Kämpar vidare

Jag och maken kämpar vidare på vår IVF-resa, än är den inte slut. Även om det gick åt fanders denna gången också..men skam den som ger sig!!!
Den här gången kom vi som sagt riktigt långt, vi har aldrig tidigare plussat, bara det var ett stort steg för oss =)

Min pappa hade en teori om att jag kanske stärks för varje motgång eftersom jag inte bryter ihop..han tycker jag är starka som orkar gå igenom det här, gång på gång.

Det jag tycker är alldravärst med våran IVF-resa är när vi varit på äggplock på en fredag och sedan den långa väntan innan embryologerna ringer dagen där på för att berätta hur det gått med befruktning, om de små äggen lever och om de har delat sig som de ska. Den väntan är hemsk & oerhört jobbig. Sedan är det ju inte så kul med alla hormoner som ska tas, men det upplever jag inte alls på samma besvärande sätt.

Vad tycker ni är det värsta med er IVF-resa?


Varma Kramar fr B

Å däääär gick rullgardinen ner...

Ja, vad ska man säga eller snarare skriva..det ville sig troligen inte riktigt den här gången heller..det lilla "fröet" som min syster kallar det..är på väg ut tror vi..jag blöder så smått och magen känns svullen som den brukar göra när jag har min mens.
Visst känns det tråkigt, jättetråkigt..det som såg så bra ut..men jag är inte direkt förvånad, har haft det här på känn på någe vis, och inte kunnat glädjas åt det där plussen på grav.testen..

IVF säger att jag ska ta det lungt och se vart det bär åt för håll med blödningen, att det kanske inte är det värsta tänkbara som hänt än...MEN det är ju jättesvårt att tänka så när man ser blodet i toan, på toapapperet och på bindan man har lagt i trosorna...suck!!!

Jag/vi fortsätter å kämpa..kom ju väldigt långt denna gången..gravid i hela 5 veckor ju, alltid något..bättre lycka nästa gång typ..så känns det och åter igen
JAG TÄNKER INTE GE UPP HOPPET OM ATT BLI MAMMA!!!


Kraam fr B

Ni har HELT RÄTT!!!

Jag har snurrat till allt..jag är mycket riktigt i V.5 + 0 idag tisdag 11 juni. Hej å hå vad man kan snurra till det alltså haha..kanske en biverkning av alla hormoner som gör så man inte är sig "själv".
Naturligtvis har IVF-kliniken koll på läget.

Drabbades igår av ångest, ångest för allt och inget, gråtmild,deppig, trött och helt slut på energi..ingen glädje alls..kände mig bara tom och ihålig..samma visa idag..pratade med IVF ang. en annan sak men passade på och frågade om detta kunde vara en biverkning av alla hormoner som är på väg ut ur kroppen..och jo så kunde det mycket väl vara.

Tack för alla era kommentarer! =)

Kraam fr B

Tryckfels Nisse typ...

Kikade i min kalender imorse och såg att jag är inte alls var i 4+5 igår, för jag tror att sköterskan på IVF räknat lite fel eller så är det jag som fattat fel..antagligen det sist nämnda.

Men om jag räkna på mitt sätt, så går jag in i v.4 nu på onsdag, för då är det 4 veckor sedan jag tog Ovetrell sprutan, ägglossningssprutan och jag tror att man räknar ifrån den dagen på IVF, inte sista mensens första dag som man annars brukar räkna. Det blir ju aningen annorlunda när man gör en IVF liksom. Jaja..de blir nog bra..en dag i taget är det som gäller just nu i varje fall, å så länge embryot stannar kvar å växer, så är jag nöjd =)

Kraam fr B

4 + 5

Trött och ytterst lite öm i brösten..svävar mellan hopp och nja inte förtvivlan dirket, men än är det bra osäkert. Är i varje fall 4 veckor & 5 dagar sedan lilla pyret sattes in nu. Har ännu inte vågat tagit ut någon glädje, då allt är så skört.

I fredags var jag till IVF-kliniken och tog TSH (sköldkörtelhormon test) de har det på rutin där att när någon blir gravid kollas detta upp för att se efter så att man inte är i ökad risk för missfall. Jag hade ett bra TSH-värde, 1,4. Så ingen större risk för missfall =)

Den 19 juni blir det VUL (vaginaltultraljud) hos IVF-kliniken i Falun för att se hur det gått, om pyret finns kvar och om det ser okej ut, växer som det ska å så. Kanske kommer det kännas mer verkligt efter det, då jag fått sett det lilla livet som finns där inne.

Jag hoppas på att inte bli en av de stackrarna som blir å må illa varje morgon under graviditetens första 3-4 månader..det klarar jag mig utan hahahaa ;)
Varken min mamma eller syster hade den åkomman..hoppas det går i arv..men det gör det antagligen inte.

Nu har jag gått ett helt år på sjuksköterske utbildningen, tiden går fort..vips så är jag klar =)
Funderar starkt på att fortsätta studera fast jag ev. nu kommer bli mamma under nästa år, vill bli klar med studierna och har svårt att lämna min fina klass. Tror också att jag skulle kanske dra mig för att fortsätta plugga på min utbildning senare om jag skulle blir hemma med barn i 1-2 år..segt att komma igång igen kanske. För bekvämt kanske. När bebisen är liten så äter å sover den ju mest, och då utbildningen är på distans så sköter jag ju mycket från datorn hemmifrån. Kan ju bli lite svårare att gå ut på praktik dock..men det löser sig säkert när vi kommit så långt. Nu försöker jag tar en dag i taget.

Kraam fr B

Ytterligare ett bevis

Kunde inte låta bli, köpte ett "eget" grav.test igår ett Clearblue test som visar hur många veckor det gått sedan befrukningen. Det första testet som gjordes igår söndag, hade jag fått ifrån IVF kliniken.

Åter igen möttes jag/vi av ett positivt resultat..wiiihooo!!!



Blöder dock lite, lite idag också, men det kommer mer som levrat blod nu..det känns lite bättre än igår, men kan ändå inte slappna av helt..varje gång jag gå på toaletter får jag allt en klump i magen att blodet bara ska forsa ut och allt är över innan det ens hann börja.

Ska ringa IVF-kliniken imorgon då min "favo" syrra jobbar, har haft kontakt med henne via mobilen, kunde inte hålla mig så jag skickade över en bild på grav.stickan till henne igår =)

Det här kanske låter konstigt..men jag kommer sakna personalen på IVF-kliniken om jag nu går vidare med flaggan i topp. Man träffas ju så pass mycket, och bygger upp en relation med dem som man träffar..och dessutom är jag nog lite känslig för separationer, att skiljas ifrån sådana människor som betyder något stort för mig. Ja, sån är jag! :)

Vi hörs snart igen kan jag tro!

Skepp o´hoj!!! // B

Svart på vitt eller??!

Den 2 juni började bra, mycket bra..plussade på grav.stickan..wiii.. :-D
Helt otroligt kan inte fatta, känner mig neutral, glad, rädd och pirrig allt på en gång..MEN det är lång väg kvar än..å det tråkiga i kråksången är att nu under kvällen kom det blod på toapapperet :(
Fast det behöver ju inte betyda det värsta tänkbara..men svårt att inte tro det liksom..så nu ber jag till högre makter att det bara var något tillfälligt och att det inte blir mera.

På åter hörande inom kort!

Kraam fr B