6 månader senare

Det har gått sex månader sedan senaste uppdateringen här och nej, vi har inte blivit gravida. Det står rätt still eller nja det händer saker det gör det. Men det blir ingen mer återföring detta år.

I våras fick jag tips av en följare om att ta kontakt med Sokolova Gynklinik i Göteborg för att försöka finna svaret till varför vi inte lyckats ännu. Tjejen som tipsade hade likt mig gjort flera behandlingar utan att lyckats, hon hade själv blivit tipsat om Dr Sokolovas Gynklinik att läkaren tänkte och aggerade utanför boxen. Att hon var mycket bra. Just då tänkte jag, hmm..det här låter intressant värt att prova och något jag måste prata med maken om. Efter som vi inte lyckades med vårt sista IVF med eget embryo så var det dags att lämna Livio Umeå, de kunde inte hjälpa oss mera pga att jag fyllt 43 år. Läkaren i Umeå rekommenderade oss att söka oss vidare till Finland för fortsatt ÄD behandling.
Men innan det steget skulle tas så ville vi ju trots allt försöka med de två embryona som fanns i frysen hos Akademiska, RPC. I maj tog jag kontakt med RPC, vi fick en tid i början av juni för läkarsamtal och ultraljud. Vi skulle hinna göra FET innan sommarstängningen. Vi fick träffa
Dr Gudmundsson på Akademiska och jag blev jag väldigt illa bemött pga att jag gått upp i vikt då jag varit sjuk i en utmattningsdepression. Detta har att sina spår, det förnekar jag icke, jag har tröstätit. Läkaren lyssnade inte alls på vad jag sa utan bara körde över mig totalt och undrade flera gånger om jag tappat gnistan för att gå ner i vikt. Samt att jag skulle inte få någon behandling fören efter sommaren, så att jag kunde försöka tappa några kilon.

Jag blev så jävla irriterad, ledsen, besviken och fick ångest när vi åkte därifrån, efter hans dåliga attityd och påhopp. Har aldrig blivit bemött så  som patient i vården innan. Å ja, jag vet att jag är fet MEN det finns en förklaring till det. Som jag dessutom berättade innan han körde igång med sitt.
Jag mår inte så jävla bra och det är inte bara att vara ofrivilligt barnlös, det får ens psykiska mående att skena o storma kan vi väl lugnt säga. Det är så mycket som händer i dessa IVF/ÄD resor, det kan ingen som inte gått igenom detta någonsin förstå. Tyvärr!

Hur som helst detta fick mig att känna att vi skiter i Akademiska och de där embryona. Jag vill aldrig mer träffa denna läkare! Maken tyckte att läkaren var väldigt hård mot mig och förstod min frustration, men han tyckte först ändå att vi skulle ge embryona en chans. Vi kunde ju begära en annan läkare.

Nu kände vi att nu är det läge att vi tar kontakt med Kliniken i Göteborg. Sagt och gjort, fick svar omgående på mitt mejl och de erbjöd ett första möte nästan omgående. Den 7 augusti, kl.15:15 fick vi tid. Så nervöst men också spännande, skulle Dr Sokolova kunna ge oss något svar.
Vi hyrde en privat stuga utanför Kungälv och så valde vi att ta tåget in till Göteborg. Det var typ då när värsta ovädret i hela Sverige var, kvavt, regn, blåst och väldigt kraftig åska som kom och gick.
Så det var ett regnigt och åskigt Göteborg som vi kom till efter lite tågförsening. Vi fick halv sprang till Kliniken efter gps:en för att ta oss till Kliniken som ligger på Västra Hamngatan. Vi kom fram precis klockan 15:15 (jag hade skickat mejl om att vi tyvärr satt fast i Ytterby då taget var försenat, så de visste om att vi kunde bli något sena). Tjejen i receptionen var vänlig och hon frågade om det gick bra att hitta till dem.
Jag minns så väl det första besöket, jag var sjöblöt av svett det verkligen rann av mig och jag kände mig så ofräsch. Men jag kunde inget göra mer än att torka svetten med typ 100 näsdukar och försöka andas. Jisses alltså vilken syn! Dr Sokolova hade under tiden hunnit tagit in en annan patient då hon trodde att vi skulle bli sena, så vi fick sitta och vänta i ca 20 minuter innan det blev vår tur. Det gjorde verkligen inget. Sokolova var mycket bra, hon frågade om hur vår resa sett ut fram till idag. Hon hade fått tagit del av våra journaler då vi hade hunnit skickat ned dem till henne innan besöket. Men hon ville ändå att vi själva skulle berätta om vår längtan och hur det sett ut och vilken hjälp vi fått. Hon skrev ner en punktlista på saker som hon tyckte att vi skulle ta ställning till för att kanske lyckas bli gravida. Hon var mycket vänlig och förstående, en sådan där person som man lätt får förtroende för.

På listan hon skrev till oss stod 1) Hysteroskopi (hur ser livmoderhålan ut finns det cystor, polyper, ärrvävnad, sammanväxtningar osv.), 2) Operation av typ polyp, cysta 3) Vul efter op för att kolla om det finns vätska i äggledare/äggstock om det gör det ny op för att bränna äggledare 4) ERA-test för att få fram ett implantations fönster när min livmoder är som bäst mottaglig för ett embryo eller få svar på om det ens är möjligt för min livmoder att bära ett barn 5) PGS (Preimplantatorisk genetisk screening) hos IVF-Riga. De här punkterna plus några medicinförslag fick vi med oss att fundera på.

Både jag och maken var rörande överens om att en hysteroskopi skulle vi göra, och den skulle vi göra hos Dr Sokolova. Den 22 augusti åkte vi åter till Kungälv och bodde då på ett sunkigt B&B på en Folkhögskola för fredag den 23/8 kl.13:10 hade vi tid hos Dr Sokolova i Göteborg. Den här gången tog vi ett tidigare tåg in för att inte hamna i samma situation igen med förseningar. Innan vi åkte hade jag tagit två cytotec som jag hade fått ordination om att föra högt upp i slidan, för att underlätta undersökningen. Livmordermunnen behöver vidgas så att kameran kan komma in.

Å vet ni, det regnade den gången också..men vi strosade runt och såg oss omkring på allt det fina från pampiga hus, hotellbyggnader, domkyrka, fontäner, blommor och spårvagnar. Otroligt fin stad må jag säga!

Nervös var jag också om det skulle göra ont att göra undersökningen och skulle det finns något där inne som behövdes op bort. Fick bedövning, det sved och spände för Sokolova sprayade med ett bedövningsspray före innan hon la själva bedövningen. Jag blödde mer än normalt också sa hon så hon undrade om jag var lätt blödande..inget som jag vet något om. Kanske är de mediciner som jag tar för blodtrycket eller så har jag tänk på såhär efteråt. Hur som helst väl inne med instrumentet (kameran) i livmodern så såg hon en riktigt stor Polyp som tog upp hela livmoderhålan. Hon sa att det var en av de större hon hade sett. Hon visade oss den, den var verkligen stor. Den satt så illa till att hon inte kunde komma förbi den och se bakom hur den såg ut, det var tätt. Förövrigt var slemhinnan fin. Sokolova försökte suga ut polypen men den ville inte släppa så då satte de på en större sug och försökte igen men Ajjj va ont det gjorde =( Så då slutade hon och sa att hon skulle remittera mig till Kvinnokliniken i Falun för operation.

Då fick jag lite smått panik..och tänkte neej inte op igen. Tog ju bort små polyper hösten 2015 där i Falun. Sokolova gick in på sitt kontor och sa att hon skulle skicka remissen på måndagen. Jag fick ta det lugnt efter undersökningen och sitta i väntrummet ca 20-30 min. Fick dricka ett glas saft för att få upp blodsockret, både sköterskan och doktor Sokolova var ut flera gånger och frågade hur jag mådde. Jag var lite öm i magen, men annars så kände jag inget alls fysiskt. Men ojj va tankarna drog igång, tänk om det var cancer jag fått av alla jävla hormoner?!
Jag frågade sköterskan om jag fick gå in till Dr Sokolova och prata med henne, måste få veta om hon trodde att det var cancer i polypen. Fick gå in och ställa mina frågor, det kändes skönt. Hon sa att cancer var det inte, det ser inte ut sådär. Det är mer likt keso,gryniga liksom. Hon ritade även upp och förklarade noggrant vad hon sett. Hon var inte alls stressad utan tog sig verkligen tid för just mig. Hon sa att jag inte skulle oroa mig, för det var onödigt. Hon skulle skicka remissen och efter op kunde vi boka ett uppföljningssamtal via telefonkontakt om vi ville. Eller höras av på något annat sätt.

Den 28 augusti hade remissen kommit in till Falun, det kunde jag se i min journal via 1177. Den blev bedömd i början av september och jag sattes upp på väntelista till Dagkirurgin för op om ca 1-3 månader. Jag försökte själv skynda på det hela genom att skicka ett meddelande om att min tid var knapp, då jag som sagt fyllt 43 år och fortfarande höll på med ÄD behandling. Fick till svar att de kunde inget göra mer än att sätta upp mig på återbudslistan för op med kortvarsel. Jag höll själv sten koll via in logg i 1177 för att se om någon tid bokats. En kväll såg jag att jag fått en tid i början av oktober, tyvärr var det datumet precis när jag skulle få min mens så jag hörde av mig till KK och frågade om det ändå gick att utföra op under blödningen, Men nej, fick då flytta op ett par dagar framåt, samt att operationskoordinatorn skulle ringa mig ca 1 vecka innan och checka av läget så att op kunde göras som planerat. Måndag den 7 oktober ringde hon, jag hade fortfarande inte fått någon blödning då och kände mig oroad ang detta. Hon sa att jag skulle ringa henne i slutet av veckan så skulle de kolla med doktorerna om det gick att utföra op trots riklig blödning. Min blödning var sen, men det kom pytte lite på onsdagen, så då kände jag jiippi nu kommer den igång. Men nä så var inte fallet, månaden före hade jag värsta synda floden och det höll på längre än vanligt. Men varför ville den inte komma nu då, allt för att det ska krångla. Jag ringde op koordinatorn och sa som de va, jag har en väldigt sparsam blödning, men tänk om den sätter fart under helgen och jag som har första tiden för op på måndag 14 oktober. Hur gör jag då? Hon sa bara kom in som planerat, de ska nog gå bra. Sedan frågade hon en kollega som var i bakgrunden. Hon mumlade också något om att det är bara att komma. Men jag kände mig ändå oroad, så hon sa att hon skulle kolla med doktorerna och om de sa nej så skulle hon ringa tillbaka till mig. Men som tur var fick jag aldrig något samtal.

Så blev det äntligen måndag 14:e oktober och det var dags för op, jag ville absolut inte bli sövd men hade fått info från Sokolova redan där i augusti att det var jag tvungen att vara, det skulle göra allt för ont att vara vaken under op. De skulle behöva hyvla bort polypen då den var så stor.
Grejen var att jag hade aldrig blivit sövd och jag tyckte att det verkade läskigt, tänk om jag skulle få en panikattack där på operationsbordet..fyy!
Jag sa det till alla både läkaren, operationsteamet och narkosläkaren att måste jag verkligen bli sövd, jag vill inte det. Jag är smärttålig. Men inte hjälpte det, vips så var jag inne i dimman. Men guud va fort det gick å bra gick det också, för jag vaknade till liv igen. Då har jag checkat av det på min oros lista typ ;-)
Inte mådde jag så dåligt efteråt heller, inget illamående eller spyor. Bara rejält lullig i huvudet, det var läskigt..som att jag inte var med. Trött. Å senare hemma på kvällen, lite huvudvärk.

När läkaren kom och pratade inför utskrivningssamtalet efter någon timme så blev jag mycket förvånad liksom även hon och hennes assisterande kollega blivit under op. Det fanns ingen jätte polyp, det fanns inget alls!! Mer än en slät fin slemhinna. Den var borta.
Hon frågade om jag hade haft någon kraftig blödning för typ en månad sedan och ja det hade ja ju haft. Så hon sa att jag mycket troligt hade blött ut polypen då, kan vara så att Dr Sokolova faktiskt drog lös polypen när hon försökte avlägsna den också sa hon. Skönt att kroppen fixat det själv då, men lite galet också!

Kikade in i min journal under em när jag kommit hem från sjukan och blev då fundersam över vad läkaren antecknat ang. op. Det står något om att hon orsakat en felgång med ett stift och att assisterande läkare fick ta över och åtgärdar problemet. Sedan händer samma sak igen med kameran...det här gav hon ingen info om till mig muntligt innan jag blev utskriven. Har därför hört av mig till KK och vill ha en förklaring av läkaren vad hon menar och om detta sätter käppar i hjulet för mig för fortsatt ÄD behandling. Varför skriver hon en sak och inte säger något om det?! Fegt gjort!

Fick i torsdags veta av en trevligt BM som ringde mig från KK i Falun om att läkaren var inte i tjänst förens 21 oktober och att jag därför inte fått något svar ännu. BM tyckte också att anteckningen var oklar med vad läkaren menade. Hon tyckte att jag absolut skulle ha ett svar på mina funderingar, det skulle hon också ha velat ha om hon varit mig. Det kändes skönt att höra tyckte jag.

Så det ska bli intressant att höra förklaringen om hon nu hör av sig. Annars hör jag av mig igen, var så säker!

Kraam B