Sex nollade

Som jag skrev här om dagen så ringde jag idag till RPC på Akademiska för att höra hur det gick med de 6 andra äggen som skulle odlas vidare tills i lördags och sedan frysas. Tyvärr var det ingen av dem som orkade med att dela sig som de skulle, de var nollade =(
Kändes lite snopet..men är som sagt väldigt nöjd att vi i varje fall ha 6 fina embryon i frysen =)

Sedan tog jag upp en djup fråga med BM som jag pratade med. Jag kom att tänka på det när vi åkte hem i torsdag ifrån Uppsala, tänk om min make skulle vara med om en trafikolycka (han pendlar  till och från jobbet, sammanlagt 8 mil) och det skulle sluta så olyckligt att han skulle avlida. Hur blir det då med de befruktade äggen i frysen? Får jag då använda dem?
Svar: Nej, RPC tror inte att man får göra så. Både mannen och kvinnan måste vara i livet för att "göra" barn. Dessutom ska mannen godkänna att embryona får sättas in i mig som kvinna. Men BM tyckte att jag skulle kontakta Socialstyrelsen och få ett klart besked, svart på vitt.
Jag frågade om det inte fanns något papper som min make kunde få fylla i och skriva under på att jag som hans fru får använda de befruktade embryona i frysen om något skulle hända han. Men det trodde inte BM.
Det känns faktiskt lite konstigt, varför får man inte det liksom om mannen givit sin tillåtelse skriftligen?! Känner att jag måste kolla upp det här. Det händer ju trafik olyckor dagligen i vårt samhälle..jag vet att jag dragit detta till den yttersta spetsen men frågan är ju faktiskt jätteviktig..i varje fall för mig. Har ni andra tänkt på detta?

Igår kände jag att det drog lite mer än på ruvardag 2 i nedre delen av magen och ilade i ena ljumsken. Känns när jag ligger ner, då drar det lite. Börjar känna det där med dofter igen som får mig att må illa och så känner jag mig tröttare på kvällarna, vilket jag inte brukar göra i vanliga fall.
Men fyy för Lutinus, det rinner verkligen ut ur mig, räcker inte med trosskydd här inte!! Jag undrar om de verkligen hinner göra någon nytta..men hoppas förstås.

Den här gången har jag verkligen en helt annan strategi, jag rör mig mycket mer än vad jag gjort någon gång tidigare efter en isättning. Mådde inte bra i höstas, då låg jag mest hemma och oroade mig för allt eller inget och kände efter till max.

Ibland kan jag faktiskt glömma av att jag är ruvare och ibland sköljer det över mig massor att "hallå du är ju ruvare nu" och i natt har jag drömt en massa livliga och tokiga drömmar. Som att jag och min syster åkte snowboard fast utan brädor..det kallades luft snowboard haha..skit skumt. Jag har aldrig åkt varken slalom eller snowboard men det gick riktigt bra för utom att stanna det var typ livsfarligt. Gud så konstigt man kan drömma ;-)

Brrr..känner mig frusen på eftermiddagarna och kvällen och under natten kommer vallningarna, känns igen sedan tidigare ruvningar. Det är antagligen alla hormoner som spökar.

Nu ska jag gå och ge min make en stooor kram, han kom precis hem ifrån sitt jobb. På tal om jobb så har jag blivit erbjuden ett vikariat på en Vårdcentral som jag tror att jag ska ta. Det är förvisso bara ett semester vikariat men bättre än inget, ska lämna besked imorgon =)
Så pirrigt och nervöst att komma igång och börja jobba och som sjuksköterska nu mer. Men alla har varit nybörjare någon gång.

Kraam från B