Tredje blödningsdagen

Tog den andra dosen av hormonsprutan ikväll och allt gick precis lika bra som igår torsdag.

Det enda som jag märkt är att jag blivigt blå på magen där jag tog själva injektionen, men det är tydligen en mycket vanlig biverkning. Inget som oroar mig.
Alla mediciner har ju biverkningar och det är lika med dessa. Huvudvärk var också något som kunde uppkomma. Har inte märkt något än, hoppas att jag slipper.


Kram B

Jaaaa jag blöder, jiippii

I onsdags 15/2 kom så den efterlängtade mensen..det var väl första gången jag ropade hurra för att mensen kommit.
Nu var det dags att kontakta IVF och berätta att mensen kommit igång som den ska och att jag nu är redo att påbörja behandlingen.

Torsdagen den 16/2 2012 påbörjade så jag och maken vår resa.

Tog första sprutan på kvällen som det var planerat och vet ni vad, jag fixade det helt själv utan makens hjälp. Super glad för detta!!!
Å de gjorde inte det minsta ont och sprutan eller pennan halkade så himla lätt in i huden. Vilken lycka!!!

Äntligen är behandlingen igång, nu hoppas vi att allt går enligt planerna..att vi blir gravida inom kort.

Kram B

Mensen uteblev

Blev inte som planerat, mensen kom inte igång i mitten av januari och jag var inte gravid..Va Tusan Va Det Nu För Fel Då???
Antagligen blev det för mycket press för mig inför att påbörja sprutandet samt att min andra blödningsdag inte fick infalla på en tisdag.

I och med detta blev jag tvungen att göra ytterligare en gynundersökning hos IVF för att kolla att allt stod rätt till. Å det gjorde det..bara blivigt nåt litet knas.
Så fick vackert ge mig till tåls och invänta nästa blödning.

Kram B

Efter 3 månader

Blev vi kallade till IVF-kliniken för ett första besök, under det besöket gjordes en gynundersökning samt att vi satt ner med läkare och sjuksyster och pratade.

Sjuksystern tog upp hur jag skulle ta mina hormon mediciner, denna gången var det inga tabletter som skulle in tas utan jag skulle injecera, alltså ta egna sprutor. Ojj, var jag blev nervös, hur skulle jag kunna ta och ge mig själv sprutor i magen. Ja sa direkt till min make att de här får du ge mig, kommer inte fixa detta.

Jag blev ordinerad att börja ta sprutorna på min andra blödningsdag. Men eftersom det här var i mitten av november 2011, och min nästa kommande mens skulle komma i början av december så beslutade vi att vänta tills efter nyår för att påbörja vår behandling, då IVF.kliniken hade jul & nyårs stängt.

Måste tillägga också att det gick väldigt fort för oss att komma till IVF-kliniken, hade hört av andra att de vår lång väntan, ibland ett år innan man kom till dem.
Så vilken tur vi måste ha haft som bara fick vänta 3 månader.


Kram B

Att Våga Söka Hjälp

Efter att jag och min make försökt i 3-4 år att få barn utan resultat, vågde jag tillslut gå med på att söka hjälp för att utreda vad som ev kunde vara fel.

Vi började med att ta kontakt med kvinnokliniken i vårat landsting, vi fick en tid ganska omgående till dem.

I maj 2011 var vi på vårt första besök, där fick vi träffa kurator, läkare och barnmorska. Vid det första besöket talades vi vid och läkaren gjorde en gynundersökning och så fick jag lämna blodprov.
Maken fick lämna spermaprov, som skulle undersökas av labb.personal. Han fick sedan svar via brev att allt var fullt normalt.

Vid det andra besöktet hos kvinnokliniken fick jag genomgå en äggledarsköljning för att ta reda på om det var ev något fel med mina äggledare. Själva undersökningen gjorde inte ont, men visst kändes det obehagligt. Det blev ett hårt tryck när de spolade med vätskan. Läkaren nämnde att de som brukar har mycket mensvärk känner ofta mer obehag/smärta av den här undersökningen. Själv är jag lyckligt lottad, har nästan aldrig mensvärk, peppar, peppar!!
Vid det här besöket fick jag även ett recept på äggstimulerande medicin, Pergotime. Tabletter som jag skulle ta under tre månader för att öka äggblåsorna som i sin tur skulle öka chanserna att jag skulle bli gravid.

Undertiden som jag åt dessa hormonpiller fick jag besöka kvinnokliniken två gånger för att göra gynundersökning, där de kollade hur tabletterna verkade, att äggblåsorna såg bra ut.

I slutet av augusti 2011 hörde vi av oss igen till kvinnokliniken då vi ännu inte blivigt gravida. Vår läkare sa nämligen att vi skulle höra av oss i slutet av sommaren om inget hänt, då skulle vi remiteras vidare till IVF-kliniken i vårt län.
Kvinnokliniken hittade inget fel på varken mej eller min make, så det var ju jätteskönt att höra.

Vårat landsting bekostar 3 IVF behandlingar och skulle vi inte bli gravida under de 3behandlingarna så får vi själv kosta på fortsatta behandlingar hos IVF.

Många tankar snurrade innan vi visste om något var fel på oss, men vilken lättnad det var när vi fick höra att allt var normalt.

Kram B