Ny vecka & nya möjligheter

Pratade nyss med Akademiska och bokade av besökstiden på onsdag. Istället bokade jag in en telefonkontakt med läkaren som jag/vi skulle träffat. Blödningen kom igång sent lördag eftermiddag, så nu hoppas jag att allt kommer ut, när det nu blev som det blev.

Igår söndag var en tung dag, väldigt deppigt och tårarna var inte långt borta, men idag känns det något bättre. Det går lite upp och ner, många tankar som går runt nu. Sover inget vidare bra, fast jag är trött. Ska försöka lägga mig på spikmattan ett tag snart, men tycker det gör så ont så jag kör med en handduk ovan på :)

Beställde en tid hos husläkaren på vårdcentralen då jag vill ta nytt TSH prov samt kolla om jag har B-vitamin brist, fick inte tid förens 26 maj..hmm..känns långt bort. Så ska försöka ändra till en telefonkontakt där med, för behöver ju inte träffa läkaren utan mer diskutera med honom om att jag vill få en ordination och få gå på labb och ta blodprover. Så just nu väntar jag på att vårdcentralen ska ringa upp. Alltid denna ständiga väntan överallt..suck!

Har hört mig för om akupunktur och de jag varit i kontakt med tycker att jag/vi ska vänta till hösten med att göra en ny isättning. Då vi nu provat flera gånger och det slutar som det gjort, så tror de att min kropp behöver längre tid på sig för att byggas upp/balanseras och att jag troligen skulle behöva ta till örter fram tills det är dags för isättning.  Det låter dock som det också kommer bli dyrt, då en behandling kostar mellan 400 - 700:- beroende på vem man bestämmer sig att gå till.
Jag har varit noga med att kolla om de tidigare behandlat tjejer/kvinnor med barnlöshet och vad de fått för resultat. Alla de som jag kontaktat har mer eller mindre behandlat detta, och dessutom haft goda resultat. Men allt är ju individuellt, finns inga garantier att just jag kommer lyckas bättre efter att jag fått akupunktur, men jag är villig att prova.

Har också läst att är man yngre och problemet som man har är "färskt" så tar det inte lika lång tid att behandla samt att det kan ge ett bättre resultat. Så till och med här är jag lite försent ute alltså, men jag tänker nog ändå prova. Försöker greppa varje litet halmstrå nu igen, som jag gjort flera gånger tidigare. Jag ger inte upp!!! Jag har något/några år på mig än, innan jag tycker att det börjar bli "fel" att skaffa barn. Jag tycker att man får inte bara vara egoistisk och tänka på sig själv man måste faktiskt tänka på barnets situation också..jag menar jag har nyss fyllt 40 jag skulle inte vilja bli mamma när jag är 50. Jag tänker stackars barn som får så gamla föräldrar, inte okej att vara typ 70 år när barnet fyller 20, fyy! Jag måste vara realistisk också, fast det kommer göra skit ont i hjärtat den dagen detta beslut måste fattas om vi inte lyckats bli föräldrar. Å dessvärre känns det som den dagen närmar sig med stormsteg. Att bli mamma vid 45 års ålder är nog min maxgräns tror jag. Jag ska ju orka med att vara mamma också, leka, skutta runt och hitta på små bus med barnet. Så vill jag har det i varje fall!

Kram från en funderare