fick bedövning, det sved och spände för Sokolova sprayade med ett bedövningsspray före innan hon la själva bedövningen. Jag blödde mer än normalt också sa hon så hon undrade om jag var lätt blödande..inget som jag vet något om. Kanske är de mediciner som jag tar för blodtrycket eller så har jag tänk på såhär efteråt. Hur som helst väl inne med instrumentet (kameran) i livmodern så såg hon en riktigt stor Polyp som tog upp hela livmoderhålan. Hon sa att det var en av de större hon hade sett. Hon visade oss den, den var verkligen stor. Den satt så illa till att hon inte kunde komma förbi den och se bakom hur den såg ut, det var tätt. Förövrigt var slemhinnan fin. Sokolova försökte suga ut polypen men den ville inte släppa så då satte de på en större sug och försökte igen men Ajjj va ont det gjorde =( Så då slutade hon och sa att hon skulle remittera mig till Kvinnokliniken i Falun för operation.

Då fick jag lite smått panik..och tänkte neej inte op igen. Tog ju bort små polyper hösten 2015 där i Falun. Sokolova gick in på sitt kontor och sa att hon skulle skicka remissen på måndagen. Jag fick ta det lugnt efter undersökningen och sitta i väntrummet ca 20-30 min. Fick dricka ett glas saft för att få upp blodsockret, både sköterskan och doktor Sokolova var ut flera gånger och frågade hur jag mådde. Jag var lite öm i magen, men annars så kände jag inget alls fysiskt. Men ojj va tankarna drog igång, tänk om det var cancer jag fått av alla jävla hormoner?!
Jag frågade sköterskan om jag fick gå in till Dr Sokolova och prata med henne, måste få veta om hon trodde att det var cancer i polypen. Fick gå in och ställa mina frågor, det kändes skönt. Hon sa att cancer var det inte, det ser inte ut sådär. Det är mer likt keso,gryniga liksom. Hon ritade även upp och förklarade noggrant vad hon sett. Hon var inte alls stressad utan tog sig verkligen tid för just mig. Hon sa att jag inte skulle oroa mig, för det var onödigt. Hon skulle skicka remissen och efter op kunde vi boka ett uppföljningssamtal via telefonkontakt om vi ville. Eller höras av på något annat sätt.

Den 28 augusti hade remissen kommit in till Falun, det kunde jag se i min journal via 1177. Den blev bedömd i början av september och jag sattes upp på väntelista till Dagkirurgin för op om ca 1-3 månader. Jag försökte själv skynda på det hela genom att skicka ett meddelande om att min tid var knapp, då jag som sagt fyllt 43 år och fortfarande höll på med ÄD behandling. Fick till svar att de kunde inget göra mer än att sätta upp mig på återbudslistan för op med kortvarsel. Jag höll själv sten koll via in logg i 1177 för att se om någon tid bokats. En kväll såg jag att jag fått en tid i början av oktober, tyvärr var det datumet precis när jag skulle få min mens så jag hörde av mig till KK och frågade om det ändå gick att utföra op under blödningen, Men nej, fick då flytta op ett par dagar framåt, samt att operationskoordinatorn skulle ringa mig ca 1 vecka innan och checka av läget så att op kunde göras som planerat. Måndag den 7 oktober ringde hon, jag hade fortfarande inte fått någon blödning då och kände mig oroad ang detta. Hon sa att jag skulle ringa henne i slutet av veckan så skulle de kolla med doktorerna om det gick att utföra op trots riklig blödning. Min blödning var sen, men det kom pytte lite på onsdagen, så då kände jag jiippi nu kommer den igång. Men nä så var inte fallet, månaden före hade jag värsta synda floden och det höll på längre än vanligt. Men varför ville den inte komma nu då, allt för att det ska krångla. Jag ringde op koordinatorn och sa som de va, jag har en väldigt sparsam blödning, men tänk om den sätter fart under helgen och jag som har första tiden för op på måndag 14 oktober. Hur gör jag då? Hon sa bara kom in som planerat, de ska nog gå bra. Sedan frågade hon en kollega som var i bakgrunden. Hon mumlade också något om att det är bara att komma. Men jag kände mig ändå oroad, så hon sa att hon skulle kolla med doktorerna och om de sa nej så skulle hon ringa tillbaka till mig. Men som tur var fick jag aldrig något samtal.

Så blev det äntligen måndag 14:e oktober och det var dags för op, jag ville absolut inte bli sövd men hade fått info från Sokolova redan där i augusti att det var jag tvungen att vara, det skulle göra allt för ont att vara vaken under op. De skulle behöva hyvla bort polypen då den var så stor.
Grejen var att jag hade aldrig blivit sövd och jag tyckte att det verkade läskigt, tänk om jag skulle få en panikattack där på operationsbordet..fyy!
Jag sa det till alla både läkaren, operationsteamet och narkosläkaren att måste jag verkligen bli sövd, jag vill inte det. Jag är smärttålig. Men inte hjälpte det, vips så var jag inne i dimman. Men guud va fort det gick å bra gick det också, för jag vaknade till liv igen. Då har jag checkat av det på min oros lista typ ;-)
Inte mådde jag så dåligt efteråt heller, inget illamående eller spyor. Bara rejält lullig i huvudet, det var läskigt..som att jag inte var med. Trött. Å senare hemma på kvällen, lite huvudvärk.

När läkaren kom och pratade inför utskrivningssamtalet efter någon timme så blev jag mycket förvånad liksom även hon och hennes assisterande kollega blivit under op. Det fanns ingen jätte polyp, det fanns inget alls!! Mer än en slät fin slemhinna. Den var borta.
Hon frågade om jag hade haft någon kraftig blödning för typ en månad sedan och ja det hade ja ju haft. Så hon sa att jag mycket troligt hade blött ut polypen då, kan vara så att Dr Sokolova faktiskt drog lös polypen när hon försökte avlägsna den också sa hon. Skönt att kroppen fixat det själv då, men lite galet också!

Kikade in i min journal under em när jag kommit hem från sjukan och blev då fundersam över vad läkaren antecknat ang. op. Det står något om att hon orsakat en felgång med ett stift och att assisterande läkare fick ta över och åtgärdar problemet. Sedan händer samma sak igen med kameran...det här gav hon ingen info om till mig muntligt innan jag blev utskriven. Har därför hört av mig till KK och vill ha en förklaring av läkaren vad hon menar och om detta sätter käppar i hjulet för mig för fortsatt ÄD behandling. Varför skriver hon en sak och inte säger något om det?! Fegt gjort!

Fick i torsdags veta av en trevligt BM som ringde mig från KK i Falun om att läkaren var inte i tjänst förens 21 oktober och att jag därför inte fått något svar ännu. BM tyckte också att anteckningen var oklar med vad läkaren menade. Hon tyckte att jag absolut skulle ha ett svar på mina funderingar, det skulle hon också ha velat ha om hon varit mig. Det kändes skönt att höra tyckte jag.

Så det ska bli intressant att höra förklaringen om hon nu hör av sig. Annars hör jag av mig igen, var så säker!

Kraam B

Bio

Igår var jag och min syster på bio, vi såg "Så ock på jorden" uppföljaren till "Så som i himmelen", den var helt okej. Men aningen lång, 2 timmar och 15 min, kunde varit kortare. Ganska mycket folk var det också, det var ju förvisso premiär. Till och med på bion så blev jag mer eller mindre påmind om min barnlöshet, då det var en jättesöt liten bebis med i filmen...visst jag har ju inte glömt min situation, men jag menar jag går ju inte runt och tänker på det hela tiden liksom. Ibland kommer det bara så nära in på eller hur jag ska beskriva det..äsch ni förstår nog vad jag menar..i varje fall ni som är i samma båt så att säga.

Jag blöder fortfarande efter ingreppet i tisdags vilket är normalt, kan tydligen i värsta fall blöda upp emot någon vecka stod det i papperet jag fick från sjukhuset innan jag gick hem. Det hoppas jag att jag slipper. Har kramp till och från, det hör också till, då livmodern drar ihop sig efter op.

Ringde reproduktionscentrum i onsdags och berättade att op var nu gjort. Barnmorskan som har hand om äggdonation var inte anträffbar, så BM som jag fick prata med tog ett meddelande och sa att hon skulle be henne ringa upp mig någon dag. Så vi får väl se då om hon gör det.
Men innan det blir ett nytt försök så ska min livmoder läka, och jag måste ha minst en mens emellan. Så fortsättning följer helt enkelt =)

Ha det bäst & var rädda om er!

Kram fr B

Då så kan vi lägga detta till handlingarna också

Blev lång väntan idag innan jag fick lägga mig på operationsbordet, hade tid kl.11:00 och kl.13:00 var det dags att lägga upp sig. Men var inställd på det, då sköterskan i torsdags varnat mig om detta.
Jag blev inte sövd, läkaren var lite orolig för att söva mig då jag har reflux sjukdom..vilket jag tror att de fått lite om bakfoten alltså att jag är värre däran än vad jag verkligen är. Försökte förklarade det för dem, men eftersom jag inte var så pigg på att sövas så behövde jag inte det =)

Läkaren var jättebra, hon sa vi tar det i din takt, tycker du att det gör för ont får du mera smärtis och avslappnande å hjälper inte det kan du få sova lite lätt. Vi testar och ser hur det går, och så säger du till om det blir för jobbigt.

Jag bad om lite smärtis och avslappnande under själva ingreppet, å fy fanken va de snurrade..haha. Men jag kände inte speciellt mycket visst kändes det väl att läkaren "bökade" runt med alla instrumenten och att hon spolade vätska, men det var inget alls emot när de på IVF rispade på livmodern..de gjorde jävligt ont de å ingen bedövning fick jag då heller.
Själva ingreppet idag gick på ca 10-15 minuter, läkaren hade lite svårt att få ut själva polypen när hon skurit löst den, den lilla rackaren ville inte följa med ut. Så hon fick gå in med en större tång, och då sa hon att hon var riktigt elak mot mig..jag har ju så himla svårt å slappna av, så det kändes en aning men inte mer än att jag överlevde det också. Tänkte begära lite mera smärtis, men precis då vad det klart.

Innan läkaren lämnade op-salen så sa hon att livmodern såg bra ut och både hon och läkaren jag träffade i torsdags kunde inte se att något var oroväckande. Slemhinnorna såg bra ut.
Så skönt! Om ca 3 veckor kommer ett brev med posten, då allt som tas bort skickas på analys till labb.

Men var jag inte tvungen och be läkaren skicka journalkopior till Reproduktionscentrum i Uppsala och vår läkare där, det hade hon ju ingen aning om...blir man galen eller blir man galen..tänk att det är då samma visa oavsett vart i samhället man vänder sig. Att man själv ska behöva tänka på allt och ha kontroll och att papper kommer till rätt instans..djup suck!!!
Nu hoppas jag hon höll vad hon lovade att diktera in detta direkt, och skicka över papperen till Uppsala. För jag sa annars blir det stopp in min äggdonationsbehandling, å det har vi liksom inte tid med. Nej, nej jag lovar sa läkaren.

Passade på och frågade om varför jag fått dessa polyper om det kunde vara för alla IVF behandlingar som jag genomgått, mycket hormoner i kroppen och så, läkaren sa ja, det kan vara en anledning.
Har inte med min övervikt att göra i varje fall, frågade om det också.

Fick åter igen beröm att jag är så smärttålig, sköterskorna på op var imponerade..jag har ju varit med om en del..och jag är ju kvinna & viking mohahahaaa...

Blöder lite och öm i magen, har förebyggt med Alvedon som sköterskorna på uppvaket tipsade om.

Imorgon ska jag ringa Uppsala och berätta att polyperna är borta opererade.

Min mamma tyckte att jag snart kunde skriva en bok om alla mina undersökningar som jag genomgått..haha =)

Kram & Go'natt fr B

Buuhuuu...vill inte!!

Dagens besök hos kvinnokliniken gick inte alls som planerat =(
Sköterskan som tog emot förklarade hur allt skulle gå till, läkaren skulle lägga bedövning i slidväggen och sedan spola livmodern och samtidigt undersöka och filma för att se var och hur polypen såg ut. Sedan skulle de ta bort den. Å jag skulle inte bli sövd, vilket gjorde mig oerhört lättad!

Blev tilldelad sådana där tjusiga sjukhuskläder, lång skjorta, knästrumpor, mössa och skoskydd sedan fick jag en kateter (PVK) i armvecket. Å så fick jag ligga och vänta på min tur inne på op-salen.

Efter ca 10 min. kom läkaren in, det var en kvinnlig, skönt! Hon presenterade sig och förklarade att hon skulle kika in och samtidigt spola med sterilt vatten/koksaltlösning och sedan sa hon; "Du kommer få en ny tid idag för att komma och ta bort polypen, för jag har inte instrument för det här och dessutom kan detta inte göras med lokalbedövning, utan du måste sövas.."
Jag fick en chock och sa nej Du, mej söver ni inte, det vill jag inte vara med om!
Då svarade läkaren, nej jag har hört det av sköterskan, men först tittar jag så kan vi diskutera det senare. Fyy i helvete vad nervös jag blev då!! Mitt blodtryck steg så fruktansvärt att de tog om det flera gånger, men det gick inte ner.

När läkaren väl skulle börja kika då var jag så kissnödig så jag trodde jag skulle göra på mig, så då beslöt de sig för att tappa mig. Åter igen fick jag en chock å tänkte neeej, tänk om det gör ont, å nu får jag väl uvi också, jag som är så känslig. Men sagt och gjort satte läkaren in tappningskatetern och herre guud va urin jag hade i blåsan trots att jag kissat när jag satte på mig de tjusiga kläderna. Läkaren sa att jag hade värsta festblåsan *fniss* men ojj så skönt det blev, trycket försvann.
Å undersökningen kunde sättas igång, gud va hon bökade med alla instrument! Obehagligt var det och iskallt rann vattnet ner mot rumpan..fyy!! Men det gick rätt fort ändå. Var val lite spänd så de gjorde lite ont, å läkaren sa att hon gjorde mig illa. Sköterskan frågade ju innan jag kom in till op-salen om jag ville ha något lugnande, men jag sa nej. Fick 2 g Alvedon som förebyggande mot smärtan (då hon trodde att borttagning skulle bli av idag).

Fick en ny tid innan jag gick därifrån, så på tisdag nästa vecka blir det nudå. Läkaren sa att de kommer göra en slynga och typ bränna bort polyperna..jo det var två, en större och en mindre..usch!!

Å va jag kommer vara nervös, buuhuu..vill inte sövas men har väl inget större val. Läkaren sa flera gånger att det var det bästa, medan sköterskan däremot sa men hon vill inte bli sövd!! Ni kan väl sedera (ge lugnande och smärtlindrande via kanylen i armen), jo det kan fungera så läkaren, men hon ska vara förberedd och klar för narkos om det gör för ont så att vi kan utföra op fullt ut.

Pratade med sköterskan innan jag gick, och påpekade igen att jag vill verkligen inte sövas.
- Då frågade hon vad är du så rädd för??
Jag tycker det ser läskigt ut, har sett andra som blivit sövda och tänk om jag inte vaknar igen.
- Men de du sett har inte de vaknat igen?
Jo de har de sa jag.
- Så varför tror du då att inte du kommer göra det?
Hmm..har inget bra svar på det, tycker bara att det verkar otäckt att bara försvinna sådär.

Hon förstod att jag tyckte att det var läskigt och obehagligt, hon försökte lugna mig..gick väl sådär kan jag säga.

Tycker att det är rätt nyttigt att vara patient då jag själv jobbar och kommer att jobba inom vården som sjuksköterska. Har aldrig själv blivit tappad, bara gjort det på en patient..nu vet jag att det gör inte ont, känns knappt så upplevde jag det. Då kan jag lättare relatera till det nästa gång jag ska utföra detta moment. Det samma gäller narkos, har aldrig blivit sövd tidigare. Kan vara nyttigt att genomgå det också, kan jag tänka mig..fast jag inte vill egentligen!

Nå ja, ska inte tjata mer om detta, ett så litet i-lands problem tycker nog många av er..MEN för mig är detta stort och oroande så är det bara!!!
Tycker det är skiit jobbigt nu!! Vad har jag gjort för ont för att behöva genomgå allt detta??!!

På väg ut ifrån sjukhuset till bilen, kom värsta synda floden, det sterila vattnet rann ur mig och bindan jag hade fått hade knölat ihop sig, så ni kan säkert tänka er vad som hände. Jag blev pissblöt framtill på mina jeans, såg ut som jag kissat på mig..så pinsamt!!
Skyndade mig in på en toalett och satte bindan på plats igen, men blöt var jag ju redan..allt ska jag då vara med om :-(

Kram fr B

Nervös

Imorgon bitti ska jag befinna mig på dagkirurgin, gynekologen ska då ta bort polypen. Fyy fanken va nervös jag är, mest för om jag ska bli sövd..vill inte det!! Vår remitterande läkare sa att det skulle ske under lokalbedövning, men jag kan ändå inte släppa tanken på att bli sövd. Jag ska vara fastande från kl.24:00 tills allt är klart..vet inte varför men har en teori. Antagligen fastande om komplikationer tillstöter så att de MÅSTE söva mig pga. det.

I natt lär de nog inte bli många timmars sömn om jag känner mig själv rätt, ska väl ligga å oroa mig och spekulera säkert helt i onödan..för det man inte vet är ju dumt att spekulera i.

Jag hoppas det går fort imorgon och att jag får komma in den tid som är avsatt för mig, gillar inte att vänta, blir super nervös och så blir det svårare att slappna av.
Ska försöka tänka på att det här gör jag för att ha större chans att bli gravid senare i höst, för så är det faktiskt. Det är därför som sjukvården vill ta bort polypen och jag vill ju inte heller ha den kvar för den delen :)

Sådär nu får jag inte äta eller dricka mera, för nu är klockan 24:00. Tänk att när man inte får då blir man extra sugen, speciellt törstig tycker jag..typiskt!

Har tvagat mig med Descutan och bäddat rent i sängen, satt på ett rent nattlinne så nu är allt fixat. Ska bara duscha och tvaga mig en gång till med Descutan imorgon bitti innan vi åker till Falun.
Som tur är har maken semester och kan både skjutsa och köra mig hem, då jag inte får framföra motorfordon efter op.

Kram & Go´natt!! fr B