Att Våga Söka Hjälp

Efter att jag och min make försökt i 3-4 år att få barn utan resultat, vågde jag tillslut gå med på att söka hjälp för att utreda vad som ev kunde vara fel.

Vi började med att ta kontakt med kvinnokliniken i vårat landsting, vi fick en tid ganska omgående till dem.

I maj 2011 var vi på vårt första besök, där fick vi träffa kurator, läkare och barnmorska. Vid det första besöket talades vi vid och läkaren gjorde en gynundersökning och så fick jag lämna blodprov.
Maken fick lämna spermaprov, som skulle undersökas av labb.personal. Han fick sedan svar via brev att allt var fullt normalt.

Vid det andra besöktet hos kvinnokliniken fick jag genomgå en äggledarsköljning för att ta reda på om det var ev något fel med mina äggledare. Själva undersökningen gjorde inte ont, men visst kändes det obehagligt. Det blev ett hårt tryck när de spolade med vätskan. Läkaren nämnde att de som brukar har mycket mensvärk känner ofta mer obehag/smärta av den här undersökningen. Själv är jag lyckligt lottad, har nästan aldrig mensvärk, peppar, peppar!!
Vid det här besöket fick jag även ett recept på äggstimulerande medicin, Pergotime. Tabletter som jag skulle ta under tre månader för att öka äggblåsorna som i sin tur skulle öka chanserna att jag skulle bli gravid.

Undertiden som jag åt dessa hormonpiller fick jag besöka kvinnokliniken två gånger för att göra gynundersökning, där de kollade hur tabletterna verkade, att äggblåsorna såg bra ut.

I slutet av augusti 2011 hörde vi av oss igen till kvinnokliniken då vi ännu inte blivigt gravida. Vår läkare sa nämligen att vi skulle höra av oss i slutet av sommaren om inget hänt, då skulle vi remiteras vidare till IVF-kliniken i vårt län.
Kvinnokliniken hittade inget fel på varken mej eller min make, så det var ju jätteskönt att höra.

Vårat landsting bekostar 3 IVF behandlingar och skulle vi inte bli gravida under de 3behandlingarna så får vi själv kosta på fortsatta behandlingar hos IVF.

Många tankar snurrade innan vi visste om något var fel på oss, men vilken lättnad det var när vi fick höra att allt var normalt.

Kram B