Sista behandlingen

Igår var jag till Falun och fick min 17:e akupunkturbehandling. Beslutade mig för att det fick bli min sista, nu tar jag en paus och hoppas på det bästa framöver.
Små tecken på förändring har jag allt fått sedan jag gjorde första behandlingen i våras, så som att fötter och händer är inte kalla längre. Tidigare frös jag nästan jämt om fossingarna, de var som isbitar och min mage är i mycket bättre form =)
Varje morgon börjar jag dagen med att dricka ingefärste och det tycks bli starkare och starkare för varje dag också haha. Jag river färsk ingefära och kokar med vatten, nu tycker jag det är helt okej att dricka. Det sätter fart på matsmältningen och förbränningen, är bra för immunförsvaret och mycket mer. Maken dricker också en kopp, han tycker det är gott.

Annars då, jo det går upp och ner. Ena dagen känner jag mig stark och vill inget annat än att ut och jobba, träffa människor. Andra dagen är jag helt slut, jättetrött och kan sova hur mycket som helst och orken är helt bortblåst. Om jag gör något kul, spännande, må bra sak ena dagen så dagen efter är jag helt slut..att det liksom blir för många intryck att min kropp å hjärna blir för trött av det. Konstigt!
Men har läst att det är en vanlig reaktion vid långvarig stress =(

Har inte märkt någon större skillnad av att jag fick järninfusionen, så min trötthet är nog psykisk.
Ska ta nya blodprover nästa vecka, för att se att allt står rätt till med mina järnvärden.
Jag ska också träffa samtalsterapeuten på VC och så har jag bokat en tid hos BM för cellprovstagning som inte blivit av tidigare då jag varit under äggdonationbehandling, arbetat eller haft min blödning. Men nu är det tame tusan dags ;-)

Å vikten då, kanske ni tänker..tjaa den ska vi inte orda så mycket om i denna stund. Vågen står still, har slarvats här..jag spottar i näven och tar nya tag. Varje dag är en utmaning när man är sockerberoende..men det ska gå på något jävla vis..någon gång!!

Vissa dagar ser jag fram emot att börja med nästa äggdonationsbehandling, men jag är också väldigt, väldigt rädd för att vi inte ska lyckas och att alla embryona som vi har i frysen ska behöva tinas upp. Alltså att alla dör så vi inte får mer än kanske en chans till..vi har 6 st fina embryon. Det vore verkligen katastrof om alla dör..då dör nog jag också =.(

Kram från B

Järn Infusion

I morse var jag till VC och fick en liten påse järn infusion (dropp), fick ingen läskig reaktion tack o lov! En del människor kan ibland få det när de får dropp.  Därför ska man minst övervakas i 30 minuter efter att man fått sitt dropp. Så jag satt i väntrummet och kollade i en föräldrar tidning, mycket fint där i att dekorera barn rum med, samt fina kläder, leksaker osv.

När jag kom hem från VC va jag så hungrig så jag frågade om maken kunde åka till det lilla bageriet/caféet som vi har här i stan och köpa en fylld baguett. Efter jag ätit var de meningen att jag skulle gå ut och gå..men så blev det inte riktigt då. Jag somnade på soffan och vaknade efter ca 3 timmar, opps!! Jaja antar att jag behövde det idag.

Då vi varit borta en vecka på Gotland och kom hem i måndagsnatt så har vi en del tvätt att ta hand om nu. Det var en underbar vecka, vi hade kanon väder. Jag badade flera gånger i havet, visst det var inte jättevarmt men mitt motto är.."Är jag vid havet så ska jag bada" hihi =)
Å inte var jag ensam om att göra det heller, flera som vågade sig i fast det var blåsigt å vågigt vissa dagar.

Vi hyrde en stuga som låg i Brissund ca 1 mil norr om Visby. Stugan låg endast 50 meter från havet, kanon läge helt enkelt. Jag älskar havet och stranden, det är en lisa för själen, så ro givande. Någon gång drömmer jag om att få bo vid havet eller i dess närhet..kanske på Gotland vem vet. Det här var 8:e gången jag & maken var dit. Det var jag, maken och min syster som tillbringade en skön vecka där i år.

Imorgon ska jag till mitt jobb och träffa chefen och lämna ifrån mig mina nycklar..det känns pirrigt och samtidigt helt fel att inte komma tillbaka. Mitt vikariat går ut sista september och jag är sjukskriven till dess..jag känner mig värdiglös å som en svikare emot dem. Men jag måste tänka på mig själv, jag har minst 25 år kvar att jobba och för att orkad det så måste jag jobba med mig själv å min stress, sorgen som jag gått/går igenom i och med IVF/Äggdonationen. Jag är värd det oavsett om det kommer att bli problem med att få jobb och så här framöver. Har inget val just nu! =(

Imorgon är det åter dags för kinesiskakupunktur i Falun, det blir nog min 17:e behandling. Tror att jag kommer gå en gång till sedan får det vara bra. Så får vi se om de bli något bra resultat efter detta.
Jag fortsätter med ingefärste, och så har jag fått lite andra recept på bra mat som jag ska äta.
Så nyss kokade jag en gröt på vitt ris, dadlar, gojibär, mandlar, valnötter, vatten, svarta bönor och så sötade jag det med honung. Det sägs vara bra för minnet och koncentrationen, nattsvettningar m.m. Man ska äta den som den är, inte med mjölk. Kan intas som frukost, mellanmål eller tilltugg till vanlig mat.
Attans elände nu slog det mig att jag glömde ha i svarta bönor denna gången..hmm..äsch jag äter det ändå, gör väl kanske någon nytta. Mitt minne är som en guldfisk just nu, ett varv i glasskålen och jag har glömt det..läskigt!

Hoppas ni har det bra!

Kram & Go´natt!!

B

Fortsatt sjukskriven

I onsdags ringde jag Reproduktionscentrum i Uppsala och rådfrågade ang. uppstart av nytt försök. Visste väl svaret redan innan, men ville ha det bekräftat av någon som är professionell. Sjuksköterskan jag pratade med tyckte att jag skulle vänta och inte stressa in i något när jag inte mår bra. Hon rådde mig att ta de lugnt och inte alls tänka på ett nytt försök just nu utan ladda mina batterier och landa i situationen och stärka mitt mående. Hon sa vidare ni har 6 fina embryon i frysen, de åldras inte så de är lugnt, tänk inte på det. Hör av dig i september-oktober, ge dig själv några månader till och försök att gå ner mer i vikt det vore toppen. Så då får det bli så.

Träffade läkaren på VC idag och fick fortsatt sjukskrivning till slutet av september. Det känns ok, nu ska jag bara fokusera på mig och mitt mående och inte tänka så mycket på framtiden utan mer var här och nu. Ska också börja i terapi, tror det kommer göra mig gott.

Nu ska jag åka och fira min storasyster som fyller 50 år, kan inte riktigt fatta att det är sant..men så är det!

Kram och Tack för era vänliga kommentarer det värmer mitt hjärta!

Sjukskriven

Från och med i onsdags är jag helt sjukskriven, det gick inte att jobba heltid..helt slut/utmattad och en massa ångest/oro och en massa jävla tankar som snurrar från att jag vaknar tills jag somnar..faan jag vill inte må så här!! =.(

Har fått en tid hos en samtalsterapeut på VC så jag hoppas att allt ska bli bra mycket bättre. Förbannade jävla ofrivilliga barnlöshetsträsk som utlöst detta mående..stress, stress och åter stress. Kampen att hitta en egen donator, tiden som går, 40 årsgräns, ekonomi, missfall gånger flera, polyp, operation, pressen över att det aldrig lyckas, hormoner som svallar, biverkningar, samtal med vården gånger flera, väntan, viktminskning och fan och hans moster allt i en enda röra och i en väldans fart för att den där tiden bara springer ifrån en..inte alls så konstigt att man går in i väggen tillslut.

I torsdags var jag iväg och styrketräna, det kändes riktigt bra fast jag inte gjort det på väldigt länge. Jag ska försöka att hålla i det så länge jag är sjukskriven och har tid det är bra för kroppen och knoppen, det får igång må-bra-hormonet och dessutom behöver jag det för att lyckas gå ner mer i vikt.

Nu är det nattinatti för länge sedan egentligen!

Så Kram från B

1:a augusti & Bröllopsdag

Idag firar jag och maken femårig bröllopsdag. 1/8 2011 kl.15:00 gifte vi oss i Visborg på Gotland. Två vittnen, en vigselförrättare, jag och maken. Det var en solig och varm dag, helt perfekt med andra ord. Bara min syster visste om det i förväg, resten av familjerna var ovetandes, makens bror blev sur över vårt beslut om att gifta oss i "smyg". Han älskar att ställa till med otrevliga bus när någon gifter sig eller fyller jämnt. Tack och lov så slapp vi det. Jag kan känna pirret i magen än idag av både nervositet och glädje, Kärlek kallas det visst. Jag hade en vit linnetunika, vita capribyxor, vita sandaletter och en bukett med rosa rosor och murgröna som hängde ner, maken hade svart kostym och vitskjorta med slips..idag ångrar jag färgvalet på slipsen..den var ljusblå..hur fasiken tänkte vi där..slipsen skulle ju ha varit ljusrosa så att den mattschat buketten..suck!!
Jaja gifta blev vi och är det än och måååånga långa år till hoppas jag =)
Nu för tiden är det populärt att förnya sina kärlekslöften efter några år som gifta..så vi får satsa på det och försöka tänka på färgerna på kläderna så att vi mattschar varandra den dagen ;-)

För övrigt så jobbar jag fortfarande halvtid, känner ingen större skillnad i mitt mående. Är helt slut i kropp och knopp när jag kommer hem från jobbet, vissa dagar är värre än andra. Då är jag så trött att jag slocknar bara jag sätter mig ner här hemma oavsett om det är vid köksbordet eller i soffan i vardagsrummet.

I helgen så åkte jag och maken på en mini semester, vi åkte sen eftermiddag på fredagen till Västerås och tog in på Scandic. Å på Lördagen åkte vi vidare ner i landet till Linköping, där vi besökte Gamla Linköping. Där var det otroligt vackert, gamla hus och byggnader som det flyttat från stadskärnan i Linköping och samla på ett och samma ställe. De fanns lekplatser för barnen, caféer, handelsbodar, ett gammalt apotek, bank, post och blomsteraffär. Det fanns olika utklädda figurer som rörde sig i området, från fattiga upp till fina damer och herrar. De fanns också häst och vagn som man fick åka med samt ett litet tåg som åkte runt. Det var verkligen jätte mysigt där! Kan varmt rekommendera ett besök där oavsett ålder samt med eller utan barn. Sedan gjorde vi ett besök hos Cloetta, som har en gammeldags butik i Gamla Linköping samt en outlet butik i Ljungsbro.
Å på vägen hem åkte vi förbi Taxingeslott, slottet där man spelar in "Hela Sverige Bakar". Där var mysigt, härlig miljö, grönt och frodigt precis vid vattnet.
Med andra ord har vi haft en skön och trevlig minisemester och passade på att fira vår bröllopsdag samtidigt.

När jag är ute sådär och gör roliga saker så släpper stressen och alla tankar stundvis och det är så himla skönt. Skönt att vila hjärnan och bara vara här och nu. Men ack så trött jag blir. Alla intryck gör mig så utmattad. Har hört mig för om att få börja gå i KBT, eller träffa någon att få prata med. Men det är tyvärr lång kö inom vården. Å privat har jag inte råd att gå nu, då jag går på kinesisk akupunktur.


Kram från B

Akut tid

Sedan i torsdags har jag haft en fruktansvärd halsbränna, det liksom brinner inuti mitt bröst och mage kan inte förklara det på ett annat sätt än så =(
Inget av de preparat jag tar för magen hjälper..så fruktansvärt jobbigt. Så i morse ringde jag till Vårdcentralen och bokade en akut läkartid, och som tur var fick jag komma kl.10:45.
Dessvärre var det en mycket ung AT läkare som sommarjobbade och som jag inte alls kände att jag fick en bra dialog med och inget förtroende för..men hur som helst så är jag nu sjukskriven på 50 % i fyra veckor pga. stress =(
Fick också insomnings tablett och en annan medicin för magen men som jag haft tidigare och tyckt varit bra. Så hoppas på det bästa nu.

Har pratat med min chef och hon tog det bra, så det var en stor lättnad bara det. Jag kommer fortsätta att jobba måndag till fredag 8:00 - 12:00, det känns som en bra lösning och tid för återhämtning. Jag ska verkligen försöka att vila (inte sova dock) och göra saker som jag mår bra av så som träna, pyssla, träffa syrran, njuta av sommaren å så.

I lördags var jag till Furuviks parken med syrran, vi var på Lasse Winnerbäck. Han är ju bara så himla bra enligt mitt tycke och smak =) Det sattes publikrekord också, 13 777 besökare på konserten, trångt var det kan jag lova..fick lite panikångest..men jag kunde också njuta av Lasses uppträdande.
Dessvärre hade jag ju halsbränna men lagom tills uppträdandet började gick det över..strax före åt jag och syrran Thai mat som vi beställde i Valbo. Det var rätt starkt kryddat men det gjorde tydligen susen för min mage =)

Vågen har börjar röra på sig igen, efter att stått stilla ett tag..sedan om det beror på mina nya matvanor eller om det har och göra med att jag mår dåligt det vet jag inte..känns bra i varje fall -5 kg nu. Bättre än inget =)

Kram B

När livet känns piss..

Ja då fungerar inget alls. Tror att jag lider av utmattningssyndrom, för mycket inre stress, stress för allt eller inget. Jag mår faktiskt skit! Har gjort det ganska länge men bara kört på ändå. Trott att det ska bli bättre. Men nu har jag beställt tid hos läkare.
Har läst mycket om just utmattningssyndrom och oerhört mycket av symtomen stämmer in på mitt mående. Det är inte bara jag som lider av denna situation som jag hamnat i, mitt och makens liv tillsammans tar också tyvärr stryk. Vi bråkar inte och så, men jag orkar inte ta mig för med vardagliga saker utan allt för mycket blir min makes uppgifter efter jobbet. Vilket gör att vi blir lättirriterade på varandra. Jag skjuter upp mycket här hemma som egentligen ska göras i veckorna. Så som att städa, diska, handla och laga mat allt känns så tungt och har gjort väldigt länge tyvärr. Jag skiter i nästan allt och så skapas ännu mera stress och måsten på grund av det. Jag är aldrig utvilad när jag vaknar, ständigt trött och har svårt att somna, stressad över att viktnedgången går sakta, stressad över att tiden går med tanke på barnlösheten, oro/ångest, tankar som snurrar, problem med magen, stressad över att inte hinna motionera för att kunna öka på vikt nedgången, stressad över jobbet, svårt att koncentrera mig när jag läser, ser på film/tv. Vill bara vara samtidigt som att jag vet att det skulle inte vara en bra lösning för mig just nu. Självkänslan är usel..usch och fyy för allt just nu!!! Förbannade jävla skit så känns det =(

Jag hoppas att jag får en läkartid inom rimlig tid, fick svar på mina vårdkontakter att det blir i varje fall nu under juli månad. Skönt!

Jag tror jag vet vad som utlöst detta mående..det tror jag att ni som följt/följer mig här också kan räkna ut. IVF, äggdonation, upprepade missfall, övervikt och hela karusellen som snurrar runt detta. Ett liv med denna problematik är tyvärr fyllt av stress och ångest periodvis, vissa kan hantera det rätt skapligt men ibland kommer allt upp till ytan och ikapp en vad man går eller gått igenom under alla dessa år. Har man sedan som jag har extra sårbarhet ja då brister det nog förr eller senare.
Men jag ger inte upp hoppet, men jag måste få hjälp på vägen för att inte gå helt under som människa just nu.

Är det någon av er som kikar in här som också hamnat i denna onda cirkel med stress och ångest som tar över ert liv mer och mer? Å vilken hjälp fick ni?


Kram från B