Mer pengar till vård för ofrivillig barnlöshet

Usch och fyy va jag är trött på det här nu!! Vill bara veta nu hur det är ställt..tyar inte mycket mera. Ångest laddat att gå på toaletten, tror jag ska sluta titta på toapapperet för jag vet ju redan svaret känns det som.. Igår kväll kom det ut väldigt mycket brunt och klumpar när jag torkade mig..och nu ikväll är det lite rött på papperet..men för faan kan de inte bestämma sig om blödningen ska dra igång så det blir slut på detta elände!!

Visst jag vill vara gravid, det vet ni som läser min blogg..men nu är det olidligt här!! Hoppas verkligen vi får ett svar på torsdag oavsett om det är positivt eller negativt..bara vi får ett svar. Dessvärre tror jag mer och mer på att det är kört, tycker kroppen känns så..men det kan ju också gå upp och ner, liksom allt annat. Men mina bröst ömmar inte lika mycket som före den där stört blödningen som var förra tisdagen, idag har de inte ömmat alls å det gör mig skraj!! Å illamåendet är näst intill helt borta. Men kissnödig är jag hela tiden, trodde tidigare idag att jag fått en UVI. Tryckte jättemycket på blåsan och när jag skulle kissa gick det inte..men det har tack å lov försvunnit efter att jag drack en del citronvatten.  Jag har molvärk och så känns det som att det drar till och från runt naveln och rakt ner mot underlivet, det kommer och går, mest sent på kvällen/natten när jag lägger mig.

Hörde precis på nyheterna att det ska satsa mera pengar på oss som är ofrivilligt barnlösa i hela Europa, det ska startas en massa projekt och forskning i Sverige & Danmark för att förbättra behandlingarna för att de har kommit fram att det födds inte tillräckligt med nya människor. Jiippiii va bra tycker jag!!!
Äntligen har de fått upp ögonen lite mera för oss alla som kämpar..dessvärre hinner väl kanske inte jag/vi få något ut av detta för det lär väl ta något år innan det sker någon förändring..men helt galet bra för er yngre som kämpar. Mer pengar till vården för barnlösheten, de jämförde det hela med våra folksjukdomar som diabetes, cancer och så. Det har jag tyckt länge..de som får cancer (hemsk sjukdom det säger jag inget om) de behöver inte i Sverige betala sina behandlingar, de får hur många behandlingar som helst betalt av landstinget..men vi med ofrivillig barnlöshet som också är en sjukdom, vi rår ju liksom inte heller för att vi blivit drabbade. Vi får 2-3 behandlingar betalda av våra landsting sedan ska vi betala själva. En IVF går på ca 25-30 tusen och en äggdonation på 50-55 tusen i Sverige. Det är faktiskt väldigt dyrt, speciellt om man behöver/vill göra några stycken. Visst cancer kan Du dö av..men jag tycker inte det är någon skillnad för Du kan dö av sorg för att Du förblir barnlös. Det kan även leda till annan vård som Du kanske kommer behöva så som psykiatrisk, vilket kostar mycket pengar för samhället..kanske lika mycket som att kosta på ett ofrivilligt par behandlingar i samma utsträckning som en cancer patient får. Det här är min åsikt, kanske låter jävligt hårt. Men livet är så orättvist, så är det bara! Å ingen av er behöver dela dessa åsikter, tyck vad ni vill för vi lever i ett åsiktsfritt land!

Nu ska jag försöka sova..brukar gå lite si och så med det också nu när tankarna snurrar. Min kropp är nog snart helt sönder stressad =(

Kram B

Ner & upp, ner & upp...

Så känns mitt mående. Men igår kväll fylldes min kroppen med en helt otroligt bra känsla, värsta glädjeruset..så himla skönt!!! Tänk att det sitter kvar lite idag också..men kan ändras på mindre än en minut..verkligen upp och ner. Just nu rider jag på den sköna känslan som infinner sig för tillfället.

Den bruna historien fortsätter, är som en låååång följetång..
Hoppas så att doktorn ska se något litet levande liv på torsdag i min livmoder.
Försöker tänka positivt tills vi vet..å varför skulle jag känna allt det jag känner om det inte är något..bröst som ömmar till å från, drar lite i magen, hjärtklappaning, yr, andfådd, skakig, kissnödig, reagerar starkt på dofter, svängande humör, trött o.s.v
Det borde ju finnas en anledning..tycker jag. Bara å vänta och höra vad doktorn säger på torsdag som sagt.

Tack för era tummar!!! Betyder så mycket ❤️

Kram fr B

Hormoner som svallar

Idag vill jag bara gråta och skrika, är deppigt som faan. Å lättirriterad..maken ligger pyrt till.
Som tur var åkte han iväg en stund nu, så nu är jag själv hemma..vilket också känns dubbelt..tomt men skönt på samma gång..jag skyller på hormonerna, måste ju skylla på något.

Å den bruna historien fortsätter..va kommer allt gammalt blod ifrån?! Det måste ju vara något som står och sipprar längre in..märkligt..jävligt drygt också! För hoppningsvis får vi svar på allt på torsdag.

Lite så har vi det här idag, väldigt mycket neråt =,(


Hoppas ni får en Trevlig Helg & 1:a Advent!

Kram från en deppig B

3:e December

Nytt grav.test är taget och det visade Gravid 2-3..kanske finns det lite hopp om livet än.
Pratade nyss med reproduktionscentrum i Uppsala och jag ska fortsätta med medicinerna och så frågade jag om det fanns någon tid för ett tidigare ultraljud. Nu fick vi tid den 3:e december, det känns väldigt skönt, BM sa att risken finns dock att ni måste komma tillbaka i fall att det är för tidigt..men det gör oss inget. Känns bara bra å bli kontrollerad flera gånger.

Just nu vet jag inte vad jag ska tycka eller känna. Hoppas naturligtvis att de ska se bra ut på ultraljudet och att symtomerna håller i sig nu, nu vill jag inte att de ska avta som jag ville igår.
Ska inte ta något mera test före vi ska till Uppsala.

Jag blöder fortfarande lite, men det är väldigt mörkt brunrött, BM sa att det låter som det är en gammal blödning som tömmer sig. Vilket inte är så konstig då det i tisdags kom mycket färskt.
Hoppas att det avtar snart och inte kommer tillbaka om det är någon liten där inne.

Frågade om mina symtom kunde bero på enbart medicinerna, Lutinus & Progynon, men det trodde hon inte..men det är jättesvårt å säga sa hon. Då det ser ut som det gör, man måste titta hur det ser ut i livmodern.

Så nu tänker jag lita på det jag känner och försöka tänka positivt, å be för att de ser något bra på torsdag i min livmoder.

Snälla håller era tummar för oss, behöver det fortfarande ❤️

Kram fr B

Hur länge ska symtomen vara kvar?!

Nu mår jag sådär jätte illa igen, precis som jag gjorde igår. Å brösten de har både växt och ömmar till och från, jag är väldigt yr när jag ligger på rygg å magen den drar och hugger också till och från..tycker inte om det här..varför avtar det inte?..de är ju i varje fall två dagar sedan missfallet nu.
Blöder lite fortfarande, men det är mer brunrött nu. Jag förstår inte, det var ju så tidigt i graviditeten därför tycker jag att symtomen borde ha försvunnit trots intag av hormoner..det gjorde det ju förra gången.


Kram fr B

Kan inte låta bli...

Att googla runt och söka på "blöder ut klumpar men ändå gravid?" Får upp en massa trevliga solskenshistorier, där personer skriver att det blödigt mycket i v.6-7 och fått ut stora klumpar men ändå är de gravida eller har fött friska barn. Flera skriver också att de var helt säkra på att de fått missfall, men att det sedan visat sig på vul att det fanns en hinnsäck..vilken lycka, låter ju helt ofattbart om ni frågar mig. Nu tror jag ju inte att vi har sådan tur..men man kan ju hoppas!

Blödningen är sparsam idag, kommer inte alls mycket..förra gången 2013 så är jag helt säker på att det blödde mera än jag gör idag dag två. Dessutom undrar jag hur länge grav.symtomerna kan finnas kvar, förra gången försvann de omgående.

Jag är yr, det drar lite i magen, har mått väldigt illa nu på eftermiddagen/kvällen, törstig, brösten är lite ömma och i natt värkte det i dom. Å så är jag fortfarande otroligt trött och har spänningshuvudvärk..kanske bror på allt som snurrar i knoppen.
Antagligen är väl HcG hormonerna kvar och spökar, sedan tar jag ju Lutinus och Progynon fortfarande..men som sagt kan ju inte låta bli å hoppas lite ändå. Tänk om grav.testet på fredag fortfarande visar gravid OCH att det stämmer, att läkaren ser en hinnsäck om vi får göra ett vul nästa vecka. Ja, jag vet det låter ju helt galet..men det bjuder jag på..har nog blivit lite knäpp efter alla försök och misslyckanden.

Just nu vill jag bara att det ska bli fredag, så att jag får ta testet och ringa Uppsala. Som jag skrivit förr att vänta och vänta är inte min starka sida :-/

Kram på er!

Är inte

Jag är inte känslo kall, i natt kom tårarna så kudden blev fuktig. Det enda som snurrar är VARFÖR??!
Å vad händer här näst..det får inte vara slut nu. Mitt förra missfall sommaren 2013 skedde i början av vecka fem då var det visseligen mitt ägg å de har ju urkass kvalite..men den här gången var de någon annans ägg. Ursäkta..men det verkade ju inte heller vara av god kvalite..varför denna otur hela tiden..känns som om någon/något vill att jag & maken verkligen inte ska lyckas bli föräldrar. Att vi inte är värda det, att vi inte passar.
Å så har vi min ålder emot oss + övervikt, två mycket dåliga odds. Det ena kan jag göra något åt, men inte det andra.
Det är ju dumt å slå allt för hårt på sig själv, måendet blir ju inte bättre av det. Men det är lätt gjort när  det händer så här tråkiga saker hela tiden. Bättre att försöka göra det bästa av situationen, ska göra mitt bästa.

Idag skulle vi gått in i v.7, men så blev det inte ='(
Kom längre denna gången än 2013, nästa gång hoppas vi klara av tiden ut.
För det blir ett försök till det är jag/vi rörande överens om. Vi fortsätter kämpa!!

Kram B