Igår rd 11 hade jag molvärk samt att det drog i magen och högg, och extra tryck på blåsan.
Det kändes ännu mera när jag la mig ner, speciellt när jag skulle sova. Sov oroligt under natten, när jag vaknade så kände jag att det drog och högg. Likaså nu idag rd 12..kanske något bra eller så är det blödningen som är på gång. Har dock peppar, peppar inte sett några tecken på blödning ännu, men det är runt ruvardag 12-13 som jag tidigare fått sådana tecken..hoppas naturligtvis att det håller sig borta. Klarar mig utan det, känner oro så det räcker å blir över ändå.
För övrig är jag väldigt trött, ytterst lite känningar i brösten, illamåendet är i princip helt borta..anas lite lätt stundvis. Jag tror inte riktigt på det här, förens jag fått motsatsen bevisad..jag kände så mycket förra gången..visst det behöver inte kännas lika varje gång..men känns som att lotteriet fortsätter, bättre lycka nästa gång.
Det som mal mest i skallen just nu är att mycket av att vi inte lyckas nog beror på min övervikt, har ju hört och läst så himla mycket om det. Det är som om det inte går in i hjärnan, läkarna har ju sagt det till mig att viktnedgång skulle vara på sin plats, men det går liksom inte hela vägen in...jag är så arg och besviken på mig själv å jag grämer mig över vad jag gjort med min kropp. Å hur ska jag hinna gå ner i vikt innan nästa försök...även om vi nu har fina embryon i frysen så går ju tiden och min kropp fortsätter att åldras vilket gör att det bara blir sämre och sämre förutsättningar att lyckas. Fyller ju som sagt 40 år om bara ett par dagar..hemska tanke!
Men jag försöker intala mig om att nu är det bara att kriga på och göra det bästa av situationen om vi nu får ett minus på stickan. Kanske göra ett nytt försök så snart vi kan eller så ta våren och sommaren på mig och motionera av bara faan.
Jag tror också att det kommer bli bättre nu när jag börjar jobba och får in vardagliga rutiner, det har varit dåligt med det då jag bara varit hemma. Så det ska bli skönt!
Börjar jobba 1/4 å nej det är inget aprilskämt ;-) Sjukt nervös, hoppas det blir bra! Det är ett vikariat på en Vårdcentral, mitt första jobb som sjuksyrra, spännande!
Nu ska jag fixa till mig, ska till frissan om ett tag. Måste ju få barret fixat innan jag börjar jobba haha
Kram B
Jag vet hur det känns att tvivla, läsa av kroppen och sen jämföra med alla andra. Alla graviditeter är olika och symtomen varierar. Så länge du inte blöder är det positivt. Gällande vikten spelar det inte så stor roll, jag har bmi 32 nu och blev ändå gravid. Vad har du för bmi? Ge inte upp, tror att du får en fin 40 års dag med ett plus! Kram Genus Longing
SvaraRaderaÅ Tack gulligs Genus Longing!! =)
RaderaMitt bmi just nu är 33, usch å fyy!! =(
Men det kan alltid bli bättre =)
Kraam
Inte så högt bmi då, har mött gravida på jobbet med bmi 48! Kram på dig gumman! Genus Longing
RaderaHej! Har följt din blogg ett tag! Va stark du är som orkar fortsätta!! Jag är lite nyfiken på äggdonation en..va de er läkare i Falun som remitterade er? Eller hue funkar de? Jag har gjort två försök på rmc linköping och har hittills bara fått ut mellan 2 - 3 ägg med dålig kvalitet. Läkaren har inte sagt nått om äggdonation men allt känns helt hopplöst här med mina egna ägg ):
SvaraRaderaHej! Ja det var vår läkare på IVF som tyckte att vi skulle försöka med äggdonation. Så hon skrev ett brev till vår landstingsläkare som i sin tur remitterade oss till RPC, Akademiska.
RaderaOm jag var er så skulle jag höra mig får med IVF läkaren ang. äggdonation..tycker det verkar vara likadant överalt inom vården att man själv måste ligga på för att komma vidare med sina problem..drygt!!
Lycka till!!
Kram B